jag vill.
jag ska ta natten. när jag vaknar imorgon ska jag ha
bestämt mig.
en plan ska göras.
mål ska sättas.
det ska uppnås genom noll tidspress.
med tiden ska jag lära mig.
med tiden ska jag vara lycklig på riktigt.
idag hade vi första träningsmatchen. vi mötte
ik tun, men det var knappast deras a-lag som
vi hade i serien förra året. vi vann nämligen med
10-0. inte mycket till motstånd med andra ord.
jag känner mig fortfarande ringrostig. men det
är bara att hänga i, det kommer. det är värt
väntan, för fotboll är det roligaste som finns.
längtan.
kommer jag att befinna på mig på arlanda i
stockholm.
jag kommer vara så förväntansfull att jag
inte kan stå still.
jag kommer att vara överväldigad och
lycklig.
jag kommer att få ta emot min far och
syster. pappa som då har varit borta i
nästan tre veckor, och syster som då har
varit borta i tre månader.
jag kommer nog uppge ett glädjetjut.
jag kommer att springa emot dom.
jag kommer att krama sönder dom.
idag pratade jag med syster på msn. dels
om det jobbiga som har hänt och fortfarande
händer, men också annat.
den pratstunden gjorde hela min dag. åh
vad jag längtar efter min underbara
storasyster.
let's fight this.
det har sjunkit in.
jag är inte ensam.
nu är det kämpa
och hålla ut som
gäller.
det är något jag
faktiskt kan.
let's fight this bitch!
sadly, i was right.
...
mitt i all skiten är jag bara så glad för att jag
har dig, och för att jag fortfarande har dig
efter att du fått veta. det känns bra.
resten känns bara skit och jävligt.
jag vill inte.
det är sånt som aldrig händer mig.
har det hänt?
reaktion?
hur reagerar man positivt?
jaha, men det var ju trevligt.
vad kul med något nytt.
det är något speciellt med mig.
well, f-me.
bullshit, det går inte att vara positiv i det fallet.
hur skulle det någonsin gå att acceptera?
hur skulle det någonsin gå att reparera?
hur skulle jag någonsin kunna förklara det
för dig?
jag kan inte tänka klart. jag kan inte prata.
det gör ont, även om jag egentligen inte vet
än. men gud, jag är så rädd. jag vill aldrig
förlora dig, och jag vill aldrig förlora mig själv.
ibland är inte livet så enkelt att man kan ropa
på sin mamma efter hjälp.
ibland finns det ingen hjälp.
ibland finns det bara en grym och kall
verklighet.
jag blir galen. jag blir galen. jag blir galen.
vad fan ska jag göra?
jag är galen.
hur jag fick dig att älska mig.
vara bra jämt, trots allt. när det mesta känns oklart
och inte riktigt tryggt är det alltid lika skönt att kunna
falla tillbaka på något. just nu är det svårt att tänka
sig att jag skulle kunna vara olycklig.
kylan blev min vän
min ursäkt för att
gömma mig igen
i musiken
och ziggy blev min bror
när du fann mig satt jag hjälplös
vid ett bord
jag som nyss föll till en
obegriplig jord
du blev min räddning
så obegripligt stort
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
du var aldrig rädd
för dom som kallat mig en skada
redan skedd
du är musiken
och ziggy han förstod
att jag som alltid varit stum
behövde ord
jag som tvekat
Jag som aldrig vågat tro
att jag har nånting
så obegripligt stort
att du vill vara bara min
att du vill vara bara min
att du vill vara bara min
att du vill vara bara min
ett under att du ser mig
att du fortfarande ser mig
ett under att du ser mig
som någon som kan ge dig
nånting som får dig
vilja vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
att du vill vara min
jag räknar ner.
två dagar kvar. om två dagar är det måndag. om två
dagar är det fotboll. fotbollx2. jag har inte spelat
fotboll på nästan tre veckor. jag har kurerat
ljumskar och väntat in motivationen. mina ljumskar
är inte bra (det är dom aldrig), men bättre. min
motivation kom tillbaka redan efter två dagar. snart
ska jag iväg till gymmet, som jag typ har bott på
de senaste veckorna. det ska bli det sista passet
på ett tag, det är bara fotboll jag vill ha nu. och
fotboll ska jag få, måndag, tisdag, onsdag,
torsdag, fredag, lördag, söndag :)
it's all fading away.
