emma.k

Har svårt om somna om kvällarna nu, vilket resulterar i att jag är zombie på dagarna. Trodde dessutom att jag skulle avlida av mjölksyra på dagens cx-pass.

 

Min dag skiljer sig inte nämnvärt från igår eller kommande dagar. Tentaplugg, träning, önsketänkande om jobb och lägenhet i Norrköping, velande om fotboll, saknad efter pojkvän och familj. Roligare än så är det inte just nu.

 

 

 

Det blev en lång dag i skolan med tentaplugg. Huvudet snurrade av alla artiklar, alla olika handlag och grepp, och olika tillstånd och diagnoser för ländrygg när jag kom hem. En snabbstädning och milen i ett ganska högt tempo rensade skallen, och nu efter dusch och kvällsmat är jag helt slut.

 

Bet i det sura äpplet och lämnade in min cykel idag och fick ett nytt däck och en ny slag. Det är en typisk grej som jag hatar att lägga pengar på. Under min löptur pajade mina hörlurar (som vanligt), vilket också är en otroligt tråkig utgift. Det är inte heller så tacksamt att få dessa utgifter i slutet av månaden när pengarna börjar sina, särskilt inte efter en lyxhelg i Örebro. Är nu en riktig snålis.

 

Drömmer om jobb, solsemester och ny lägenhet. Mitt önsketänkande tar mer plats från saker som jag kanske borde ägna lite mer tid åt, som till exempel jobbsökning och ett beslut om hur jag gör med fotbollen. Som så många andra kvällar tänker jag att jag är för trött, jag tar det en annan dag.

 

 

 

 

 

 

Jag har haft den bästa helgen på väldigt länge. Dels för att jag har spenderat den i Örebro med mitt hjärtegull, men också för att vi spenderade ett dygn på scandic grand hotell. Mys och slappande i en king size bed, relax med bubbelpool och bastu, vin och drinkar i den mysiga lobby-baren, pizza och m&m's i sängen till film, sovmorgon, lång njutning av en enastående hotellfrukost, och så lite mer slapp på det fina rummet. Vi har också hunnit med lite shopping och jag har fått se lite av den mysiga staden. En livsnjutar-helg av högsta rang!

 

Som alltid när man har det bra går tiden snabbt, så nu är jag tillbaka i Linköping igen. Nu när KUAn är över (skönt, men lite tråkigt också) kan jag fokusera max på ländryggstentan som äger rum om en vecka. Det blir min kortaste tenta-p någonsin, så jag får verkligen kötta järnet och hoppas att det går vägen. 8.15 på clinicum, here we go

 

Allt är så skört i din värld
Schh, jag bara säger som det är
Du gav mig en bomb under bron
Tänk att det bara krävs ord
Låt mig behålla det här
Det kan väl jag vara värd
Kom och slå sönder min värld
Det är allt jag begär

 

Sista KUA-passet imorgon sedan ett kort seminarium på fredag.

Två tuffa, men roliga veckor har nått sitt slut.

Och jag firar med att åka till Örebro och ge min efterlängtade kärlek en överaskning som han lär gilla mycket.

Drömde att jag fick följa med kent till deras hotellrum efter deras spelning. Väckarklockan avbröt drömmen och väckte mig till verkligheten och en kall, grå och dyster morgon.

Har därefter lyssnat på kent hela dagen. Mitt favoritband, som passar så himla bra att lyssna på i en sådan här period. Deras musik gör det svåra lite lättare, får mig lite starkare. En konsert hade inte suttit fel just.

En konsert för att bli kvitt ångest över skola och jobb/framtid.

En konsert för att glömma allt och bara finnas här och nu, utan oro och ångest.

 

 

Min dygnsrytm har rubbats något sedan KUA började. Klockan är bara tio och jag är dödstrött.

Har köpt tågbiljett till Örebro (restid: 3 timmar, byten: 3 - grattis till mig) och sökt kurser till våren. Skulle gärna sökt några jobb också, men där tog energin slut.

