saved.

jacob kom precis hit, han räddade min kväll

han var inte den enda...

:)

i think i know.

jag är rastlös och godissugen till tusen, jag är ensam i mitt mörka rum och vill egentligen träffa någon. trots det känns det bra! jag har på hög musik, det är coldplay, citizien cope, good charlotte, goo goo dolls och t.i som gäller ikväll.

precis som önskat höll jag mig hurtig dagen igenom, trots att min eftermiddag och kväll varit allt annat än händelserik. dagen hade en så bra början, och mitt humör har hållt i sig. när jag satt där var det så svårt att hålla sig ifrån att le. jag kände att, jag vet ju. jag vet att jag vet, jag vet hur det slutar. ändå sa jag inget, trots att jag funderade på att ta fram min impulsiva sida. huvudsaken är ju att jag äntligen har kommit fram till vad som känns rätt. det är känslan jag har väntat på.

jag kom också att tänka på hur mycket fotboll betyder för mig. det är det roligaste jag vet och det kommer alltid att vara en stor del av mig. det är ju redan bevisat, när jag var skadad så länge var jag någon annan. jag var inte fotbolls-emma, och det är den emma som jag faktiskt känner bäst och känner mig mest tillfreds med.

älskade musik och älskade fotboll!!!




smile like you mean it.

dagen igår avslutades i alla fall på ett bra sätt! tack vänner, biltur med musik, msn, oth och min älskade precious ipod. jag kom i säng vid två, men visst fan vaknar jag vid åtta för det, BLÄ säger vi till det. men jag känner mig ändå någorlunda hurtig nu när jag väl varit uppe ett tag. om någon timme ska jag sticka iväg till gymmet för lite skön träning, sedan väntar en lite spännande fika, tråkigt plugg, och förhoppningsvis övningskörning (ge mig mitt körkort för bövelen)

idag vill jag ha en bra dag utan massa tänk. så ska jag också se till att det blir, idag är jag hurtig och idag vill jag vara på braaa humör!




saknad.

usch, idag har inte alls varit en bra dag. idag har varit en dag med alldeles för mycket tankar, särskilt med alldeles för mycket tankar som hör till det förflutna. men jag känner att jag är ju inte mer än människa, jag måste ju också få sakna människor. i vanliga fall är jag duktig på att inte tänka på det, men idag gjorde det bara ont. det är en sorg jag bär på, att jag förlorade dig. visst, jag har inte gjort det helt. men vi är så långt ifrån vad vi en gång var, och som det verkar nu kommer det inte att bli så igen. och all jag hör i mina öron är "when you loose something you can't replace". det är klart det gör ont. jag vet inte hur mycket du tänker på mig, jag hoppas du gör det. jag saknar dig så enormt mycket och jag vet inte om jag någonsin har önskat mer att det gick att vrida tillbaka tiden, för att få en andra chans att göra saker annorlunda.

jag är rädd för att den försvann. det hjälper inte hur mycket jag än försöker intala mig själv att den finns där, för mina känslor ljuger inte. jag har en obehaglig och otrygg känsla. jag hatar att vara rädd.

det är som man alltid säger. det är när man förlorat något som man inser hur mycket det betydde.

nu vill jag bara köra bil och inte tänka på någonting annat.

i hate this feeling.

har haft en riktigt bra eftermiddag och kväll hos becca samuelsson ute i kimstad, tillsammans med anna, bäx och karin. jag hatar att man alltid ska behöva tänka: "vi borde göra det här oftare.."

jag funderade lite över om vi människor nu förändras med åren, händer det någonsin att man kan förändras tillbaka till personen man en gång var? jag tror faktiskt inte det längre, hur mycket jag än önskar ibland. det är som att man vuxit ur ett skal. man kan spara skalet, men man kan inte få på det sig igen. det är sorgligt, men det slog mig att det enda man kan göra är att säga hej då och börja vänja sig vid det nya. jag blir bara galen ibland, kommer det någonsin att försvinna? ibland känns det som att det inte finns någon lösning.. eller, ganska ofta faktiskt. trots det är jag ändå övertygad om att det finns det. om jag inte skulle tro det skulle det bli så jobbigt, hopp måste man alltid ha.

jag tror att jag ska sätta en deadline. v.46 ska jag bestämma mig, senast. nu orkar jag inte med mer velande.


löveli håkan.

