en känsla.

Det är något som stör mig, något som inte riktigt vill ge mig ro.
Som om någon har sått ett frö av tvivel och hopplöshet.
Hoppet bleknar.
Den där känslan av att något är fel är överhängande, även om den ibland bara ligger och gror i mitt undermedvetna.
Ibland skrämmer den mig lite.
Jag har ljusglimtar, massor. Det är inte det.
Jag vill inte släppa taget, men vet inte ens om vad.
Något vill bara inte ge mig ro, något trycker och tynger i mitt bröst.
Som om jag långsamt sjunker fastän jag simmar allt jag kan mot ytan.
Vill inte.

gör om, gör rätt.

Sex säljer.
Tragedier, människors berättelser om sina olyckliga liv säljer.
Det är av någon anledning intressant.
Sjukt.
Varför?
Ilska, sorg, maktlöshet, rädsla, ångest,
så nära som om man vore där.
Var kommer välbehaget in någonstans?
Sjukt.
Ibland känns det som om jag lever dubbla liv.
Jag vill göra saker helhjärtat, jag kan inte göra båda helhjärtat.
Jag vill ha allting, men kan inte få allting.
Vem kan?
Jag tror att jag är i en sörjeperiod, för jag vet vad som snart kommer att hända.
Livet är inte alltid som man velat, så är det.
Snart dags för sängen, första skoldagen imorgon.
Welcome back.

saknar det.

Det är egentligen bra, men det känns skit. Eller sådär.
Jag lyssnar inte på mig själv längre.
Jag gör inte alla val utifrån mitt eget bästa.
När jag väl gör det retar det någon, och jag får dåligt samvete.
Istället stressar jag upp mig i försöken att göra alla nöjda.
Det är INTE hållbart. Inte igen.
Det är åandra sidan bara jag som kan göra något åt det.
Säger jämt att jag ska börja. Men det gör jag inte.
Ler och spelar.
Grämer mig och känner ångest.
Som de där raderna i fix you: when you try your best but don't succeed.
Ja men sen då? Vad händer? Vad gör man?
Vad jag har saknat tiden på gymnasiet idag.



Seger.

Igår unnade jag mig.
Slog även ett rekord (utan att gå in på detaljer).
Igår spelade jag derby mot eneby.
Vi vann med sköna 2-0.
Det var inte lätt, och det gjorde ont.
Men fan så skönt, verkligen på tiden.
Nu är det dags att väcka björnen som sover.

Närmar sig.

Jag hittar inte min cykelnyckel.
Är det något som är riktigt irriterande så är det att inte hitta sin cykelnyckel.
Skolan börjar om mindre än en vecka, och då vill jag gärna (MÅSTE) ha tillgång till bettan.
Schemat ser inte alltför roligt ut. Känns sådär.
Förhoppningsvis är det ändå så roligt som det var i våras.
Snart är jag inte urfattig student längre, för imorgon kommer lönen.
Lön = normalfattig student.
Imorgon är det derby. Yeay.
Har lite för mycket tyngd över axlarna just nu.
Lite för mycket huvudvärk.
Jag är ju iof lite sjuk i huvudet också. Ibland iaf.
Nu ska jag pussas.

hjälp mig.

Jag har vaknat upp till den obehagliga verkligheten många gånger.
Jag har bestämt mig för att rycka upp mig och fixa det många gånger.
Jag har misslyckats i stort sett alla gånger.
Ibland får jag lite panik.
För vad gör man när man försöker gång på gång och misslyckas?
Kan bara komma på två svar:
1. går och dör
2. fortsätter att försöka.
Tror jag kör på alternativ två, det känns mest som jag.
Under tiden ska jag försöka njuta av två lediga veckor innan skolan,
med fotboll, vänner och min kärlek.

you're coming home soon.

Imorgon är den långa väntan äntligen över.
Ingen mer saknad den här sommaren.
Äntligen över. Jag överlevde.
Jag tänker inte på annat än imorgon kväll.
Lycka.

tänk rätt!

Det är inte så svårt att vara lycklig egentligen.
Lägg inte så mycket fokus på det som är fel
tänk inte så mycket på det som får dig att må dåligt
sluta upp med att vara missnöjd
tänk inte på vad andra tycker
sluta försöka ändra saker du inte kan påverka.
Istället, uppskatta allt och alla som får dig att må bra.
Vänner som finns där
pojkvän som uppskattar dig för precis som du är
familjen som alltid ställer upp
fotbollen och laget som ger glädje
en utbildning som ger mig en framtid att se fram emot.
Det är vad jag ska fokusera på. Resten är skitsamma egentligen.

man down.

Idag gick det inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Jag vaknade trött. Konstigt trött. Var trött och seg på jobbet.
Jag hade tänkt att springa, men så blev det inte heller. Kroppen och knoppen ville inte.
Jag hade tänkt segra, men det gick inte.
Tänker på allt jag inte gillar, allt jag vill ändra, blir frustrerad, arg, ledsen..
Sedan tänker jag att det inte är förlust. Det är underläge. Ger man sig förlorar man. Fortsätter man kan man alltid vända. Inte fan tänker jag förlora.
Jag jobbar på det. Som vanligt. Bara lite hårdare just nu.
Och DET är något jag ska vara nöjd med. Faktiskt. Dags att lära sig.
En kväll med mina girls piggar alltid upp. Dom är bäst.


skratta varje dag, det hjälper.

Skönt slutkörd efter intervallöpning i skogen med lagkompisarna.
För trött för att tänka, känna efter ordentligt. Lite hög men ändå inte. Hög på endorfiner.
Idag har jag varit riktigt medveten. Medveten och stark om jag får säga det själv.
Jag har planerat, hållt fast, känt efter och reflekterat. Det känns bra, jag tror på det.
Bara att fortsätta att fylla på med energi och friskfaktorer.
Jag har faktiskt otroligt bra förutsättningar för att klara det här, dags att utnyttja det.
Jag har sett hela bilden, jag har verkligen det nu. Jag vet vad som är viktigt.
Jag vet hur jag kan må bra på riktigt, bli lycklig utan att vara beroende av något.
Jag ska lära mig att bli min egen lyckas smed.
Sen att det imorgon bara är en vecka kvar får mig inte att må sämre.


RSS 2.0