emma.k

känns som att jag har så mycket att skriva av mig,
samtidigt som jag inte vet vad jag vill skriva om.
jag vet ändå inte riktigt hur jag mår just nu, för jag
har så otroligt blandade känslor.
glädje, lycka, sorg, ilska, oro, förvirring, avundsjuka,
ångest, rädsla...
mest vill jag bara få starta om på nytt, men jag kan
inte göra det utan jobb (pengar).
jag vill inte att du ska åka. jag tänker inte på det så
mycket, men nuförtiden när jag väl tänker på det
blir jag ledsen. det kommer inte att bli samma sak
utan dig. jag kommer att sakna dig så mycket, mer
än vad du anar.
jag vet inte vad jag vill, och att bara tänka på det gör
mig trött. det finns ingen gnista, ingen motivation,
ingen ork.
jag tror inte att jag någonsin kommer att sluta, även
om jag ibland vill det väldigt mycket. känns som att
det inte slutar bra vilket det än blir.
varför kommer det ena efter andra upp? och ja, det
är mitt, mitt, mitt och bara mitt fel.

om jag bara kunde få bort all sorg, ilska, oro,
förvirring, avundsjuka, ångest och rädsla skulle
jag må bra. faktiskt riktigt bra. för jag har så
underbara vänner och en underbar pojkvän.

massa blajj blev det. men wtf.