emma.k

Kan tyvärr inte säga att skolångesten lättade idag, snarare ökade den. Det känns oerhört rörigt den här terminen: valbara kurser, KUA (klinisk undervisningsavdelning) 2 veckor som krockar med valbara kurser, entrepenörskap (hur sjutton kan det förväntas att man ska komma på en ny idé inom sjukgymnastik och genomföra den?) och kandidatuppsatsen som ligger som en tung, blöt filt över allting. Idag hade vi dessutom en föreläsare från sjukgymnasternas riksförbund (LSR) som pratade om det här med jobbsökande, cv, intervju, anställning, arbetslöshet etc. Ångesten lättade inte när han pratade om arbetsmarknaden för sjukgymnaster: "alltså.. det ser ju inte alltför ljust ut för er. Men inte mörkt heller, det får man inte glömma!"

 

Samtidigt vet jag att det alltid är så här inför varje termin - det känns mycket och man undrar hur det är möjligt att lyckas, men i slutändan går det ju ändå alltid. Dessutom är jag ju sjukt nöjd med mina valbara kurser, ländrygg och egen praktik. Alltså, det är ångest blandat med positiv förväntan. Bara att jobba på att låta det positiva trycka ner ångesten.

 

Det jobbiga med att gå i skolan hela dagen, åka direkt och träna i Norrköping och komma hem sent (till en alldeles för tom lägenhet) är att man lätt får för sig att det är okej att äta massa gott. Som choklad, som kladdkaksmuffins. Det är farligt att ha sådana frestelser hemma när man är trött från skola och fotboll, och även känner sig ensam och saknar sin sambo. Hela jag kanske har förvandlats till en muffins till nästa gång vi ses, vem vet.