i can't do this on my own.

jag orkar inte, jag bara gör inte det!!! snälla kom hem.

jag vill inte.

jag vill inte, jag vill faktiskt inte. men det händer ändå, det blir så ändå. jag tar för mycket kontroll, jag tappar kontroll. jag har disciplin, men tappar lätt självbehärskningen. jag stänger av, men låter det ändå rulla på när det väl sätts igång. jag vill inte, men det sitter där i mellangärdet ändå. de hittar tillbaka till alla små vråer.

:(


det är så jag säger det.

annas land med tjockisarna bjöd på mycket mer än bara sol och bad. det var otroligt skönt att få komma bort från stan, och bara njuta av sommaren med de bästa <3

jag är seg, men rastlös. jag är trött, men jag vill springa. jag är ledsen, men ändå glad. jag saknar och längtar, men jag är fortfarande inte missnöjd med det jag har. jag ångrar och jag ångrar inte. men jag ångrar mest, som vanligt. det känns som att det alltid blir så. jag tror jag övervinner, men så visar det sig att så är det inte alls. och inte heller undrar jag längre, för om man läser mellan meningarna så är det inte vad jag vill ha. inte heller något jag kan få. jag ska sluta sträva, sluta vilja ha saker så mycket, sluta drömma så jävla mycket. vad tror jag egentligen? bara kom ner på jorden igen, krymp tillbaka till det lilla kryp jag var. för det är tydligen vad jag egentligen är.

kan klockan gåå, jag ska ut och springa bort allt. jag ska rymma för stunden.


Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så

tyvärr.

sommar.

mitt rum är så heeeeeeett. becca och jag avled nästan av värmeslag och syrebrist imorse.

det är skönt med sommarlov. egentligen har både jag och becca sysslor att ta itu med. becca har sin skola, jag har min fucking körkortsteori. men vi orkar inte, vi vill bara njuta av sommarn. ta det lugnt. lyssna på lite håkan, käka jordgubbar. snart ska vi också dra bort till fyrby för lite fotbollsträning, wiee. sen ikväll blir det underbar kvällsprommenad i en temperatur som lär vara helt perfekt.

jag förstår inte, skriv något! hur svårt kan det vara? jag kan ine släppa det, jag är sjuuuk, något är fel med mig. jag vill bara så gärna veta vad det är som pågår.

imorgon ska vi fyra ut till annas land. avkoppling, sol, bad, vänner. underbart <3

?

jag är ett enda frågetecken. vad har jag missat? vad missade jag? jag tycker bara inte att det går ihop sig, men så kan det ju också vara mitt omdöme som var lite felaktigt efter en och annan cider. vet inte varför jag går och stör mig på det så mycket, egentligen.

har varit en bra dag. har bl.a. gymmat, gått promenad med vovven och sett på grey's. nu ska jag sätta mig ner och faktiskt (ja, hör och häpna) kolla lite franska och körkortsteori. duktiga jag. ikväll kommer ellen hit, det kommer att bli trevligt :)

blev inte någon roadtrip. men det blir förhoppningsvis bra ändå, vi har tänkt att åka ut till ullis morföräldrar och åka lite båt och tälta. men frågan är vilka dagar, i och med att det är match på söndag. hmm.


man överlever alltid.

man överlever alltid sa dotten och råttan till mig efter träningen. det har dom väldigt rätt i. träningen var riktigt jobbig med mycket intervaller, mjölksyra och spring i backe. men med vilja så var det inte omöjligt. det var till och med mer än möjligt. jag kände mig inte i form, men jag kände mig ändå så stark. jag ville och jag hade en massa adrenalin som hjälpte mig igenom det. och nu efteråt mår man bara såååå bra :)

har förresten skaffat bdb: emmakanerva.bilddagboken.se . och jag har bett becca skicka håkan hellström musik till mig. jag börjar följa strömmen jag med, tillslut.

låt mig plågas.

den bästa medicinen för att skaka av sig den där lustiga känslan av overklighet och tomhet är att umgås med sina vänner. gör man det så känns allt vanligt igen. jag var riktigt trött igår och inte på det bästa humöret. när jag tänker efter skrattade jag inte ens, det bara ryckte lite i mungiporna. om det är så är det ett bra tecken på att jag är trött. trots det var jag så glad över att sitta i mitt rum, lyssna på musik och prata med tjejerna. roadtripen ser ut att gå av stapeln nu på fredag, den 25 juli, och vi tar sikte mot halmstad och tylösand.