 

Jag har svårt att vara i nuet. Jag bara längtar tills två veckor och lite mer framåt, när KUAn är över och tentan är gjord. Jag tycker att KUA är jätteroligt, men det är tufft att jobba kväll, dag, ledig och samtidigt ha schemalagd tid i skolan + tentaplugg + jobbsökande. Det blir bara en veckas rent tentaplugg och den här tentan känns lite klurig, så jag vill bara ha skiten gjord så jag slipper vara nervös.

Längtar jag inte två veckor framåt så är jag igång med att längta till min kommande praktik i Norrköping, tills slutseminarierna för uppsatsen är över, till jul, nyår, examenssittning och självklart själva examen. Sedan skulle det sitta fyjäkla fint med ett jobb efter det, men då ska jag ha riktigt flyt.

 

Varför vill man så gärna tänka framåt och varför är det så svårt att stanna i nuet? Det är ju nuet man kan styra över.

 

 

 

 

Bara tre inneliggande patienter på avdelningen idag. Sjukt lugnt med andra ord. Så lugnt att jag hann med att göra ett försök att ta ett blodprov på en av läkarstudenterna i mitt team. Har alltid tyckt det verkar roligt att sticka folk, men kommer ju själv inte jobba med sånt. Därför var min kära "kollega" så snäll och ville lära mig. Jag lyckades hitta och komma in i venen, men var inte så stadig i händerna när jag skulle få dit provröret, så jag försöket misslyckades ändå. Men ändå, jag har stuckit någon, alltid något!

 

Nu är det tänkt att jag ska sova, så jag orkar upp 05.45 imorgon. Jag är trött, men jag har så mycket tankar i huvudet nuförtiden. Nya upplevelser från kua, stress inför ländryggstentan och en väldigt stor saknad av min andra halva.

 

Fjärde KUA-passet: mycket, stressigt, men väldigt roligt. Tummen upp!

 

Efter KUA har jag ställt upp som testperson i ett par klasskompisars kandidatuppsats, gymmat och spontanbesökt min kära vän Josefin. Hon är en av flera vänner i min klass som jag knappt träffat på ett par veckor. Den här terminen blir lite knasig då många läser olika kurser. I 2 ½ år har vi sett varandra nästan varje dag, nu ses vi jättesällan. Det är lite sorgligt, för det här är sista terminen tillsammans. Blev lite sentimental efter besöket och har nu bläddrat igenom en massa bilder från utbildningstiden. Gissa om jag blev sugen på att slänga på den blå overallen och ha en galet rolig kväll/natt med mina sg-vänner.

 

 

Det var det tredje KUA-passet av nio, och det bästa hittills. Det är jätteroligt att få jobba i team med studenter från andra yrkeskategorier. Det är jätteroligt att få träffa olika patienter, allt från fotfrakturer till tumör-operationer. Det är jätteroligt att få känna sig som en sjukgymnast.

 

Det som är mindre roligt med att vara sjukgymnast ibland är att man inte alltid är så uppskattad. Medan mina kollegor står för smärt- och symtomlindring och service står jag för smärtprovokationsbiten, uppdragandet ur sängen för mobilisering/träning och tjatandet. Har man jätteont är det inte så roligt när sjukgymnasten kommer och vill att man ska upp och röra sig, som resulterar i ökad smärta. Så är det tyvärr med sjukgymnastik ibland, det gör ont men man måste helt enkelt göra det. Annars blir man icke bra, naj naj

 

Fältstudie, frustrerat övande på OMT-handlag, ringde jobbigt samtal, lite jobbsökning, träning, affären, laga mat, äta mat, affären igen, soffan.

Det var i princip min lediga dag. Imorgon går jag kvällspass på KUA igen. Ska bli spännande att se hur mycket som hänt på avdelningen på nästan 1½ dygn.

 

Har sagt ifrån om fotboll ett par veckor framåt. När man har så mycket i livet, i och utanför skolan, på och utanför planen, är det bara jobbigt att spela fotboll när man egentligen bara spyr av tanken och stressar sönder. Sedan har jag ett viktigt beslut att ta. Frågan är hur jag vill att min framtid ska se ut, känns som att jag är framme vid ett vägskäl. Satsa på fotboll eller karriär som sjukgymnast?

