emma.k

Tacka vet jag min kärlek och min andra halva. Han är så himla bra och jag är så lycklig varje gång han är hemma.

Min familj är otroligt bra också. Lite extra bra är förstås änglabarnet, min systerdotter.

 

Känner mig tom och samtidigt full av känslor på samma gång. Besvikelsen har kommit ifatt mig, liksom min oro för framtiden. Motivationen försvann någonstans, min energi är obefintlig och det känns som att alla måsten är för stora. Jag måste plugga men börjar nästan gråta av tanken. Pluggar jag inte växer ångestklumpen. Samma sak med jobbsökandet.

 

Så här blir det när jag är sjuk. Första dagen tycker jag det är skönt, för jag tvingas vila och varva ner, vilket jag är värdelös på annars. Sedan är det bara jävligt. Orken finns inte till något, stressen över allt man borde göra växer och den allmänt deppiga känslan tar över mer och mer. Jag vill TRÄNA och få min dagliga endorfinkick. Jag är så beroende av den för att orka med vardagen. Nu orkar jag ingenting och allt känns bara skit. Mitt rationella jag vet att allt inte är skit, men allt känns skit. Jag mår skit. För nu känner jag allt som jag inte hinner med att känna när jag är frisk. Nu copar jag inte, nu låter jag det bara slå mig i ansiktet. Gång på gång.

 

Vill bara bli frisk och komma igen. Få lite jävlar anamma. Våga leva i nuet, göra det som får mig att må bra och inte oroa mig över sådant jag inte kan påverka.

Status: reducerat halsont, ingen feber, nytillkommen hosta, snor i mängder och spänningsmyalgi i nacken

 

Jag har fått iväg några jobbansökningar

Jag har hälsat på lillebror fastän det spöregnade och bosse protesterade hela vägen

Matlagning med pappa

Min pappa i sig

Tränarbyte

Bara en dag kvar tills min kärlek kommer hem

 

Jag är sjuk och har ont i nacken

Jag sökte inte så många jobb som önskat

Jag missade ännu ett träningspass

Jag åt ben&jerrys till frukost. Lite väl mycket dessutom

 

Bli frisk

Spela fotboll och tycka att det är roligt

Träffa Kripa

Att det ska bli 20e oktober

Ha ett jobb när jag tar examen

 

Mina förhoppningar om en okej hals gick inte direkt i uppfyllelse. För första gången på lite mer än ett år är jag sjuk. Min gamla vanliga höstsjuka: dunderförkyld, halsont, febrig av och till och förbaskat ont i kroppen, framför allt ryggen och nacken.

 

Ingen träning för mig idag alltså. Däremot har jag utnyttjat hemköps erbjudande och köpt två ben&jerry's till priset av en (cookie dough och fish food, yum yum) samt en mycket fräsch ananas. Detta bjussade jag Anna P som uppsatsade med mig hemma hos min mor. Trots att jag mådde pyton kom vi framåt även idag, och snart är det bara finslipning kvar (+ alla tusen saker vi säkert behöver åtgärda när vi skickar in det till vår handledare). Det känns riktigt bra!

 

Ligger nu och äter godis, tycker lite synd om mig och hoppas på att jag är piggare imorgon. Då jävlar ska jag också skicka med en massa jobbansökningar.

 

Idag har vi uppsatsat, Anna P och jag. Vi har också ätit lite choklad, tittat på doktor mugg och bröderna fluff. Vi är på helt samma nivå. Tur att uppsatsen håller lite högre nivå. Uppsatsen är faktiskt en av få saker som känns bra, som man inte känner sig ett dugg stressad över. Det har vi gjort bra.

 

Blev ett kort besök hos Mats för lite massage för krångelljumsken innan det bar av mot Norrköping, krismöte och kort träning. Lite rensning av luft och lite drama. Den kortaste, men den bästa träningen (sett till vår prestation/kvalitet) på väldigt länge. Det känns ju rätt bra. Sedan att jag har jäkligt ont i halsen nu är inte lika bra.

 

Bor i norrpan hos mamma några nätter den här veckan, så det var väldigt skönt att slippa ta sig till tåget idag efter träningen. Bara komma hem, duscha och äta hämtmat från golden bangkok med mamma. Vardagslycka. Har skypat med min älskling och tittar på resor till Thailand efter examen. Oh yeah.

 

Imorgon kommer Anna P för mer uppsatsande. Jag håller tummarna för att min hals är någorlunda okej imorgon, då det förmodligen är en väldigt bra träning som väntar.

Min dag:

bussresa till Kalmar

skitmatch i Kalmar

förlust i Kalmar

bussresa till Norrköping

stopp på mack och inhandlande av tröstgodis

tågresa till linköping

stopp på konsum för inhandlande av tröstglass

glass och tv-tittande

sitter och stirrar rakt ut

undrar vad fan jag ska göra

igår var jag så arg att jag kokade över, så arg att jag ville slå ner någon eller krossa ett fönster.

idag vaknade jag med en tom och grå känsla, inte ett dugg utvilad. ingen positiv energi för fem öre.

jag har liksom gått från besviken och förbannad till uppgiven och trött, nästan apatisk.

whats the point nu liksom?

whats the fucking point?

fega jävla människa, det är nästan synd om dig.

jag tyckte att det var svårt att kämpa utan glädje. hur ska jag kunna kämpa nu när jag vet att det aldrig kommer att spela någon roll?

FML

Det har varit en hård träningsvecka och allmänt mycket i livet. Min kropp säger ifrån, mina ben protesterar och energin sinar alltmer. En bajsträning räcker för att ångestklumpen, fylld av alla saker som inte känns riktigt bra just nu, ska börja växa igen.