För du måste vara sjuk
sjuk sjuk sjuk
för du måste vara blind
blind blind blind
du måste vara blind
du kan inte inte se
när löven faller ner
hur fel jag är

let's get deep.

lite funderingar idag.


ibland känns inte saker riktigt som det brukar. det är inget nytt eller konstigt med det, såna perioder väntar alla. ibland är det bara tillfälligt, vilket jag oftast tar för givet att det är. men idag slog det mig att det kanske är på väg att bli annorlunda - att det är förändring i luften. jag vet inte vad jag ska tro riktigt och jag vet inte om jag mår bäst av att inte tänka på det. men jag är rädd för att det handlar om förändring just den här gången. och just den här saken får bara inte förändras.

i vanliga fall är jag ganska öppen för förändringar, tror jag. många ser det som en positiv inställning, och på sätt och vis kan jag väl säga att jag håller med. men jag har tänkt på att människor som fruktar förändringar, är oftast människor som trivs väldigt bra med sin tillvaro. är man inne på det spåret borde det betyda att jag inte är nöjd med min tillvaro. om jag tänker efter så tror jag ändå att jag alltid har varit det, men ändå känt det som att något har saknats. jag strävar alltid efter något. jag strävar efter något nytt, jag strävar efter prestationer och jag strävar efter just förändring. det är väl det som är livet, alla strävar efter självförverkligande. jag tror bara att vissa är mer medvetna om det än andra, och att det är mer viktigt för vissa än andra.

jag borde vara glad för min vilja, den har tagit mig långt genom åren och gett mig väldigt mycket. det är bara det att på senare år känns det som att den har gjort mer skada än nytta. jag vill inget hellre än att vara nöjd, och jag försöker verkligen att njuta av det jag har. men jag kan inte skaka av mig den här känslan av att jag vill ha mer, att jag vill något annat. mitt liv just nu ser absolut inte ut som jag velat ifall jag hade fått bestämma, saker visade sig bli helt annorlunda än vad man kunnat tro. jag visade mig vara riktigt annorlunda. om jag för några år sedan hade fått se mig i mitt liv nu vet jag inte vad jag hade tänkt. det är konstigt att man kan ha det så bra och ha så otroligt svårt att känna sig nöjd och ha svårt för att känna sig lycklig. det är konstigt att man kan ha det så bra, men att det ändå fattas något.

vem?



if you can dream it, you can do it!

börjar med att tacka ellen för gårdagen, den var helt underbar. mycket shopping (vilket händer typ en gång i halvåret för mig), som tyvärr också slutade med att jag blev av med en påse värde 300 kr. det är faktiskt en stor summa för en fattig student. efter fyra timmar gick vi med trötta ben hem till mig, tror inte s:t persgatan någonsin har känts så lång. hemma blev det mat, film och chill. becca anslöt sig till oss, vilket knappast gjorde min lördag sämre. tack tjejor!


du är den enda som har sagt det. du sa att du vet att jag kan göra det. ibland kanske det räcker med en enda person som tror på en. det är vad jag väljer att tro. nu tar jag tag i mig själv, återigen. ibland krävs det många misslyckanden för att lyckas, det är ju så man lär sig. bara man fortsätter att försöka, vilket jag ska göra. jag vill ta tillbaka kontrollen, jag ska inte bli styrd av något. det här är tufft, men jag har ju bestämt mig för att jag vill klara det. hur svårt det än är.


bläää det regnar. varför måste mitt gym ligga i vilbergen? nej, jag tänker inte byta gym. jag trivs så otroligt bra därborta! ett av mina flera hem.


vad är man om man inte är sjuk, men inte frisk? vad är frisk? blir man någonsin det?
tåls att fundera på.


bäst.

igår var en sån där kväll jag verkligen saknat. bästa tänkbara sällskapet och godaste tänkbara öhm.. vad säger man. inte matintag. onyttighetsintag kanske? vet inte. bra kväll var det i alla fall. och äntligen slapp jag somna ensam.

idag har jag tränat och varit med anna. anna och jag har verkligen haft damp-veckan, ikväll var nog pricken över i:t. men med tanke på att vi ska ses på söndag kanske det perfekta dampiga avslutet kommer då? aja, inte är det många som har barty på eftermiddagen, utan alkohol och inget mer sällskap utöver varandra. släppa loss var nyckelordet. "alla som inte dansar är våldtäktsmän" blev huvudcitatet.

my friends make my days.