nu ska jag bara vänta på att timmarna ska gå, så att det blir kväll och fotbollsträning. jag är otränad efter mina sportscamp-veckor, sjukdom och festen. jag har inte varit ut form på över ett år. och nu ska man springa skiten ur sig. åååååångest. men ändå, så jävla skönt att äntligen få röra på sig igen. låt mig plågas, bara jag får bli bra tränad igen.

nu sitter m&p på en färja på väg till polen. hoppas dom är rädda om sig ute i det läskiga europa.

bääääst <3

None  None  None   (bara ullis, inte hennes f.d. kille ;P)

hemma från campen.

jag är hemma, men jag vill inte vara hemma. jag vill vara på himpa-området, tjata på ungar att dom ska skynda sig på så att vi inte kommer försent, uppmana dom till att äta ordentligt, stå och heja på dom på matcher. jag vill äta frukost (mm, goda frukost), lunch, middag och kvällsmål varje dag, jag vill gå omkring i dåliga badtofflor med den töntiga ryggsäcken på mig. jag vill vara i allrummet med alla andra, snacka skit och skratta. jag vill vara med om alla de där extra roliga ögonblicken igen, särskilt toms farbror frej. jag vill spela gris, jag vill bli grisen sju gånger i rad om jag så måste det, bara jag får köra det med bästa gänget på campen; fotbollsledarna. jag vill vara omgiven av alla sociala människor 24h dygnet. det värsta är att man inte hann säga hej då till alla. jag vill helt enkelt tillbaka till campen, fast jag är så otroligt död efter all brist på sömn. men nu är jag hemma, och jag har en stor känsla av tomhet. det känns bara konstigt och overkligt att vara hemma, som att komma ut ur en bubbla. en lycklig bubbla.

veckan avslutades i alla fall med ledarfest igår. det var trevligt med biljard, skratt, ölspel och "jag-har-aldrig". sedan ville nästan alla ut, men jag och jossan hängde med kim ut till en privatfest i lundby istället. även där hade jag mycket trevligt :)

väntar nu på att mamma och pappa ska komma hem så att vi kan äta och umgås de sista timmarna innan de åker. de ska nämligen på husbilssemester i europa, och de är borta i två och en halv vecka. efter det så kommer tjejerna hit, wiee <3

why can't i get rid of it?

jag hatar den här insikten. jag hatar när jag känner så här. jag vet, bara håll uuut. håll ut och det blir bra. håll ut några veckor, sen blir det bättre. även om jag bara springer ifrån det.

någon får mig i alla fall att le sådär igen. och även om det inte är något stort så är det i alla fall något som får mig lite mer uppåt.

nä, nu ska jag somna till film. imorgon är det dags för sista jobbet i sommar.

last day in freedome.

kvällen igår var kanske inget märkvärdig, men sen när behöver våra kvällar vara märkvärdiga när vi träffas? vi är bra på att underhålla oss själva. det blev lite slapp framför tv och på altanen först, sen avslutades det med en längre promenad där stoppen blev på statoil vid stockholmsrondellen (vårat statoil) och donken för rebecca k's skull. stackars anna blev nästan av med trumhinnan när någon okänd superidiot kommer bakifrån och bara vrålar henne i örat. vad är det man säger i särskolan? "en bra kompis skriker inte någon i örat." det var ingen bra kompis den där killen.
tack för en bra kväll tjejor.

emmak is gay
with karink
that's why she's not here today.

idag har jag en del på schemat. jag ska tvätta, träna, jobba, packa (har inte ens börjat packa och det är imorrn jag åker) och övningsköra. min sista dag i frihet går inte till slapp och njut i alla fall. men det är lugnt, efter den här sista veckan på sports camp har jag ledigt fram till skolstarten :)

vetintevadförrubriksomskullevarapassande.

idag var jag, sis, kusin matilda, kusinbarn ester och kusin-sambo marcus på besök hos mormor. det var mycket trevligt sällskap och vi åt god mat. ester underhåller alla, som vanligt. gullunge!

