emma.k

åtta dagar har det gått sedan vi kom hem från thailand, eller paradiset som jag vill kalla det.

jag kan utan tveksamheter hävda att det är den bästa resan i mitt liv. kanske var den det för att jag åkte med min andra halva, för att thailand är ett fantastiskt land att vara på semester i, eller för att timingen var helt perfekt. en belöning efter tre års hårda studier.

 

alltså, åtta dagar sedan jag var tillbaka i verkligheten. jag trodde att jag var förberedd och hoppades att resan skulle ge mig energi och kraft att klara av den tuffa period som väntat. det har dock inte hjälpt mig så bra.

jag tappar successivt fotfästet, pendlar mellan förtvivlan/panik/hopplöshet/uppgivenhet/rädsla/oro och beslutsamhet att klara mig ur det här utan att bli galen på kuppen.

tyvärr är jag mest inne på depression mode, som ibland slår över till stress och ångest över hela min situation.

 

jag har väldigt många "tänk om"-tankar just nu.

"om jag bara kunde få jobb...", "om jag bara kunde få en lägenhet...", "om han ändå kunde bli mirakulöst frisk..", "om jag kunde bli fullt återställd...", "om motivationen och glädjen för för fotboll kom tillbaka..."

 

när jag var 15 år och besvärades av stress fick jag rådet att bara lägga energi på det jag kan påverka. jag försöker att påverka det jag kan genom att hela tiden söka jobb, leta efter lägenhet, skaka av mig mina urusla prestationer och mitt tråkiga humör på fotbollsplanen, gå till läkare fastän det kostar mig massa pengar.

att jag gör det bästa jag kan minskar inte min stress.

och det jag inte kan påverka... hjärtat har faktiskt mer att säga till om än hjärnan. mitt hjärta gör mig rädd och ängslig för en person jag älskar, som har äcklig jävla cancer som äventyrar hans liv och ser till att han ska få ett skitår pga. behandlingarnas biverkningar. jag kan inte skaka av mig sådant.

 

jag vill inget hellre än att vara stark och positiv, men jag har inte lyckats med det hittills. jag har misslyckats katastrofalt.

 

jag saknar skolan, att utföra sjukgymnastik, mina klasskamrater. jag vill tillbaka till thailand. jag vill att det ska börja vända snart. jag vill må bra igen.