   


jag vill.

JAG VILL SÅ OTROLIGT GÄRNA HA KÖRKORT!!!!!!!!!!!!!!!

olust och lista.

osäkerheten finns där fortfarande, där har den egentligen slagit rot redan för länge sen. men man kan välja själv vad man vill tro, man kan välja om man vill hoppas och man kan välja att låta bli att oroa sig. man mår inte bra av att oroa sig. jag känner en lättnad och jag känner äntligen. har saknat dig.

cissi och jag skulle egentligen ha testat på bodypump på gymmet ikväll, men hon ringde nyss och berättade att hon har fått förhinder. trist och nu känner jag inte alls för att åka äckelbuss dit och köra det ensam. å andra sidan har jag velat prova bodypump så länge och jag skulle bara må gott av att få lyfta något tungt just nu.

borde egentligen plugga också.. men idag blir en pluggfri dag, jag orkar inte. jag skriver en lista istället som jag hittade på syrrans blogg. man ska ta hjälp av sin kontaktlista på mobilen.

Har du pussat nummer 2?
adde, jaa honom har jag pussat på väldigt många gånger

Vad har du för relation med nummer 20?
ellen waerme, en av mina bästa vänner <3

När ska du träffa nummer 30?
jacob, skulle vara riktigt kul om man fick träffa honom på lovet. annars blir det väl skolan.

Är nummer 18 söt?
dennis, honom har jag inte sett på typ två år!

Vad var ditt första intryck av nummer 13?
daniel lindahl, min förbundskapten i östgötalaget.. jaa, både seriös, rolig och snäll :)

Gillar du nummer 14?
jaa, daniel öberg, klasskamrat från högstadiet

Har du träffat nummer 3 den senaste månaden?
alex lindén, honom har jag väl stött på någon gång i skolan

När ska du träffa nummer 25 nästa gång?
får hoppas jag får tillgång till henne nästa gång jag är skadad, det är sjukgymnasten helena lundgren som fick igång mig igen efter 9 mån :)

Är du nära vän med nummer 23?
fredrik hultman, vänner är vi ju men inte nära

Har du gått på bio med nummer 4?
anna (sis) har jag sett bio med ett antal gånger

Skulle du kunna gå ut med nummer 35?
jag går väl inte direkt på date med mitt ex (joel)

Vad pratar du och nummer 5 oftast om?
anna (tjockis) och jag kan prata om väldigt mycket olika saker känns det som. men på sista tiden har det nog mest handlat om fotboll :P

Skulle du kunna ge nummer 9 en kram?
becca samuelsson får många kramar av mig ;P

Vad har du och nummer 24 för relation?
speciell relation, lite liknande bilbos och gandalfs relation ;) karin är en av mina bästa!

Vad skulle du vilja göra med nummer 26?
ia bechtel, haha.. tyvärr vill jag nog inte annat än att spela fotboll med henne

Vad är det bästa med nummer 6?
det bästa med annukka jaako (min franskalärare) är hennes och mina mini-ph, fast hon inte är min bg-ledare längre

Brukar du och nummer 16 träffas?
johan och jag träffades på sportscamp, och vi har inte träffats sen dess

please, please, please

det här känns så fånigt. att vara passiv passar inte mig, men har jag bestämt mig så har jag. men jag blir frustrerad, jag har aldrig varit den som trivs med att bara stå och se på. gud vad det här är fel och dumt. jag vet ändå att vi båda vet vad vi vill och behöver.


