emma.k

Natten till igår sov jag 11 timmar. Den här natten sov jag 8. Minns inte när jag senast fick så mycket sammanhängande sömn. Är i alla fall mycket tacksam för det, det behövdes.

Om man saknar något, måste det betyda att det är fel beslut?
Om man vanligtvis följer magkänslan vid svåra beslut, men en gång inte ens har någon magkänsla, hur påverkar det ens beslut?
I stort sett varje natt drömmer jag om det. Varje dag tänker jag på det, med blandade känslor. Ibland är det lättnad, ibland är det saknad.
De senaste dagarna har det varit lite mer saknad.
Jag både vill och inte vill. Jag både trivs nu, och inte gör det.
Jag är helt enkelt inte bra på att avslut, jag släpper inte taget.
Hur vet man om det är ett tecken på att man gör fel eller om det bara är normalt?
'

Besviken. På mig själv. Igen.
Jakten fortsätter, och tycks aldrig upphöra. Jag hör förnuftets röst som säger till mig att stanna upp, sluta jaga och gör det bästa av det jag har. Njut av tillvaron, var nöjd.
Jag hör perfektionisten i mig, som har gjort mig till den drivna person jag är, som säger att det kan alltid bli bättre. Inget är omöjligt, jag kan, jag orkar, det är bara att kämpa, kan dom kan jag, det här är inte utmärkande nog...
Vissa dagar känns det hur bra som helst, min drivkraft är en tillgång. Andra dagar känner jag att jag gör mig besviken gång på gång och att jag inte duger till någonting. Ibland ger jag upp i förväg för att slippa känna besvikelsen och missnöjdheten.
Det här blir särskilt jobbigt när jag försöker mig på saker jag nästan säkert vet är omöjligt. Förnuftet säger att det inte är värt det. Perfektionisten säger att jag inte ska ge mig förrän jag lyckas. Perfektionisten är också först med att säga till att jag aldrig lyckas.
Perfektionisten är både vän och fiende.
'
Appropå inget annat rakade jag kripas hår förut. Gissa om jag klantade mig

Lååång dag i skolan.

inte fan blir min måndag bättre av att jag upptäcker att word har raderats från min dator.

Jag har en typisk måndag, en riktigt fulmåndag. Fulmåndag innebär inte att bara att jag känner mig ful, utan att allt känns grått och trist. Jag känner mig inte motiverad till något, inte ens till sånt som jag brukar tycka om att göra.

Kokt ägg på knäckebröd är bra skit.

Idag har vi i min basgrupp fått träffa en KOL-patient, där vi fick ta anamnes och göra en undersökning och lite tester. Kvinnan hade svår KOL, men jäklar vilken mentalitet och inställning hon hade. Envis som en åsna, positiv inställning och ett gott humör, trots att vi efter vårt 6 min-gångtest gjorde henne så andfådd att jag trodde att hon skulle tuppa av. Snacka om inspirerande människa, all heder åt henne och liknande patienter!

Skolan känns rörig och luddig. Jag hatar fortfarande ACT. Idag hade vi en lååång färdighet i respiration som både gav och inte gav. Jag var trögast i gruppen. Imorgon ska jag och mina basgrupps-kamrater undersöka en KOL-patient baserat på en färdighetslektion från förra terminen som känns långt ifrån säker.
'
Efter ett års pluggande känner jag mig fortfarande dragen i från olika håll. Är jag någonstans borde jag vara någonstans, gör jag något är det något annat som försummas. Är jag i Linköping längtar jag hem till alla i Norrköping, är jag i Norrköping känner jag alltid att jag missar något i Linköping. Jag försöker acceptera läget, men det är så svårt när man alltid får dåligt samvete, känner sig astrist eller bara för upptagen. Jävlar vad bajstrött jag är på att känna så, jag orkar inte känna så två år till.
'
Och för övrigt så blir jag så oerhört trött på mig själv att jag fortfarande går och suktar efter något jag inte kan få. Jag vill ha och vill ha, och ju mer jag vill ha desto mer fokuserar jag på det jag inte har istället på det jag har.
'
Jag är ingen rolig tjej just nu.

