blajj.
skapligt bristande bloggmotivation.
ändå sitter jag här, bara för att.
de tre senaste dagarna har det varit underbart väder.
jag har jobbat 13-18 och missat bästa timmarna.
är dock ledig fredag, lördag, söndag, tack och lov.
mina lediga dagar ska spenderas i solen med
människor jag tycker om.
vad mer?
massa mer, men det är too dark. inte särskilt uppskattat.
hej då.
en stund av total lycka, med sina bästa vänner.
jag vill ha allt det där, igen och igen och igen...
please, save me, please.
jag vill ha en ny början, någon annanstans.
jag vill försöka glömma, förtränga.
det här gör mig galen; jag orkar inte vara arg, jag orkar inte
känna hopplöshet.
jag orkar inte med dig.
jag klarar inte av att känna hur splittrat det är.
jag vill vara likgiltig, men kan inte låta bli att bry mig.
det känns som att det bara är mindre och mindre som
håller mig kvar, snart är det ingenting alls.
jag vet att jag kan få bättre, och det får mig att vilja fly
ännu mer.
du får mig att drömma, på både gott och ont.
du har redan räddat mig, men du kommer att rädda
mig igen. och igen, och igen.
så många gånger det behövs, så mycket det behövs.
you're always there for me.
the love of my life.
jag kan tänka på det flera timmar om dagen.
jag drömmer om det jämt och ständigt.
just nu har jag den där underbara känslan, där
man känner sig så ren och stark på något vis,
och så otroligt fylld av glädje.
det är det bästa jag vet och jag har svårt att
tänka mig ett liv som inte kretsar kring det.
det är mitt syre, det är vad mitt hjärta brinner för.
lugn och ro?
det var i fredags, dagen jag var som sjukast.
jag mår egentligen inte alls bra, jag vill bara ligga och
vila, ta det lugnt och ta igen mig som många andra.
istället har jag massa saker att göra hela tiden; jobb,
skriva jobbansökningar, bråka med skrivmaskiner
och word, cykla hit och dit för att lämna in min
jobbansökan personligen (plus till mig), hälsa på
pojkvän, hjälpa till med hunden, handla, sysslor...
ja, jag är helt slut! och nu har jag jättebråttom iväg
till träningen.
borde överväga att byta om, istället för att plita ner
några fler fåniga ord här.
överväger.
bestämmer mig.
nu går jag och byter om.
trying.
med ett normalt liv menar jag sova lagom, äta regelbundet,
TRÄNA, och inte förslappa mig. (men den lilla slappning jag
har haft har faktiskt varit pga att jag varit/är sjuk).
det blev både gym och lättare teknikträning (fotboll) idag.
borde kanske ha skippat, med tanke på att jag mår ganska
risigt emellanåt. åandra sidan, var bägge ganska lugna pass,
och jag behövde verkligen sparka mig själv i röven och i alla
fall få känna att jag börjar komma igång igen.
jag har mycket att ta igen, tuuungt. livet är jobbigt när man är
van vid att vara vältränad.
ett kort varv på stan, samt besök på af, med kakan sög musten
ur oss båda. vi saknade soffa och säng.
som sagt, pga. sjukdom var försöket mindre lyckat.
det finns alltid imorgon (och fler dagar efter det)
nu har jag ätit upp min goda fruktsallad (GÖR MIG FRISK!) och
ska faktiskt krypa ner snart. är trött dygnet runt.
i miss you honey.
jag är en saknande vampyr.
Du vet jag vill bli din
Och ingen annan kommer in, hjärtat gör mig blind
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad...
jag lyssnar, om och om igen.
jag kan fortfarande inte släppa taget, jag kan inte förstå och jag kan
inte börja på något nytt.
den här känslan av overklighet och olustighet gör mig galen.
de sista dagarna har känts konstiga, grå och lite tomma. var är alla
människor, var är alkohol, sång, dans, ömma fötter och påsar under
ögonen?
jag lyssnar på "jag är en vampyr" om och om igen, och varje gång
känns det lika äkta. det känns som att vi står där på flaket igen och
sjunger av lycka, det känns som vilken kväll som helst på student-
veckan.
jag kommer aldrig att glömma veckan, för det blev verkligen en av
de roligaste veckorna i mitt liv.
nu börjar något nytt, vi ska aldrig mer tillbaka. dags att fatta det nu.
nya jobbansökningar, arbetsförmedlingen, sommarjobb och en
oviss framtid väntar.
jag har ingen ångest, för det känns snarare spännande.
snart kan jag njuta av det, så snart när jag slutar längta tillbaka
till studenveckan.
det kanske tar ett tag.
our beloved fantastic four.
för vi har tagit studenten!!!
vissa saker är alldeles för stora för att kunna beskriva,
alldeles för mäktiga för att kunna sätta ord på.
jag kan inte beskriva känslorna igår, som var otroligt
blandade.
overklighet, spänning, tomhet, nervositet, glädje, sorg,
men självklart en massa lycka.
igår var en helt underbar dag, och jag vill verkligen
tacka alla (vänner, familj, släkt) som gjorde den helt
optimal. helt klart en av de bästa dagarna i mitt liv.
idag känns det mest tomt, och konstigt. jag trodde
aldrig att studentveckan skulle bli så rolig som den
blev. det sorgliga är att det är nu det tar slut, när det
känns som att vi har blivit tightare och när man har
lärt känna mer underbara personer.
och jag har verkligen slutat skolan.
nä, jag fattar inget idag heller. another day.
min moster (och gudmor) gittan hade ett önskemål
om att jag skulle skriva upp vilka presenter jag fått.
jag fick jättefina saker; 2 st armband (från älskling
+ morbror m.familj), halsband+örhängen (fastrar),
kapitalförsäkringspengar, ny cykel, pengar, och
sen kanske det bästa av allt. av min gudfamilj
(mammas bror m.familj) fick jag något som gjorde
mig alldeles tårögd:
"Grattis Emma!