It's like a picture of a loved one in disguise or
it's like finding something pretty in a jar of lies and
if you want just hide your eyes behind your hair
but you can't see me then you can't find me anywhere

But we're all happy cause the streets they're always there for us
and it's quite scary when you wake up in the same old clubs
It's getting darker and I know this time wasn't meant for us
So won't you please please please come back to me

Come back to me
Please please please
Please please please

the pieces don't fit anymore.

jag tror att jag och anna promenerade från ca 21.45-00.30 igår. den bestod av det mesta, mest av skratt, djupa tankar (det kommer vi aldrig ifrån), mycket damp, lövänglar, tappade nycklar och lite galenskap. precis så ska livet vara, tack tjockis.

jag bara vet inte. eller jo, börjar veta mer och mer. jag börjar känna vad som känns mest rätt. trots detta avvaktar jag och ger desto mer utrymme åt min velighet, suck på mig. det känns som att allting spelar väldigt liten roll just nu och jag undrar inte varför...

the pieces don't fit anymore

den upplyste.

visste jag inte dagens låt förut, så vet jag det definitivt nu. ikväll kändes de här orden otroligt rätt (även om jag inte är överdrivet förtjust i phil collins;

I wish I could just make you turn around,
turn around and see me cry
There's so much I need to say to you,
so many reasons why
You're the only one who really knew me at all

So take a look at me now,
'cos there's just an empty space
And there's nothing left here to remind me,
just the memory of your face
Now take a look at me now,
'cos there's just an empty space
But to wait for you, is all I can do
and that's what I've got to face
Take a good look at me now,
'cos I'll still be standing here
And you coming back to me is against all odds
Its the chance I've got to take .


många bollar i luften.

det snurrar i mitt huvud. jag funderar på om jag någonsin har upplevt att jag har så lite utrymme för alla förvirrade tankar som jag har nu. skulle behöva tömma huvudet lite, men vet inte hur jag gör det. jag har försökt att prata bort tankarna, men dom vill ändå hålla sig kvar. förslag på åtgärd?

jag går igenom en konstig och förvirrad fas just nu. det är inte katastrof och jag mår hyfsat okej, men saker är verkligen inte som de ska. det är mycket som inte är på sin plats och det är många frågetecken. det är beslutsångest, det är saknad och allmän förvirring. allt är bara konstigt. det händer för mycket, samtidigt som det händer för lite. jag vill vila, samtidigt som jag blir galen av understimulans.

jag blir bara galen av den här stora känslan av strävan, efter något jag inte ens riktigt vet vad det är.

nu är det väl också meningen att jag ska citera dagens låt. idag fanns ingen självklar dagens låt. men kan ändå citera coldplay idag igen, bara för att jag tycker de här orden låter så bra; just because i'm losing, doesn't mean i'm lost.




nobody said it was easy.

jag kan bara inte låta bli vissa saker. jag och mina idéer, säger jag bara. ibland undrar jag vad jag utsätter mig själv för, varför jag gör det så jävla svårt. kanske för att jag gillar utmaningar, kanske för att jag aldrig förut klarat av att nå ett specifikt mål. jag har halkat ur spåren just nu, men idag kom jag på att det finns ju inget som säger att det inte går att hoppa tillbaka. jag har ju min tjurskalliga envishet (som många tycker om att påpeka), och nu vill jag verkligen lära mig använda den till något bra. kom igen nu mig själv, jag fixar det här. jag ska bara bestämma mig först, sen verkligen vilja det, och sen genomföra det. bestämma, vilja, tillämpa. jag kan om jag vill.

livet är inte lätt. det går alltid upp och ner, kommer förmodligen alltid att göra. jag är i alla fall glad att jag mer och mer har lärt mig hantera motgångar bättre. innerst inne vet jag ju att det alltid löser sig, alltid. ibland tar det tid, ibland inte. ibland känns det bara mörkt, ibland ser man ljuspunkter. ibland är det ganska lätt, ibland är det bara svårt. men för att citera coldplays egen chris martin; ingen sa att det var lätt. mm, den mannen kan sina visa ord.

