emma.k

"könsord". det är vad jag har att säga.

matchen var iskall och dyngsur. det gick inte att spela någon bra fotboll. jag var en yr höna på ytterbacken. jag fick mitt första gula kort någonsin, och det var nog historiens onödigaste också. jag ångrar ingenting. humörproblem? troligtvis. jag kom in sist i duschen, då var varmvattnet nästan slut. var nästan kallare när jag kom ut ur duschen. jag fryser fortfarande.

det här ser ut att bli en bajskväll. systers kompisar är här på förfest. "hej allihopa, det här är min syster emma. hon är ful som stryk, dålig förlorare och ett riktigt psykfall", borde hon säga. ja, för hur många småsystrar smäller igen dörren så högt det går när det finns folk närvarande? joel kan inte ses. becca kan inte komma hit, men jag kan komma till henne. jag vill träffa henne, men jag vill också vara ensam. jobbigt läge.

jag fryser.

något positivt dock. jag ältar inte min egen insats. det som hänt är historia. det enda jag tar med mig från matchen är tre saker. den första är det gula kortet (av någon anledning var det så skönt på något vis). den andra var när jag dyngade frisparken i magen på en försvarare. den tredje är när jag faktiskt vinner en löpduell, närkamp, får med mig bollen och slår en bra passning till anna. resten är redan glömt. bra mig själv.

ibland önskar jag att ni vore annorlunda.