Om man ser livet som en fotbollsturnering så har du klarat av gruppspelet nu. Visst är det läge att fira, men glöm inte att kvartsfinalerna går 'imorgon'. Livet består alltså av ett antal etapper/kvalificeringsrundor och vi är helt säkra på att du en vacker dag går till final!
Vi har funderat en hel del på lämplig examensgåva till dig - inte lätt. Men du har i alla fall (minst) en framtidsdröm och vi vill ge dig första etappen på vägen till just det drömmålet.
Målet är Old Trafford och en Manchester United-match.
Vi ordnar och står för matchbiljetten!
Övriga detaljer får vi diskutera i ett senare läge...
Kramar från dina 'gudisar'
Old Macke och Gittan Trafford samt Matilda Ferguson med liten familj"
LYCKA!!!
almost the d-day.
det är overkligt, men ändå vemodigt.
det är också någonting jag längtar till.
jag har nästan lite fjärilar i magen ändå.
imorgon är det slutet på gymnasietiden.
efter 12 år i skolan är det slut.
mina tre år på kunskap har varit så
jädrans bra. jag har verkligen trivts.
jag har lärt känna så fina människor,
bland annat mina tre bästa vänner.
det var här det började för oss, och
det är här skolan slutar för oss.
det är dock inte slutet för oss, för
det vägrar jag att tro.
mitt hjärta kommer alltid att tro och
hoppas på oss.
när vi står där ute imorgon, tillsammans,
är jag övertygad om att vi kommer att
känna båda lycka och styrka.
tillsammans klarar vi allt.
vi är the fantastic four.
det finns mycket och många fina vänner
jag kommer att sakna från gymnasiet.
det är sorgligt, självklart.
men det är också början på något nytt,
och det känns otroligt spännande och
efterlängtat.
världen, här kommer vi!
I'm falling apart, I'm falling apart
Don't say this won't last forever
You're breaking my heart, you're breaking my heart
Don't tell me that we will never be together
We could be, over and over
We could be, forever
It's not over, it's not over, it's never over
Unless you let it take you
It's not over, it's not over, it's not over
Unless you let it break you
It's not over
leva livet.
varje dag vaknar man upp av bara ett fåtal
timmar sömn, varje dag hamnar mat och
slapp långt ner på prioritetslistan, varje
dag, kväll och natt innebär umgänge och fest,
varje natt innebär slutkörda ben, svett i nacken,
hes röst, ömma fötter, men framförallt lycka.
nästan likadant varje dag, bara det att varje dag
är ett nytt äventyr.
studentbrännbollen igår var riktigt lyckad. vi vann
inte, men vi hade otroligt kul! jenna, anny & co
hade planerat det riktigt bra, och vårt lag borde
ha vunnit pris för utstyrsel, engagemang och glädje.
jag undrar hur man ska orka med det här fyra
dagar till. samtidigt vill jag inte att det ska ta slut,
för den här veckan är verkligen något jag aldrig
kommer att få uppleva igen.
vilt, galet och lycka.
vi kör.
det har varit blandade känslor,
men till största delen trivs jag.
jag vill bara känna de bra delarna,
för så ska den här veckan vara.
vid tvivel och obehag har jag ju
faktiskt något att luta mig tillbaka på.
vi behöver inget annat.
jag är spontan just nu, och jag älskar't.
nu fortsätter vi att köra på ocn njuta.
snart är det över. på riktigt.
att förlora.
jag vill komma ut, men världen är för stor för mig.
känslan av att inte höra hemma är hemsk.
jag klarar inte av det här.
jag har förlorat mig själv.
det gjorde jag för längesedan.
nu känns det som att jag aldrig kommer att hitta tillbaka.
och jag förstår inte hur jag ska klara av framtiden.
jag önskar att jag kunde ruska av mig allt obehag.
jag försöker, men jag kommer alltid tillbaka till samma slutsats.
noll. ingenting. noll.
det enda jag kan göra är att förtränga det, vilket jag oftast gör.
det är bara det att det förr eller senare alltid kommer upp och
gör sig påmint igen.
jag förlorar alltid.
747.
den framkallar så oerhört mycket känslor.
den betyder väldigt mycket.
jag älskar att höra den.
igår var en riktigt underbar dag, där jag
och becca låg i folkparken och svettades
ett par timmar efter lunch, och som
avslutades med grillning vid fågelsjön
(treor + enstaka lärare).
rök, myggbett, frisbee och mycket skratt.
jag tvistar med mig själv. hopplöst, för
jag kommer aldrig fram till något.
(egentligen gör jag det, men jag gillar
inte det jag kommer fram till)
det blir en sådan konflikt.
tråkig eller blä?
ohhhhh, i don't know.
och jag vill så gärna...