And tell me you love me, come back and haunt me
Oh and I rush to the start.
Runnin' in circles, Chasin' up Tails
Comin' back as we are

Nobody said it was easy,
Oh it's such a shame for us to part.
Nobody said it was easy,
No one ever said it would be so hard.


...

sometimes you can't make it on your own.

jag kunde inte somna igår, tankarna bara malde på och malde på non-stop. inte ens pälsklings-ipod hjälpte. alldeles för mycket i huvudet? ja. det finns så mycket jag vill säga, men jag vet själv inte vad det är. jag tänker på så mycket, men kan inte heller sätta fingret på vad. jag har så blandade känslor att jag inte vet hur jag mår - jag bara är.

vissa dagar tilltalas jag mer av vissa låtar än andra. jag har ofta på shuffle, och ibland kommer det helt oförberett upp en låt som stämmer in med vad jag gör eller vad jag känner. de senaste dagarna har det varit håkan- och kent-låtar. idag var det sometimes you can't make it on your own. jag vet att typ ingen kommer att orka läsa den här låttexten, vilket är synd eftersom att det är så bra ord. men det spelar ingen roll om ingen orkar läsa. idag hör den bara hemma här, för idag är det bono's ord som gäller.


Tough, you think you've got the stuff
You're telling me and anyone
You're hard enough

You don't have to put up a fight
You don't have to always be right
Let me take some of the punches
For you tonight

Listen to me now
I need to let you know
You don't have to go it alone

And it's you when I look in the mirror
And it's you when I don't pick up the phone
Sometimes you can't make it on your own

We fight all the time
You and I... that's alright
We're the same soul
I don't need... I don't need to hear you say
That if we weren't so alike
You'd like me a whole lot more

Listen to me now
I need to let you know
You don't have to go it alone

And it's you when I look in the mirror
And it's you when I don't pick up the phone
Sometimes you can't make it on your own

I know that we don't talk
I'm sick of it all
Can you hear me when I Sing,
you're the reason I sing
You're the reason why the opera is in me

Where are we now?
I've got to let you know
A house still doesn't make a home
Don't leave me here alone

And it's you when I look in the mirror
And it's you that makes it hard to let go
Sometimes you can't make it on your own
Sometimes you can't make it
The best you can do is to fake it
Sometimes you can't make it on your own


skämt?

ja, v.42 är inte bara vecka skit, utan också händelsernas vecka. det börjar nästan kännas som att någon driver med mig. visst att jag gick och önskade ett tag att saker skulle börja hända, när allt var, tråkigt, jobbigt och bara stod still. men nu händer det lite väl mycket grejer, tyvärr fler dåliga saker. men jag försöker hålla huvudet uppe och se det positiva i allt. just nu dras det i mig från olika håll - både positivt och negativt är konstaterat. tänk att något kan vara så spännande och jobbigt på samma gång. jag behöver ju i alla fall inte klaga på understimulans nu i alla fall...

helgen och nästa vecka ser ut att bli riktigt slapp och skön, helt plötsligt är nämligen mitt schema väldigt slappt med max två lektioner samma dag. imorrn blir det förhoppningsvis tjejkväll hos cissi, det skulle vara välbehövligt.

Sluta dröm om det ljuva livet,
(vi kommer aldrig va med om det)
Och be aldrig mer om ursäkt
(för sakerna du aldrig gjorde)

Men det äter upp dig när du
ligger i din säng.
Åh gud det gör så ont att nåt
så nära kan va så långt bort.



kärlek. 


ramlar.

Och det är lång väg ner
Och jag skulle aldrig ramla mer
Och jag ramlar glada Gatan fram, sen ramlar jag tillbaks igen
Nu har jag ramlat gatan klart, men jag är ändå inte riktigt lika glad - själv

när det jobbiga kommer ifatt mig lyssnar jag på håkan, och jag klarar mig. älskade musik.

känner för att skriva massor, samtidigt som jag inte känner för att skriva alls. väljer att avrunda här. nu väntar one tree hill s06e06, efterlängtad.

vad jag bryr mig om nu..

usch.

ni vet såna där känslor man har, fyllda av obehag som säger att det är mycket som inte står rätt till? mm, precis.
veckan har haft en allt annat än bra start.


