i called for help last night.
ännu en gång slog det mig hur lika vi är, du och jag.
oftast när jag tänker på det brukar det göra mig
glad eller stolt.
igår blev jag bara rädd.
vi delar inte bara samma goda egenskaper, utan även
samma brister, eller åtminstone dina gamla brister.
betyder det att jag kommer att gå samma väg?
måste jag också trilla dit för att kunna ändra på mig?
*
jag beundrar dig verkligen för allt det du har åstadkommit
de sista månaderna.
jag önskar att jag kunde ha ditt lugn, din förmåga att lära
sig acceptera sånt som är skrämmande och jobbigt.
jag är inte bra på att acceptera. jag flyr.
du har lyckats uppnå det jag verkligen önskar mig själv
här i livet; sinnesro.
*
ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Kommentarer
Trackback
