emma.k

fan vad jag saknar dig.

 

jag lyssnar på musik utan sång. pianospel. (läs: klassisk musik) vad har hänt med mig?

kan i alla fall inte sluta lyssna. för musiken lyckas sätta ord på det jag känner, fast utan att använda ord. den bara träffar och den får mig att känna utan att tänka.

en ganska fantastisk känsla. inga dumma tankar, bara vara.

 

jag försökte söka jobb idag, men jag kunde inte. jag fastnade. jag fick mega-ångest och vågade inte ringa någonstans. jag krympte till ingenting - vem vill ha lilla mig?

satte därför på musiken som får mig så lugn och läser på lite inför min vfu istället. allmän ledundersökning, idrottsskador etc.

ibland får man ändra sina planer. imorgon kanske är en bättre dag att söka jobb.

 

snart bara två månader kvar till examen. två månader tills josse och paula flyttar hem. två månader tills vår studentvardag är borta.

och fy fan vad jag kommer att sakna stunder som dessa

 

 

 

 

har just satt september med earth, wind & fire på repeat - en riktig glädjelåt.

varför då?

jo, jag är så lättad, glad och stolt. jag fick med beröm godkänt på tentan och har därmed gjort den sista tentan på utbildningen.

emma VS hälsouniversitetet slutar därmed 12-0.

inte en enda kuggad, fybubblan vad nöjd jag är!

 

nu är det bara slutseminarie för uppsatsen, en grymt rolig vfu i norrköping och ett fördjupningsarbete på valfritt område kvar. sen är det slut, sen är jag färdig. OTROLIGT!

 

firar med att äta massa onyttigt och sedan umgänge med min fina vän josefin.

 

så här känner jag mig:

 

vilken helg jag har haft.

fredag: tentaplugg, löpning, möte/fika inför min stundande vfu samt tjejkväll i norrpan

 

lördag: heldag med pappa, syster och bror. frukost, fika, shopping, gokart (!), mys med lilla a, bio och middag på brasseriet. behöver inte ens säga att det var superlyckat eller hur mycket jag älskar min pappa för att han håller ihop oss och hittar på roliga saker.

 

söndag: sovmorgon, tentaplugg, lunch med mamma, tentaplugg, löpning, mat + kladdkaka & tv-tittande i soffan

 

tenta imorgon och kanske att jag borde ha pluggat hela helgen då jag bara har haft veckan på mig att förbereda mig för den. men, istället har jag laddat upp med massvis av positiv energi som jag får av mina vänner och framför allt min familj. att sitta och skratta så man tjuter på bio ihop med sin familj måste ändå vara tusen gånger bättre än två timmars tentaplugg. till exempel.

 

ska väl inte säga för mycket. håll tummarna för mig imorgon, jag börjar bli lite nervös. det är ändå den sista tentan på utbildningen & det vore synd att bryta min fina svit (det vill säga, aldrig kuggat en tenta). jag laddar upp med lite cx och annan styrka på morgonen, sedan smäller det kl. 13.00.

 

trött, okoncentrerad, seg, stressad, sötsugen, besviken, orolig - sån har jag varit idag.

jag har gjort mycket, men av varierad kvalitet och ändå känner jag att jag inte har hunnit med allt.

jag är trött så in i bomben (har sovit skit hela veckan) men skulle omöjligt kunna somna för hjärnan går fortfarande på högvarv.

 

nu ser jag fram emot helg, som faktiskt är lite ledig från tentaplugg. på måndag eftermiddag har jag förhoppningsvis klarat min tenta och kan få ett någorlunda liv igen.

imorgon kan bara bli bättre än idag!

ännu en dag på mitt icke-spännande liv.

efter skolan tog jag min kära, numera välfungerande cykel till willys. kedjan hoppade på vägen och "fan" tänkte jag, inte mer strul och inte gärna långt hemifrån. jag lyckades som tur var på tillbaka kedjan på sin plats ganska snabbt och kunde rulla vidare med boostat självförtroende.