motsatser.

ibland vill jag bara skrika åt helvete med allt. ibland vill jag bara lägga mig ner och gråta för att det kan kännas så fel, svårt och jävligt. men oftast vill jag bara kunna rycka på axlarna och säga 'whatever'. jag kommer aldrig att bli likgiltig. jag kommer alltid att vara för känslosam för att kunna stänga av det jag känner. jag kommer förmodligen heller aldrig att lära mig dölja vad jag känner. ibland önskar jag att jag vore annorlunda. men idag önskar jag faktiskt för en gångs skull att världen skulle vara annorlunda och att jag skulle känna att jag verkligen passar in.

jag lägger ner, säger jag, fast jag vet att jag aldrig gör det. jag skiter i det, säger jag, fast jag vet att jag aldrig gör det. jag orkar inte mer, säger jag, fast jag alltid vet att jag gör det till slut. jag oroar mig inte, säger jag, fast jag alltid gör det. jag är säker, säger jag, fast jag aldrig känner mig så.

någon smart filosof sa i och för sig att världen byggs upp av motsatser, så då är det väl inte hela världen. synd bara att jag typ förkastar åtminstone 50 % av den skiten det står i vår filosofibok.

ge mig en nya dag bara.

and i miss you so.





jockes ord kommer alltid, alltid kännas så jävla rätt när allt annat känns så fel


the day after yesterday.

mycket fyndigt va?

idag är en typisk dagen-efter-dag. nu låter väl det lite roligt i och för sig, för det är väl alla dagar. men typiskt för dagen-efter-dagar är att det är konstiga dagar då det känns ganska konstigt och tomt, som om man precis vaknat upp ur en dröm. dagen-efter-dagar är till för att gå igenom trevliga minnen från gårdagen och sucka åt att inte alla dagar kan vara gårdagar. för visst var det roligt igår. hela dagen var kul, hela kvällen var kul, hela natten var kul. alla underbara människor, god mat och dricka, dansa, klaga på onda fötter, underbara håkan som ramlar dåliga gatan fram och ropar på lena. dagen-efter-dagar är bra på sitt sätt, för då vet man att man har haft roligt. det är också dåligt för att man vill uppleva det igen och igen. jag vill vara glad och lycklig varje dag.

nu är det dags att plugga, har hemskt mycket att göra. har en knasig filosofi-uppgift (ovanligt), hälsoprojekt och så kom jag på att jag har en franskaredovisning, och allt ska vara klart till tisdag. men jag har håkan på, det blir nog bra.


det är så jag säger det

:)

jag vill haaa...

inga argsinta attacker idag inte. allt jag ska nämna om filosofi är att jag inte tänker prata något om den skiten idag.

jag är nyligen hemkommen från en promenad med anna, bästa tjockis. mycket skönt och välbehövligt. annars måste jag säga att min dag har varit god (ja, morgonen kan vi ju stryka, det får inte ens räknas in i min dag). fotbollen var jättekul och karink var mer än bra sällskap i skolan och efter. great.

hört talas om abstinensbesvär? upplevt abstinensbesvär? ja, JA! jag dör, jaaaag viiiiiiill haaaaa choklad!! ge mig ge mig. ååå, dumma mig och mina idéer!! men jag ska klara det. även om det innebär att jag kryper på väggarna.

imorgon avgörs min snaraste framtid. imorgon är det även lagfest och utgång. spännande? mycket :)


varning.

inte varning som i varning för ras (skulle aldrig falla mig in att citera winnerbäck, usch usch!). snarare varning för argsint emma. idag har jag haft en pissdag! det började med en viss person på fotbollen i skolan som retar gallfeber på mig, sedan gick mina fotbollsskor sönder (greeeeeat, or not). äckel-psykologi-provet och filosofi har också bidragit med sitt. det var de stora delarna, resten är småsaker jag inte orkar rabbla upp.

filosofin tänker jag inte släppa dock, för jag måste få ut min ilska någonstans. FUCK filosofi är dagens budskap. jag har en uppgift där jag ska svara på bl.a. följande frågeställningar:

* vad är kunskap?
* vad är vetenskap?
* vad är verklighet?
* vad kan du säkert veta?

jag blir bara så ARG när jag försöker svara. det går ju inte. jag vill svara

inte fan vet jag, det man vet?
något man kan få fram med hjälp av bevis genom experiment
det här?
INTE FAN VET JAG OCH JAG SLÖSAR INTE BORT MITT LIV PÅ ATT FUNDERA PÅ DET

varför ska jag kunna den här skiten? blä blä blä blä blä

det här går åt pipan. skitsamma, för nu lägger jag ner skitfilosofi.

byee.

jag äl klött.

vissa dagar orkar man helt enkelt inte vara positiv. idag är en typisk sån dag. det är inte det att jag känner mig så värst negativ, snarare mer orkeslös. jag ser alla olika pusselbitar som inte riktigt har hittat sin plats än, men är för trött för att orka rätta till det. jag orkar inte gå in på djupet, för då blir jag stressad, får beslutsångest och allt sånt. jag vill heller inte strunta i det, får då blir det svårare att tas med när jag väl bestämmer mig för det.

jag vet inte riktigt hur det gick till, helt plötsligt fångades jag bara av den här extrema tröttheten. jag är "sova-trött", jag är trött och sliten i kroppen, och jag har en del andra psykologiska stressorer som får mig trött. visst använde jag ett fint psykologiskt begrepp nu?

vet inte vad jag ska säga om det. jag fattade ingenting, samtidigt som jag ändå gjorde det. jag orkade inte mycket, samtidigt som jag visst gjorde det. jag sög, samtidigt som jag inte gjorde det. det var roligt, samtidigt som det inte var det. det var lockande, samtidigt som att tänka på det bara får mig att vilja slänga mig på marken och gråta av utmattning. jag orkar inte just nu, min energi försvann igen (bara tillfälligt hoppas jag)

i hopp om att få tillbaka energin ska jag nu vara duktig och plugga psykologi och filosofi som jag har lovat mig själv, istället för att bara lägga mig och slappa som jag verkligen känner för att göra. när jag har pluggat kan jag göra mig välförtjänt av sängen.

byee.


bye bye.

jag är trött, det har varit en lång dag bestående av plugg, gym, bilkörning och släktkalas (ja, igen). nu sitter jag och pustar lite på msn och facebook, tänker på morgondagen då mammas och mitt nya liv börjar. absolut noll sötsaker på 10 veckor (alltså fram till jul), vilket är mitt motionsprojekt i idrott&hälsa b. jag hoppas innerligt att det kan ta bort, om inte i alla fall kraftigt minska mitt sötsug som kan vara så himla jobbigt ibland. jag tror verkligen att vi kan klara det här, för nu är det ju ett skolprojekt liksom och då kan jag ju knappast tillåta mig att misslyckas ;)

medans jag dystert tänker på allt gott jag inte får äta på 10 veckor tröstar jag mig med att lyssna på kent. jag lyssnar på ensammast i sverige, vilket är en låt jag inte var vidare förtjust i när den var ny. men efter att jag och syster fick höra den live tillsammans så får jag en sån underbar känsla i hela kroppen varje gång jag hör den. en helt otrolig flashback med känslor lika färska som om jag var där just nu.

livet är verkligen perioder. vissa saker som alltid har känts bra kan kännas sämre, saker som alltid har känts jobbiga känns plötsligt bättre. ibland händer absolut ingenting, i nästa stund har man en massa spännande saker framför sig. livet är härligt oförutsägbart egentligen, egentligen borde man uppskatta det lite mer.

Nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna
Det har varit en lång lång natt
men jag är glad att mina
tårar är behärskade och lugna
<3


  hej då älskade supergoda choklad.

lyckat.

gårdagen innehöll det mesta och från det att jag vaknade halv åtta hade jag inte en enda lugn stund på hela dagen och kvällen (eller, en lugn halvtimme hade jag faktiskt). men det var allt, det var mycket som stod på schemat igår innan det trillade in en massa folk i vår lägenhet. god dricka, bra musik och trevligt sällskap, kunde inte bli bättre. jodå, det kunde det, för vi skulle ju ut också! det blev hugos (var bara inne någon halvtimme på otten) och det var bara så jävla roligt. träffade massa bekanta som man inte träffat på år och dag, väldigt nice. någon kanske var mer nice än andra också ;)

nu ska jag bara säga tack till alla som var med och såg till att kvällen igår blev så lyckad som den blev, sen är det färdigpratat om igår. bland det första jag gjorde när jag vaknade imorse var att städa upp efter alla igår - och det var inte lite skitigt om man säger så. men nu är det snyggt och fräsch igen, wäj. nu ligger min filosofibok bredvid mig på skrivbordet och tittar på mig med en hotsam blick (ja, det finns säkert någon flum teori i den som påstår att alla materiella ting har ett medvetande). den börjar se läskig ut, bäst jag öppnar den och försöker skriva ihop något bra om politik och filosofi. sedan väntar psykologi. sen väntar hälsoprojekt. sen.. skulle jag egentligen vilja gå ut och gå. sen ska jag till finspång med mamma och fira en kusin. efter det vet jag inte.

byee.




grattis älskling

sitter i skolan med karin. jag försöker förjäves få upp ett worddokument. karin och jag har redan konstaterat att datorerna är på ruttet humör idag och högst osamarbetsvilliga. ja, det är ju kul på det sättet att jag slipper skriva filosofi, men det är samtidigt inte kul eftersom att jag verkligen behöver skriva den filosofin. hm. tror jag ska dra med mig kvinnan ner en snabbis på stan istället, måste inhandla akut födelsedagsgrejsamojs.

imorgon fyller min underbara syster 20 år och imorgon är det äntligen dags för min utgångsdebut. jag längtar. idag är det dock fokus på STORA rebecca k som fyller 18 år. grattis älskling


:)

träningen var rolig. bilresan hem med karin och cp:t anna var rolig, typ de första skratten idag. jag har ju bara för bra tränare måste också nämnas, vi hade en mycket bra dialog. jag har en väldigt oviss och spännande framtid som väntar mig!

och imorgon blir älskade och bästaste rebecca k 18 år <33


None
"en sak vet jag..."

irritation.

dagens ord är irritation. eller frustration kanske är passande. jag tror på en kombination. dagens ord hade inte alls behövt ha en negativ innerbörd, om det inte vore för de dumma fotocellerna! (utrustningen som mäter snabbhet). en hel fotbollslektion gick åt till att exakt mäta upp min snabbhetsövning och sedan ställa upp den krångliga utrustningen. jag testade om den funkade, det gjorde den och jag blev jätteglad och lättad. testade två gånger till för säkerhets skull, fortfarande okej. ska precis köra igång så börjar den att krångla. efter mycket spekulerande i det för övrigt iskalla regnet kom jag och david fram till att det förmodligen berodde på dåligt batteri i den ena mottagaren. alltså måste jag skjuta på testerna ännu en gång, och pinsammare är att jag inte kan lämna tillbaka utrustningen imorgon som önskat.

jag tröstade mig med en lång het dusch (jag var iskall) och ett avsnitt av one tree hill. sen var jag faktiskt duktig och pluggade lite filosofi. sen gick jag till skolan och hade filosofi-fl. sen åkte jag hem och bytte batterier. här kommer anledningen till varför jag fortfarande är irriterad och frustrerad. för det första var det jävligt krångligt att byta batterier, skruvarna var minimala och sen skulle man klura ut en massa annan skit. med lite hjälp av pappa lyckades jag. MEN den ena mottagaren krånglar fortfarande! nu får jag panik, mest för att jag är rädd för att jag har förstört ifk:s utrustning som dom behöver nästa vecka. lite panik för att jag vill få mina tester gjorda någon gång!

nu måste jag verkligen plugga. jag har typ inte gjort något av det jag skulle ha gjort idag. great, jag har en dålig dag. och det finns faktiskt fler än två anledningar till att jag har en dålig dag. suck. bara att hoppas på en bättre dag imorgon helt enkelt...

byee.

RSS 2.0