 

Sedan räcker det att bara få vara i samma rum som sina fina, underbara vänner och få prata av sig, för att den där klumpen ska minska i storlek igen. Jag är så himla tacksam för att jag har så fina vänner omkring mig, ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna dom.

 

Nu är det bara jag, musik och tända ljus. Snart dags att sova och samla kraft till en ny dag, som förhoppningsvis känns lite bättre. Jag vill ha positiva Emma tillbaka, jag gillar henne bättre.

 

 

Ikväll var det faktiskt roligt att spela fotboll. Vi spelade internmatch och för en gångs skull fick jag faktiskt spela på den positionen jag trivs bäst på (inte undra på att det blev roligt igen)

 

Annars idag har det inte hänt mycket mer än heldag med ländryggskursen. Nu har vi lämnat MDT-spåret och påbörjat OMT istället. Det betyder egentligen: från konkret till luddigt, från fokus på patientens egen aktivitet till mer handpåläggning, från generell undersökning till riktigt finlir på segmentell nivå. Alltså, man blir frustrerad och undrar hur i hela friden man ska lyckas känna något. Hej OMT, värst vad columna återgick till att bli luddigt igen. Fast samtidigt, mer handpåläggning är också roligt.

 

Nu har jag en skype-date med min kärlek där borta i Örebro. Sedan blir det sängen, för imorgon är det en ny dag med ländrygg, fotbollsträning och (försenat) födelsedagsfika hos Johanna.

 

Jag är så otroligt död i kroppen. Det var en hög intensitet på träningen igår, så jag tänkte att det kanske var lugnare idag. Därför gick jag till gymmet idag på förmiddagen. Dock hade jag fel, träningen ikväll var fem gånger jobbigare än igår. Uppförsbacken hem från stationen kändes oändligt lång. Den sista raksträckan orkade jag knappt trampa runt ett varv. Nu ligger jag totaldäckad i soffan och tröstar mig med lite mörk choklad och champions league (som jag knappt orkar kolla på).

 

Efter två schemafria dagar (fyllda med eget plugg, magnetröntgen, städning och träning) är det dags för skola imorgon igen. Går till 16.45, så det blir raka vägen till tåget och träningen efteråt. Tänk att man gör det här frivilligt, särskilt när det var längesedan man var riktigt glad efter en fotbollsträning.

 

 

 

 

Jag har haft ännu en underbar helg som har svischat förbi, alldeles för fort. Det har varit en superlyckad födelsedagsfest med utgång, umgänge med bk, slappat järnet och myst med min andra halva och varit hos min far och umgåtts med syskon och lilla Astrid.

 

Efter en sådan lyckad helg behöver jag väl knappast skriva om min söndagsångest/separationsångest. K åker tillbaka till Örebro och jag har en ny vecka proppad med skolarbete och träningar. Imorgonbitti blir det även en tripp till Motala, för att genomgå en alldeles för sen magnetröntgen av min höft.

 

 

Jag är helt slut och på uruselt humör. Jag blir så himla less på mig själv, på min motivation som dalar och gör mig velig på vad jag vill. Glädjen finns inte där just nu och trots att jag anar varför, kan jag inget göra förrän jag säkert vet. Och när vet jag det?

Jag hade den bästa helgen på mycket länge, tack vare min andra halva. I fredags bjöd han mig på fin restaurang som födelsedagspresent, i lördags sov vi länge, shoppade, lagade mat, åt gott och myste. Igår var familjen (inklusive världens gulligaste lilla tjej, Astrid) här på fika och firade mig och på kvällen ställde två snälla klasskompisar upp på att hjälpa mig äta av den kopiösa mängden tårta, bakverk och godis som blivit över.

 

 

 

 

Idag (blä-måndag) har jag nästan bara haft ångest. Ångest över skola, jobbsökning (som inte blir av för att jag inte förstår när jag ska ha tid till det), missat läkarbesök, punka på cykell, pendling till träning, och allmän fotbollsfrustration. Energin är som bortblåst när jag som bäst behöver den.

 

Nu vägrar jag i alla fall plugga mer, det går inte. Ska somna till SATC och sakna min K.

 

 

Kl.12.28 blev jag på pricken 22 år idag. Min dag har inte varit överdrivet speciell med skola från 8.15 - 16.45 och träning direkt efter, men en födelsedagslunch med pappa på taste of thai och riktigt mysigt födelsedagsmys med norrpan-tjejerna efter träningen förhöjde min dag rejält. Jag har så fina vänner och det är jag så glad för!

 

På fredag kommer K hem, då har han något hemligt inplanerat. Jag börjar bli riktigt nyfiken! Framförallt längtar jag efter hans famn.

 

Dags att borsta tänder och krypa ner, imorgon väntar en exakt lika lång skoldag...

 

 

Blöööö, känner jag. Jag är helt död, i kropp och knopp. Det är inte optimalt att plugga så här sent, särskilt inte när man tränat och segnat till efter tågresa och middag. Särskilt inte när träningen gick skit och jag känner mig värdelös.

 

Hade Anna P på sleep over. Vi uppsatsade, gymmade och uppsatsade. Våra tre första sidor på diskussionen på två timmars effektiv tid, det var vi nöjda med!

 

Nu ska jag packa ihop, diska och dö lite i min säng. Längta efter min andra halva.

 

 

 

Radarparet!

Lång lördag. Lång bussresa till och från Kungsbacka (har i alla fall uträttat lite skolarbete), match mot Tölö på en av de sämsta fotbollsplanerna jag någonsin spelat på. Stark vinst med 3-2 trots 60 minuters spel med en man mindre på planen. Det behövde vi! Nu måste vi se till att ha samma inställning de tre sista matcherna. Drygt med två veckors speluppehåll bara, pga. att ett lag gått i konkurs och