 

tog en löptur när jag kom tillbaka, som var tänkt att vara lugn och återhämtande. jag kom till två insikter:

1) jag suger på att hålla ett lugnt tempo (vilket i och för sig inte är särskilt nytt)

2) jag var för seg i benen för att återhämtande löpning skulle ge annat än ännu mer trötthet och tyngdkänsla.

 

har gått emot mina principer och pluggat lite på kvällen och sedan haft en telefondate med min saknade vän becca k. henne och min andra saknade vän karin k får jag träffa på fredag. då blir det mat, dricka och utgång. kul att avbryta tentaplugget med lite nöje. att ha roligt har säkert en positiv effekt på inlärningsförmågan (om inte annat genom placebo, att jag förväntar mig det).

 

Har svårt om somna om kvällarna nu, vilket resulterar i att jag är zombie på dagarna. Trodde dessutom att jag skulle avlida av mjölksyra på dagens cx-pass.

 

Min dag skiljer sig inte nämnvärt från igår eller kommande dagar. Tentaplugg, träning, önsketänkande om jobb och lägenhet i Norrköping, velande om fotboll, saknad efter pojkvän och familj. Roligare än så är det inte just nu.

 

 

 

Det blev en lång dag i skolan med tentaplugg. Huvudet snurrade av alla artiklar, alla olika handlag och grepp, och olika tillstånd och diagnoser för ländrygg när jag kom hem. En snabbstädning och milen i ett ganska högt tempo rensade skallen, och nu efter dusch och kvällsmat är jag helt slut.

 

Bet i det sura äpplet och lämnade in min cykel idag och fick ett nytt däck och en ny slag. Det är en typisk grej som jag hatar att lägga pengar på. Under min löptur pajade mina hörlurar (som vanligt), vilket också är en otroligt tråkig utgift. Det är inte heller så tacksamt att få dessa utgifter i slutet av månaden när pengarna börjar sina, särskilt inte efter en lyxhelg i Örebro. Är nu en riktig snålis.

 

Drömmer om jobb, solsemester och ny lägenhet. Mitt önsketänkande tar mer plats från saker som jag kanske borde ägna lite mer tid åt, som till exempel jobbsökning och ett beslut om hur jag gör med fotbollen. Som så många andra kvällar tänker jag att jag är för trött, jag tar det en annan dag.

 

 

 

 

 

 

Jag har haft den bästa helgen på väldigt länge. Dels för att jag har spenderat den i Örebro med mitt hjärtegull, men också för att vi spenderade ett dygn på scandic grand hotell. Mys och slappande i en king size bed, relax med bubbelpool och bastu, vin och drinkar i den mysiga lobby-baren, pizza och m&m's i sängen till film, sovmorgon, lång njutning av en enastående hotellfrukost, och så lite mer slapp på det fina rummet. Vi har också hunnit med lite shopping och jag har fått se lite av den mysiga staden. En livsnjutar-helg av högsta rang!

 

Som alltid när man har det bra går tiden snabbt, så nu är jag tillbaka i Linköping igen. Nu när KUAn är över (skönt, men lite tråkigt också) kan jag fokusera max på ländryggstentan som äger rum om en vecka. Det blir min kortaste tenta-p någonsin, så jag får verkligen kötta järnet och hoppas att det går vägen. 8.15 på clinicum, here we go

 

Allt är så skört i din värld
Schh, jag bara säger som det är
Du gav mig en bomb under bron
Tänk att det bara krävs ord
Låt mig behålla det här
Det kan väl jag vara värd
Kom och slå sönder min värld
Det är allt jag begär

 

Sista KUA-passet imorgon sedan ett kort seminarium på fredag.

Två tuffa, men roliga veckor har nått sitt slut.

Och jag firar med att åka till Örebro och ge min efterlängtade kärlek en överaskning som han lär gilla mycket.

Drömde att jag fick följa med kent till deras hotellrum efter deras spelning. Väckarklockan avbröt drömmen och väckte mig till verkligheten och en kall, grå och dyster morgon.