 

Har avverkat mina två första pass på KUAn (klinisk undervisningsavdelning). Det är på en ortopedisk avdelning som drivs av studenter från sjuksköterske-, läkar-, arbetsterapeut- och sjukgymnastprogrammet. Vi jobbar alltså i team, det är det som är grejen. Vi ska lära oss samarbeta med varandra. Det är jättekul, men också himla rörigt och förvirrande i början när man kastas in i hetluften. Alla ska hjälpas åt med omvårdnadsarbetet också dessutom, vilket gör det svårt att enbart fokusera på sin egen profession.

 

Kommer att gå kvällspass, dagspass, ledig, i två veckor framåt. Samtidigt är ländryggskursen i full gång, det är fältstudier, seminarium i entrepenörskap, tentaplugg och gärna också jobbsökande som måste ske samtidigt. Jag är med andra ord inte särskilt ledig i två veckor framåt.

 

Nu ska jag äntligen SOVA! Imorgon på min "lediga" dag är det fältstudie morgon/förmiddag och sedan tentaplugg med fina Lina.

undrar om botten är nådd.

det känns lite så.

det finns en gräns, och den är nådd.

jag vill inte det här något mer. det är inte värt det.

och jag känner mig helt förkrossad för att jag har kommit hit.

"magnetkamera vänster höftled visar att du har "modern" diagnos. Du har en förändring som man ser hos duktiga, flitiga och ambitiösa idrottare som man efteråt kan säga har belastat sitt skelett för hårt. Skelett svarar på belastning med att bli starkare förstås. Tyvärr är det olyckligt när det sker i lårbenshalsen som i ditt fall och då sker det även i taket ovanför lårbenskulan. Det blir helt enkelt trångt och man får alltså en inklämning av strukturerna i mjukdelar som brukar kunna ge symtom som tilll exempel ned i benet..." 

 
Först skrattade jag när jag läste brevet från läkaren. "Modern" diagnos. Modern höftled. Trendig tjej. Sedan var jag nära att gråta - av lättnad. Inte lättnad för att jag var rädd för att det skulle varit något värre, utan lättnad över att det visade något (vilket jag verkligen inte trodde att det skulle göra). Sex år av återkommande ljumskbesvär, som flera gånger hållt mig borta från fotboll 6-10 månader. Sex år utan att veta vad det är. Tills äntligen, äntligen, äntligen idag. Jag har fått en remiss till ortopeden, så vi får se vad som händer här näst.

 

 

Annars idag har jag skrivit uppsats med Anna P. Det går fortfarande misstänkt bra. Jag har lagat mat. Jag har tränat, i regn och lera. Det var inte roligt. Något säger mig att det inte hade varit roligt om det så vore sol och på konstgräs. För fotboll har bara varit roligt några enstaka gånger sen ett par månader tillbaka. Känns lagom kul att ha noll motivation till fotboll, som man pendlar för samtidigt som man har fetångest över skola och jobbsökning.

 

 

Tacka vet jag min kärlek och min andra halva. Han är så himla bra och jag är så lycklig varje gång han är hemma.

Min familj är otroligt bra också. Lite extra bra är förstås änglabarnet, min systerdotter.

 

Känner mig tom och samtidigt full av känslor på samma gång. Besvikelsen har kommit ifatt mig, liksom min oro för framtiden. Motivationen försvann någonstans, min energi är obefintlig och det känns som att alla måsten är för stora. Jag måste plugga men börjar nästan gråta av tanken. Pluggar jag inte växer ångestklumpen. Samma sak med jobbsökandet.

 

Så här blir det när jag är sjuk. Första dagen tycker jag det är skönt, för jag tvingas vila och varva ner, vilket jag är värdelös på annars. Sedan är det bara jävligt. Orken finns inte till något, stressen över allt man borde göra växer och den allmänt deppiga känslan tar över mer och mer. Jag vill TRÄNA och få min dagliga endorfinkick. Jag är så beroende av den för att orka med vardagen. Nu orkar jag ingenting och allt känns bara skit. Mitt rationella jag vet att allt inte är skit, men allt känns skit. Jag mår skit. För nu känner jag allt som jag inte hinner med att känna när jag är frisk. Nu copar jag inte, nu låter jag det bara slå mig i ansiktet. Gång på gång.