.........
nä, det går inget bra...
jooorå...
inget kan man lita på, egentligen. saker är inte
alltid vad de verkar. saker kan ändras otroligt
snabbt. synen på tillvaron kan slå om väldigt
snabbt. det som känns nära kan på ett kort
ögonblick bara kännas avlägset. i don't like
the distance. jag vill klamra mig fast, men
vågar aldrig riktigt. tur det.
where are you now?
suck, jag gillar inte känslan av overklighet.
vilket pissigt inlägg. godnatt.
hurtigt och må bra.
när jag vaknade 07.27 imorse kände jag mig som
ett lik. stendöd. stelopererad (jag har nog sovit
konstigt med huvudet, min nacke är helt fucked-
up).
10.00 plingade fröken hofström på dörren. dags
för min andra dag som hennes pt. idag var det
kondition på schemat. det var både roligt och
uppfriskande. när hon var klar fortsatte jag på
egen hand och avslutade en härlig runda med
att rusha i trappor. upp och ner, om och om
igen. riktigt skönt efteråt.
vid lunch-tid kände jag besvikelse, tycker att
det var lite svek som hängde i luften. inte
tycka om. top-model och förnyat hopp om
åtminstone sommarjobb muntrade dock upp
mig lite.
en timmes promenad ute i kylan med becca.
en kall, uppiggande och bra promenad. vi är
bra på det där med promenader.
nu ikväll var det re-union som gällde, då
kling och klang återvänt levande och hela
från paris. det kändes sådär underbart
som det bara gör med oss fyra ibland.
allt känns bara bra, allt känns bara roligt
och man känner bara må bra. MÅ BRA.
mina bästa vänner får mig att må så
otroligt bra, utan att göra något särskilt.
de är bäst genom att bara vara sig själva.
it's so good to have them back <3
love in a box.
jag har mycket bra saker som händer runt
omkring mig, och jag hade just en riktigt bra helg.
som väntat hade jag en riktigt bra kväll i lördags
med cissi och becca. hugo bjöd på bra musik (vi
dansade på riktigt bra), kurragömma med
nyköping, läskiga killen, och några välbekanta
ansikten. när vi skulle sova introducerade jag
mirakel-filten för becca, vilket verkligen var
nödvändigt.
nu sitter jag och försöker skriva hur bra
gårdagen var. det kan jag inte. jag försöker skriva
hur glad jag är för att jag har hittat daniel, men
jag kan inte det heller. jag kan inte inte inte uttrycka
det tillräckligt bra i vare sig tal eller skrift. men vad
mer behöver jag egentligen säga än att han gör
mig sjukt lycklig?
ikväll blir det californication och v-town med
usama (bäx). imorrn kommer anna och karin hem
från paris. ska bli så kul att höra om deras äventyr
och att få träffa dom igen.
and i got love in a box.
utgång.
om typ tre kvart ska jag hämta hit henne
och cissi. vi ska dricka vin, babbla,
sjunga singstar och ha väldigt kul!
sedan går vi till hugo och fortsätter att
ha kul :)
ps. jag har världens finaste pojke!
jealousy.
sämsta dokumentärfilmen ever. EVER.
inte förstod vi mycket, vad hade skiten med historia att
göra? vad handlade skiten ens om?
småprat gick inte heller för sig, claes blev inte alls glad.
att sitta tyst och titta gick inte så bra det heller, ögon-
locken hade riktigt svårt att hålla sig öppna.
skulle ha tränat med cissi idag, men icke blev det så.
likabra, för min kropp har gjort några tama rop efter
vila. dessutom är jag ju riktigt trött.
så istället sitter jag här, läser om andras liv. och jag
måste erkänna det; jag är avundsjuk. jag har svårt
att se andra få det jag gått och drömt om. jag har
svårt att se folk få någonting ganska så oförtjänt.
som om det inte är jobbigt nog att bara ha en dröm,
utan det ska vara ännu jobbigare när man ser
andra människor leva ut den.
livet är inte alltid rättvist.
snark, kan jag få fredagkväll med rebbank snart,
så livet känns lite roligare.
always love.
tidigt imorgon åker två av mina käraste till paris.
personligen har jag aldrig varit särskilt lockad av den
franska huvudstaden, men jag vet att detta är något
som mina vänner har längtat efter och sett fram emot
mycket länge. jag unnar dom fem underbara dagar
av äventyr.
på fredag blir det s+m, med maggie, rosie, my-
marcia och vaginas. love också. såklart. mig ser
fram emot.
nu ligger min älskling i sängen och väntar på mig.
min fina underbara älskling som jag älskar, och
som älskar mig. nu behöver jag inte ha någon
ångest, utan bara somna gott och tryggt.
ge mig sommar.
where are you now?
säkert har sina orsaker, men jag saknar ju henne och vill
höra om hur hon har det.
lyssnar en massa på coldplay just nu. det får mig att tänka
tillbaka på konserten i globen och det får mig att längta till
augusti, då jag ska få uppleve en konsert på stockholm
stadion, i sektionen längst fram.
givetvis får det mig att tänka massor på syster.