Har därefter lyssnat på kent hela dagen. Mitt favoritband, som passar så himla bra att lyssna på i en sådan här period. Deras musik gör det svåra lite lättare, får mig lite starkare. En konsert hade inte suttit fel just.

En konsert för att bli kvitt ångest över skola och jobb/framtid.

En konsert för att glömma allt och bara finnas här och nu, utan oro och ångest.

 

 

Min dygnsrytm har rubbats något sedan KUA började. Klockan är bara tio och jag är dödstrött.

Har köpt tågbiljett till Örebro (restid: 3 timmar, byten: 3 - grattis till mig) och sökt kurser till våren. Skulle gärna sökt några jobb också, men där tog energin slut.

 

Jag har svårt att vara i nuet. Jag bara längtar tills två veckor och lite mer framåt, när KUAn är över och tentan är gjord. Jag tycker att KUA är jätteroligt, men det är tufft att jobba kväll, dag, ledig och samtidigt ha schemalagd tid i skolan + tentaplugg + jobbsökande. Det blir bara en veckas rent tentaplugg och den här tentan känns lite klurig, så jag vill bara ha skiten gjord så jag slipper vara nervös.

Längtar jag inte två veckor framåt så är jag igång med att längta till min kommande praktik i Norrköping, tills slutseminarierna för uppsatsen är över, till jul, nyår, examenssittning och självklart själva examen. Sedan skulle det sitta fyjäkla fint med ett jobb efter det, men då ska jag ha riktigt flyt.

 

Varför vill man så gärna tänka framåt och varför är det så svårt att stanna i nuet? Det är ju nuet man kan styra över.

 

 

 

 

Bara tre inneliggande patienter på avdelningen idag. Sjukt lugnt med andra ord. Så lugnt att jag hann med att göra ett försök att ta ett blodprov på en av läkarstudenterna i mitt team. Har alltid tyckt det verkar roligt att sticka folk, men kommer ju själv inte jobba med sånt. Därför var min kära "kollega" så snäll och ville lära mig. Jag lyckades hitta och komma in i venen, men var inte så stadig i händerna när jag skulle få dit provröret, så jag försöket misslyckades ändå. Men ändå, jag har stuckit någon, alltid något!

 

Nu är det tänkt att jag ska sova, så jag orkar upp 05.45 imorgon. Jag är trött, men jag har så mycket tankar i huvudet nuförtiden. Nya upplevelser från kua, stress inför ländryggstentan och en väldigt stor saknad av min andra halva.

 

Fjärde KUA-passet: mycket, stressigt, men väldigt roligt. Tummen upp!

 

Efter KUA har jag ställt upp som testperson i ett par klasskompisars kandidatuppsats, gymmat och spontanbesökt min kära vän Josefin. Hon är en av flera vänner i min klass som jag knappt träffat på ett par veckor. Den här terminen blir lite knasig då många läser olika kurser. I 2 ½ år har vi sett varandra nästan varje dag, nu ses vi jättesällan. Det är lite sorgligt, för det här är sista terminen tillsammans. Blev lite sentimental efter besöket och har nu bläddrat igenom en massa bilder från utbildningstiden. Gissa om jag blev sugen på att slänga på den blå overallen och ha en galet rolig kväll/natt med mina sg-vänner.

 

 

Det var det tredje KUA-passet av nio, och det bästa hittills. Det är jätteroligt att få jobba i team med studenter från andra yrkeskategorier. Det är jätteroligt att få träffa olika patienter, allt från fotfrakturer till tumör-operationer. Det är jätteroligt att få känna sig som en sjukgymnast.

