helvetesåret får ett bra slut.
Bra kväll igår. Enda missen var väl att den fjärde tjockisen inte var där. Planering till fullo, sånt är vi bra på. Arbetsskada som råttan säger. Så sant, så sant. Nyår kommer att bli bra. Dresscode, fin meny, gott tilltugg, rolig underhållning, listor, nyårslöften, raketer, skåla... allt det och vi fyra. Kan ju inte bli mycket bättre. Men usch, nyårslöfte, vad ska jag ha för något? Måste ju komma på något som jag kan klara av. Svårt. Hmm.
Snart är det här skitåret över. Hoppas att nästa år blir bättre. Börjar ju bra med värmbol-cupen i alla fall, längtar verkligen. Mamma och jag kom nyss på att jag inte har spelat inomhus sedan... mm, d-dagen, death-day. Jävla sm-kvalet där allt gick åt helvete. Jävla sm-kvalet där idioten spelade skadad. Efter det blev det inte fotboll på många månader. Hemska sm-kval. Hemska minnen. Smärta och ångest. Blä. Närmar sig ett år sedan nu...
Men inte fan tänker jag gå och vara rädd för att bli skadad igen, bara för att det är inomhus. Nej nu jävlar kör vi så att det ryker, vi ska vinna och det ska bli så himla kul.
Försöker att inte tänka på det, men det kommer upp ibland ändå. Bara att sätta på en av låtarna, så flyttas jag bakåt, så känner jag sinnesstämningen. Stressen, måste, måste, måste. Orkar inte, du måste orka. Ditt jävla *****, du vill väl inte vara ***? Hur ska jag hinna? Nej jag kan inte vara med, jag måste *****. Fast i helvetet, kan inte sluta, vill inte fortsätta. Kan inte sluta. Tar aldrig slut. Jag är fast. Jag kommer aldrig klara det här.
Hemska känslor, hemska tankar. De ligger där på lur någonstans. Där kan de få ligga kvar, jag vill aldrig mer ha med dom att göra. Vill aldrig tillbaka dit. Hade aldrig börjat om jag aldrig hade blivit skadad. Får inte bli skadad igen. Då går jag under.
Det här skithelvetespissåret har ändå haft några ljuspunkter. Dm, i januari innan jag blev skadad, är bland de bästa. Några tjockiskvällar. Min födelsedagspresent från mina vänner, det finaste jag någonsin har fått. Kent-konserten, vändpunkten. Och så verkar det ju som att året slutar bra :)
Snart är det här skitåret över. Hoppas att nästa år blir bättre. Börjar ju bra med värmbol-cupen i alla fall, längtar verkligen. Mamma och jag kom nyss på att jag inte har spelat inomhus sedan... mm, d-dagen, death-day. Jävla sm-kvalet där allt gick åt helvete. Jävla sm-kvalet där idioten spelade skadad. Efter det blev det inte fotboll på många månader. Hemska sm-kval. Hemska minnen. Smärta och ångest. Blä. Närmar sig ett år sedan nu...
Men inte fan tänker jag gå och vara rädd för att bli skadad igen, bara för att det är inomhus. Nej nu jävlar kör vi så att det ryker, vi ska vinna och det ska bli så himla kul.
Försöker att inte tänka på det, men det kommer upp ibland ändå. Bara att sätta på en av låtarna, så flyttas jag bakåt, så känner jag sinnesstämningen. Stressen, måste, måste, måste. Orkar inte, du måste orka. Ditt jävla *****, du vill väl inte vara ***? Hur ska jag hinna? Nej jag kan inte vara med, jag måste *****. Fast i helvetet, kan inte sluta, vill inte fortsätta. Kan inte sluta. Tar aldrig slut. Jag är fast. Jag kommer aldrig klara det här.
Hemska känslor, hemska tankar. De ligger där på lur någonstans. Där kan de få ligga kvar, jag vill aldrig mer ha med dom att göra. Vill aldrig tillbaka dit. Hade aldrig börjat om jag aldrig hade blivit skadad. Får inte bli skadad igen. Då går jag under.
Det här skithelvetespissåret har ändå haft några ljuspunkter. Dm, i januari innan jag blev skadad, är bland de bästa. Några tjockiskvällar. Min födelsedagspresent från mina vänner, det finaste jag någonsin har fått. Kent-konserten, vändpunkten. Och så verkar det ju som att året slutar bra :)
Kommentarer
Trackback
