it ain't over until it's over.

jag kommer inte att sluta
i am no quiter.
jag kommer att fortsätta intala mig själv att jag bara inbillar mig,
att det bara min oro som gör mig rädd och paranoid.
någonstans känner jag att det kanske är något som inte går
att laga. ett lost case.
vissa säger 'it ain't over until it's over'. kanske tillhör jag dem.
för jag fortsätter att göra mitt bästa, fastän det tar emot.
det ska vara naturligt, och innerst inne vet man att allt inte
kan vara för evigt och att människor förändras.
det som en gång var, det kanske är borta, hur lite man än
vill det.
jag gör som alltid när det känns svårt, blundar hårt och
tänker 'håll ut, det kan komma en vändning'.
ingen ser, men jag gör så gott jag kan.
allt för att jag ska slippa göra om samma misstag, för att
jag aldrig igen ska kunna titta tillbaka och känna att jag
hade kunnat göra mer.
vissa saker och vissa personer är alltid värt att kämpa
för.
det gör så ont när jag tittar tillbaka, när jag läser, när jag
tänker.
jag trodde verkligen på det, jag trodde på det innerligt
och jag vågade lita på det.
nu gör det bara ont.
ont.
ont.
men jag kommer ändå inte att ge upp.
it ain't over until it's over.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0