emma.k

jag trodde att det skulle kännas värre än vad det gör just nu,
men tack vare att jag de senaste dagarna har umgåtts så
mycket med världens bästa så har jag lyckats hålla tankarna
borta och humöret uppe.
ni är verkligen allt, och jag klarar mig inte utan er.
idag har jag haft en finfin dag med kakan ute i solen. sol-
och ätar-tema är riktigt nice. posssssitivt.

men sen så blir det ju alltid en annan sak när man väl är
utan sina solstrålar.
man kommer helt enkelt på allt som är fel. framförallt att
något viktigt är väldigt väldigt fel.
jag orkar inte tänka på det, jag orkar inte deppa, jag orkar
inte känna hopplöshet, maktlöshet och sorg (ja, sorg!).
åtgärd?

- byte av sport (jag vann faktiskt en bågskytteträning på mallorca)
- konstant sysselsättning (kullerbyttor går ju alltid att träna på)
- socialt umgänge 24/7 (har inte kompisarna tid finns ju alltid a-lagarna)
- stirra in i väggen
- tjuta som en gris
- slå på saker/människor
- förbanna och svära åt gud
- föräta mig
- svälta mig
- borra ner huvudet i marken

nja... bästa är väl bara att låtsas som ingenting. jättelätt.
FUCK.