 

Vill bara bli frisk och komma igen. Få lite jävlar anamma. Våga leva i nuet, göra det som får mig att må bra och inte oroa mig över sådant jag inte kan påverka.

Status: reducerat halsont, ingen feber, nytillkommen hosta, snor i mängder och spänningsmyalgi i nacken

 

Jag har fått iväg några jobbansökningar

Jag har hälsat på lillebror fastän det spöregnade och bosse protesterade hela vägen

Matlagning med pappa

Min pappa i sig

Tränarbyte

Bara en dag kvar tills min kärlek kommer hem

 

Jag är sjuk och har ont i nacken

Jag sökte inte så många jobb som önskat

Jag missade ännu ett träningspass

Jag åt ben&jerrys till frukost. Lite väl mycket dessutom

 

Bli frisk

Spela fotboll och tycka att det är roligt

Träffa Kripa

Att det ska bli 20e oktober

Ha ett jobb när jag tar examen

 

Mina förhoppningar om en okej hals gick inte direkt i uppfyllelse. För första gången på lite mer än ett år är jag sjuk. Min gamla vanliga höstsjuka: dunderförkyld, halsont, febrig av och till och förbaskat ont i kroppen, framför allt ryggen och nacken.

 

Ingen träning för mig idag alltså. Däremot har jag utnyttjat hemköps erbjudande och köpt två ben&jerry's till priset av en (cookie dough och fish food, yum yum) samt en mycket fräsch ananas. Detta bjussade jag Anna P som uppsatsade med mig hemma hos min mor. Trots att jag mådde pyton kom vi framåt även idag, och snart är det bara finslipning kvar (+ alla tusen saker vi säkert behöver åtgärda när vi skickar in det till vår handledare). Det känns riktigt bra!

 

Ligger nu och äter godis, tycker lite synd om mig och hoppas på att jag är piggare imorgon. Då jävlar ska jag också skicka med en massa jobbansökningar.

 

Idag har vi uppsatsat, Anna P och jag. Vi har också ätit lite choklad, tittat på doktor mugg och bröderna fluff. Vi är på helt samma nivå. Tur att uppsatsen håller lite högre nivå. Uppsatsen är faktiskt en av få saker som känns bra, som man inte känner sig ett dugg stressad över. Det har vi gjort bra.

 

Blev ett kort besök hos Mats för lite massage för krångelljumsken innan det bar av mot Norrköping, krismöte och kort träning. Lite rensning av luft och lite drama. Den kortaste, men den bästa träningen (sett till vår prestation/kvalitet) på väldigt länge. Det känns ju rätt bra. Sedan att jag har jäkligt ont i halsen nu är inte lika bra.

 

Bor i norrpan hos mamma några nätter den här veckan, så det var väldigt skönt att slippa ta sig till tåget idag efter träningen. Bara komma hem, duscha och äta hämtmat från golden bangkok med mamma. Vardagslycka. Har skypat med min älskling och tittar på resor till Thailand efter examen. Oh yeah.

 

Imorgon kommer Anna P för mer uppsatsande. Jag håller tummarna för att min hals är någorlunda okej imorgon, då det förmodligen är en väldigt bra träning som väntar.

Min dag:

bussresa till Kalmar

skitmatch i Kalmar

förlust i Kalmar

bussresa till Norrköping

stopp på mack och inhandlande av tröstgodis

tågresa till linköping

stopp på konsum för inhandlande av tröstglass

glass och tv-tittande

sitter och stirrar rakt ut

undrar vad fan jag ska göra

igår var jag så arg att jag kokade över, så arg att jag ville slå ner någon eller krossa ett fönster.

idag vaknade jag med en tom och grå känsla, inte ett dugg utvilad. ingen positiv energi för fem öre.

jag har liksom gått från besviken och förbannad till uppgiven och trött, nästan apatisk.

whats the point nu liksom?

whats the fucking point?

fega jävla människa, det är nästan synd om dig.

jag tyckte att det var svårt att kämpa utan glädje. hur ska jag kunna kämpa nu när jag vet att det aldrig kommer att spela någon roll?

FML