In my place
In my place, in my place
were lines that I couldn't change
I was lost,
Oh yeah
I was lost, I was lost
Crossed lines I shouldn't have crossed
I was lost,
Oh yeah
Yeah,
How long must you wait for it?
Yeah,
How long must you pay for it?
Yeah,
How long must you wait for it?
Oh for it
I was scared, I was scared
Tired and under prepared
But I'll wait for it
If you go, if you go
Leave me down here on my own
then I'll wait for you (yeah)
Yeah,
How long must you wait for it?
Yeah,
How long must you pay for it?
Yeah,
How long must you wait for it?
Oh for it.
Singing
Please, please, please
come back and sing to me
to me, me
Come on and sing it out,
Now, Now
Come on and sing it out,
To me, me
come back and sing
In my place, in my place
were lines that I couldn't change
I was lost, oh yeah
Oh yeah.......
jag gillar ljuset bäst.
jag är mörkrädd.
senaste tiden har jag tillbringat alldeles för mycket tid i mörkret,
där jag egentligen inte har något att göra.
för varje gång jag är där är det så mycket som blir fel, ja,
nästan allt blir fel. och det blir svårt att hitta vägen tillbaka.
hitta tillbaka gör man alltid.
ibland krävs det mycket, ibland underverk.
ibland är det så lite som behövs. bara några ord faktiskt.
den här gången var det en vän som hjälpte mig att hitta
lite ljus.
det är nästan som att man kommer till insikt. man kommer
på vad som är viktigt för en, vad som är bra för en och inte.
drivkraften, målmedvetenheten och kämparglöden kommer
tillbaka.
man lyckas äntligen bli starkare än den där rösten i
i mörkret, och stänga av det man inte vill höra.
man blir istället så mycket mer mottaglig i allt bra som
finns i ljuset.
det finns inte ord för hur mycket de här tjejerna betyder för mig.
hjälp mig att våga.
när man innerst inne vet att man inte kan få det.
man kan inte få allt.
man kan inte vara bäst i allt man gör,
man kan inte ha smala slanka ben när man
spelar fotboll,
man kanske aldrig får uppleva en skolbal i
hela sitt liv,
man kanske inte får ha kvar samma vänner
livet ut,
man kanske inte får sitt drömyrke,
man blir kanske aldrig riktigt bra, spökena
kommer kanske alltid att jaga en.
alla är inte tillräckligt modiga för att våga
drömma.
men vad är man i livet utan drömmar och
utan mål, utan strävan?
jag vill kunna drömma igen. jag vill kunna
drömma utan att skämmas och utan att
vara rädd.
jag vill hitta tillbaka.
målmedvetenhet.
mod.
självsäkerhet.
beslutsamhet.
handlingskraft.
jag har en strävan.
jag vill hitta tillbaka.
jag har ett mål.
jag vill våga drömma öppet.
it ain't over until it's over.
i am no quiter.
jag kommer att fortsätta intala mig själv att jag bara inbillar mig,
att det bara min oro som gör mig rädd och paranoid.
någonstans känner jag att det kanske är något som inte går
att laga. ett lost case.
vissa säger 'it ain't over until it's over'. kanske tillhör jag dem.
för jag fortsätter att göra mitt bästa, fastän det tar emot.
det ska vara naturligt, och innerst inne vet man att allt inte
kan vara för evigt och att människor förändras.
det som en gång var, det kanske är borta, hur lite man än
vill det.
jag gör som alltid när det känns svårt, blundar hårt och
tänker 'håll ut, det kan komma en vändning'.
ingen ser, men jag gör så gott jag kan.
allt för att jag ska slippa göra om samma misstag, för att
jag aldrig igen ska kunna titta tillbaka och känna att jag
hade kunnat göra mer.
vissa saker och vissa personer är alltid värt att kämpa
för.
det gör så ont när jag tittar tillbaka, när jag läser, när jag
tänker.
jag trodde verkligen på det, jag trodde på det innerligt
och jag vågade lita på det.
nu gör det bara ont.
ont.
ont.
men jag kommer ändå inte att ge upp.
it ain't over until it's over.
