and you save me.

idag sken solen i vetlanda, det är inte varje dag.
synd att stället (och folket) inte är mer bright'n shiny.
har ändå haft en ganska bra dag med bl.a. en traumatiserad axel med ökad laxitet och trolig supraspinatusruptur
tänk att man kan tycka det är kul med patienter som har så mycket fynd (det är ju inte direkt positivt ur deras synvinkel), det blir så roligt att känna.
glöden finns nog där inne ändå
det är bara miljön som är fel.
'
vad jag saknar dig
'

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0