 

Det som är mindre roligt med att vara sjukgymnast ibland är att man inte alltid är så uppskattad. Medan mina kollegor står för smärt- och symtomlindring och service står jag för smärtprovokationsbiten, uppdragandet ur sängen för mobilisering/träning och tjatandet. Har man jätteont är det inte så roligt när sjukgymnasten kommer och vill att man ska upp och röra sig, som resulterar i ökad smärta. Så är det tyvärr med sjukgymnastik ibland, det gör ont men man måste helt enkelt göra det. Annars blir man icke bra, naj naj

 

Fältstudie, frustrerat övande på OMT-handlag, ringde jobbigt samtal, lite jobbsökning, träning, affären, laga mat, äta mat, affären igen, soffan.

Det var i princip min lediga dag. Imorgon går jag kvällspass på KUA igen. Ska bli spännande att se hur mycket som hänt på avdelningen på nästan 1½ dygn.

 

Har sagt ifrån om fotboll ett par veckor framåt. När man har så mycket i livet, i och utanför skolan, på och utanför planen, är det bara jobbigt att spela fotboll när man egentligen bara spyr av tanken och stressar sönder. Sedan har jag ett viktigt beslut att ta. Frågan är hur jag vill att min framtid ska se ut, känns som att jag är framme vid ett vägskäl. Satsa på fotboll eller karriär som sjukgymnast?

 

Har avverkat mina två första pass på KUAn (klinisk undervisningsavdelning). Det är på en ortopedisk avdelning som drivs av studenter från sjuksköterske-, läkar-, arbetsterapeut- och sjukgymnastprogrammet. Vi jobbar alltså i team, det är det som är grejen. Vi ska lära oss samarbeta med varandra. Det är jättekul, men också himla rörigt och förvirrande i början när man kastas in i hetluften. Alla ska hjälpas åt med omvårdnadsarbetet också dessutom, vilket gör det svårt att enbart fokusera på sin egen profession.

 

Kommer att gå kvällspass, dagspass, ledig, i två veckor framåt. Samtidigt är ländryggskursen i full gång, det är fältstudier, seminarium i entrepenörskap, tentaplugg och gärna också jobbsökande som måste ske samtidigt. Jag är med andra ord inte särskilt ledig i två veckor framåt.

 

Nu ska jag äntligen SOVA! Imorgon på min "lediga" dag är det fältstudie morgon/förmiddag och sedan tentaplugg med fina Lina.

undrar om botten är nådd.

det känns lite så.

det finns en gräns, och den är nådd.

jag vill inte det här något mer. det är inte värt det.

och jag känner mig helt förkrossad för att jag har kommit hit.

"magnetkamera vänster höftled visar att du har "modern" diagnos. Du har en förändring som man ser hos duktiga, flitiga och ambitiösa idrottare som man efteråt kan säga har belastat sitt skelett för hårt. Skelett svarar på belastning med att bli starkare förstås. Tyvärr är det olyckligt när det sker i lårbenshalsen som i ditt fall och då sker det även i taket ovanför lårbenskulan. Det blir helt enkelt trångt och man får alltså en inklämning av strukturerna i mjukdelar som brukar kunna ge symtom som tilll exempel ned i benet..." 

 
Först skrattade jag när jag läste brevet från läkaren. "Modern" diagnos. Modern höftled. Trendig tjej. Sedan var jag nära att gråta - av lättnad. Inte lättnad för att jag var rädd för att det skulle varit något värre, utan lättnad över att det visade något (vilket jag verkligen inte trodde att det skulle göra). Sex år av återkommande ljumskbesvär, som flera gånger hållt mig borta från fotboll 6-10 månader. Sex år utan att veta vad det är. Tills äntligen, äntligen, äntligen idag. Jag har fått en remiss till ortopeden, så vi får se vad som händer här näst.

 

 

Annars idag har jag skrivit uppsats med Anna P. Det går fortfarande misstänkt bra. Jag har lagat mat. Jag har tränat, i regn och lera. Det var inte roligt. Något säger mig att det inte hade varit roligt om det så vore sol och på konstgräs. För fotboll har bara varit roligt några enstaka gånger sen ett par månader tillbaka. Känns lagom kul att ha noll motivation till fotboll, som man pendlar för samtidigt som man har fetångest över skola och jobbsökning.