emma.k

Jag känner mig som en skit, pga två anledningar. Den ena anledningen kan jag inte göra särskilt mycket åt, men kan ändå inte låta bli att gräma mig lite åt det. Jag hatar att någon annan mår dåligt pga mig. Den andra anledningen både förstår jag och inte förstår jag, och den gör mig riktigt ledsen. Jag vill inte att du ska vara ledsen. Men älskade vän, prata. Annars är det svårt att förändra något, om man inte vet. Jag har sett att något är fel, men jag blir ledsen för du verkar ha missförstått precis allting. Och jag med.

Jag börjar bli rädd. Känns som att det är så med allt i livet, ju mer allvar desto mer rädsla. Jag vet inte vad jag är rädd för, om det är för att bli sårad eller något annat. Rädd för att bli lämnad och blottad. Jag är så skör efter all jävla skit som har varit det här året. Rädd för att jag inte vet. Rädd, rädd, rädd.

Jag är en skit som är skraj. En sak ska jag dock säga; jag är en ärlig och rak skit. Säger jag att någon är viktig för mig, så är det jävligt sant. Annars säger jag det inte.