Dagen började ändå helt okej, där jag gjorde bra ifrån mig på en kommunikationsuppgift - framsteg.
Sedan kom det lilla som räckte för att dra ner mitt humör resten av dagen. Betoning på lilla, det lilla som blivit som många gånger att det känns stort.
Efter lunch skulle jag dessutom leta efter lite vetenskapliga artiklar (något som man fruktar som student) gällande ACT som behandling för psykiska/psyko-somatiska sjukdomar. Hm okej, vad är ACT? Googlade och yes - det är en form av kognitiv behandlingsterapi, och står för acceptance and commitment therapy. Hallå, vadå psykologi? Varför ska jag använda mig av en sådan behandlingsform som sjukgymnast? Okej, tydligen är det viktigt eftersom att någon på utbildningen tycker att vi ska skriva en rapport om det. Söker artiklar - hittar nada. JAG BLIR TOKIG PÅ SÅNT.
'
Nog om skit nu. Positivt är att jag och Kripa har börjat titta på solsidan (vi laddar ner från säsong 1). Bra beslut, för det är en jäkla rolig serie.
Nu ska vi fortsätta slöa, och så börjar en ny dag imorrn. Hurra.
'

Klyven personlighet?
Sämst, värdelös, hopplös, svag, otillräcklig.
Okej.
???

Igår kom min familj hem till mig och gjorde mig gladare än jag varit på länge. Inte bara för att jag fick fina överraskningar och påfyllt skafferi, utan för att dom bara genom sin blotta närvaro gav mig känsla av trygghet och välbefinnande. Att få träffa världens gladaste skithund gjorde inte saken sämre heller.

Ett riktigt bra exempel på vardagslycka är när ens pojkvän bestämmer sig för att laga en middag till en. Han har stökat i köket (kokvrån) i nästan en timme nu, och jag börjar bli nyfiken på vad det är. Allt jag vet är att det förmodligen serveras mitt favoritvin(vårt vin), graham becks vita, och att det kommer smaka jättebra. Börjar bli riktigt hungrig och nyfiken nu, hoppas han är klar snart!
Världens bästa pojkvän
'

Mitt i den tjocka dimman återupptäckte jag en kärlek som legat gömd alldeles för länge.
Snöhelvetet, och allt annat som känns blä just nu, känns helt plötsligt lite mindre. Som om jag fått en bedövningsspruta.
Min gamla kärlek heter kent, och deras musik påverkar mig på ett sätt ingen annan musik gjort.
Jag ska bara lyssna. Jag ska lyssna, och sen vet jag.

Tjejen som sket i det och sov.

Har inte haft den bästa dagen. För lite sömn, krångel med utskriv, seg basgrupp, irritation, och en alldeles för seg eftermiddag. Dåligt pass på gymmet, hem till en stor hög med disk som någon lovade skulle vara borta när jag kom hem, en alldeles för stor påse naturgodis, en hamburgare för mycket och alldeles för lite ork för att få något vettigt plugg gjort. Inget världsproblem, i know.

Igår hade jag ordentlig hemlängtan. Ja, till Norrköping alltså. Till mamma, pappa, syster, bror och bosse. Jag vet inte om det berodde på att det var den första eftermiddag/kvällen på två veckor som jag inte träffade en massa folk, eller om det är för att det var längesedan jag träffade dom. Tur att dom kommer och hälsar på mig på söndag i alla fall!

idag är sista dagen på nollningen, med lite fotovisning och annat mys. två otroligt roliga veckor har passerat där man har fått lära känna nya människor och gjort roliga saker ihop. tråkigt att det är över, men skönt att vanliga livet kommer igång igen.