nu ska jag åka till becca snart, anna ska med dit. ellen har inte hört av sig, misstänker skarpt att hennes telefon fuckat sig igen. karin jobbar :( vill att alla ska träffas någon gång ju...

trying hard to focus on all the good things, and even harder to ignore all the bad.


fint.

pappa överraskade mig fint häromdagen - det gjorde mig väldigt glad <3

s+m, älska tryggheten.

vill ha en tjockiskväll snart, men alla tjockisar är ju aldrig lediga samtidigt :(

jag har i alla fall bestämt mig nu, och det känns bra!

och tack sis för allt idag. du är bäst, som vanligt


this isn't ordinary.

jag är trött. jag är en fånge i mitt huvud, på ett slagfält. jag har inte varit fri på typ 1 ½ år. jag vill vara fri och jag har verkligen gjort flera ansträngningar till att bli det, och jag kämpar fortfarande. men det går inte. måste jag slå i botten först? jag orkar inte med striden, jag orkar inte med för höga ribbor, jag orkar inte med att det ska vara max jämt. samtidigt verkar det som att det inte bara är problem längre. det verkar vara den jag är. det är en del av mig. kan personer verkligen förändras?

allt det här samtdigt som jag inte kan välja. det går bara inte. det känns som att välja mellan att köra på gammal rulle, det säkra kortet som ändå håller på att knäcka mig, och att börja om på nytt. säga hej då till det gamla och skaffa en ny och egen identitet. bygga upp sitt liv kring sig själv, och inte kring något annat. det är mer riskfyllt, jag skulle kunna känna mig vilsnare än någonsin och känna en fruktansvärd ångest. samtidigt så skulle den enda stolthet jag har över mig själv tas ifrån mig. det enda jag någonsin kunnat vara stolt över. också det som gör mig så illa ibland.

måste det vara antingen eller, måste det vara svart eller vitt? jag får panik, för jag är stressad. det går inte att ta beslut om det här på kort tid, men med tanke på hösten så...

jag bara vill inte ibland!!! vill inte och orkar inte. jag avundas alla normala människor. (och kom inte och säg att ingen är riktigt normal, för det var inte bokstavligt talat)

du har kanske rätt. jag är rädd, därför stänger jag inne det. jag vill inte vara rädd. det här är svårt. men jag ger mig inte, det gör jag bara inte.


sjuk.

jag är typ aldrig sjuk. men nu är jag sjuk. min hals gör ont, mitt huvud är tungt som bly och gör skitont. jag är arg, för jag vill inte vara sjuk. jag såg fram emot att äntligen få träna, har inte fått göra det på hela jävla sports camp-veckan. jag har inte avstått från träning så många dagar i sträck sedan mallorca förra hösten, och innan det var det väl två år sen. jag hatar, jag hatar, jag hatar att inte få träna. jag blir galen. men nu är jag för trött och svag för att bli galen. jag orkar knappt sitta upp här.

fan vad jag är sur.

i miss my friends.


home sweet home.

hemma från min första vecka som ledare på sports camp. jag har fått jättebruna ben och armar, men till följd av att man som ledare måste ha på sig samma t-shirt och shorts hela tiden så har jag fått världens bonnbränna. men det kan jag ta, för så länge jag har träningskläder på mig tänker man bara på hur snyggt det är med brun hy! :D jag är dessutom ganska död efter ordentlig sömnbrist, har ont i halsen och i kroppen efter discokvällen igår (ja, även vi ledare gjorde en ordentlig insats där på dansgolvet), och min nacke är nästan paj. min dialekt har under veckan varit en härlig blandning av stockholmska, från bohuslän, och min egen östgötska. jag hade en grupp tjejer på 11 och 12 år, och jag kommer att sakna dom! visst att jag inte har varit ledare så mycket, men det här var lätt den bästa gruppen jag någonsin haft. hade även trevliga rumskamrater. så första veckan får klart godkänt.

imorgon ska jag ta ordentlig sovmorgon, sen blir det genomkörare på gymmet och jobb. nu väntar jag på min segaste nedladdning av grey's, hoppas den är klar snart så jag kan titta på det med mitt godis. tjockiskväll nu, sen blir det nyttigt igen för ett tag framöver :)

skönt att vara hemma, så skönt att få träffa familj igen. saknar min vänner, vi måste verkligen ses snart!!!!!!!!!!!!!! <3

RSS 2.0