bye bye baby, baby good bye

ÄNTLIGEN kommer jag in på bloggjäveln.

nu har min syster åkt iväg. just nu sitter dom väl på arlanda och väntar på att det är dags att kliva på planet som ska föra dom till asien-paradiset. i tre månader ska dom backpacka i bl.a. thailand, laos och malaysia. det händer mycket på tre månader. det är också mycket jag kommer att sakna under dessa tre månader.

jag kan inte sticka in huvudet genom din dörr, göra den där fula minen och säga; "möh?", för du är inte där.
på tre månader kan vi inte stå bredvid varandra framför spegeln, klaga på världens fulaste profil och på våra plufsiga kinderna (varför fick inte vi några kindben?).
vi kan inte tillsammans klaga på mammas eviga principsaker, eller himla med ögonen åt pappas värdelösa skämt och underliga humor.
jag kan inte komma till dig när jag absolut inte vet vad jag ska ha på mig på en fest.
jag kommer inte få se hur du lyser upp varje gång du berättar något du har lyckats med. du vågar vara stolt över dig själv, och jag blir faktiskt bara så glad av att se dig så.
jag får inte sitta på din säng och höra om dina killbekymmer.
jag får inte se dig sitta i pappas fåtölj och mysa med hunden, som om han vore din bebis.
jag får inte höra om dina spännande äventyr på ica.

så finns det väl även kanske vissa små fördelar med att min syster åker (jag slipper den jättestarka vitlökslukten när hon lagar mat, jag slipper pilla stora lökbitar ur hennes köttfärssås och jag slipper känna lukten av chips på övervåningen). men det är småskitsaker som jag kan stå ut med. jag tror att jag aldrig skulle kunna förklara med ord hur mycket min syster betyder för mig, kanske inte ens motivera vad det gör som att jag älskar henne så mycket. det är alla småsaker, det som inte syns. hon finns alltid där, hon ställer alltid upp. vi har ett band. vi är ex och kex, det har vi alltid varit. vi har alltid varandra.

jag saknar dig redan anna. var rädd om dig och se till att du kommer hem, annars vet jag inte vad jag tar mig till. älskar dig obeskrivligt, älskade syster <3



det gör faktiskt lite ont.

sluta ät upp mig. lämna mig ifred. och sluta upp med att göra mig så besviken.

jag orkar inte vara positiv, sorry. jag är för trött.

seriously.

även gårdagens kväll och natt var utöver det vanliga. "seriously" var det enda som dök upp i mitt huvud hela tiden. jag vaknade med "seriously" i pannan, och den alldeles för bekanta dagen-efter-känslan (av den mindre trevliga sorten ja). tre timmars sömn har gjort mig till en zombie, ett vandrande lik.

det är inte jag, det är bara en enda stor bluff. helt bekymmersfri på några timmar och visar upp en helt annan fasad. men det är inte jag. hur mycket jag än vill det, så är det inte jag. för det första är det inte min plats, det är inte där jag hör hemma på riktigt. för det andra blir jag bara så besviken när jag önskar att fasaden inte var en fasad, och att bluffen inte är en bluff. det känns inte hållbart. bara förvirrande och plågsamt som vanligt. på en kväll kan jag leva en dröm och börja hoppas, för att sedan nästa morgon bara sjunka lägre. jag fixar inte det här.

jag får väl avsluta med att jag ändå hade riktigt roligt igår. för roligt antar jag. 


jag vill inte :( 


yes, i'm smiling

igår var en lång dag. jag vaknade upp hos anna-sär med den typiska dagen-efter-känslan (av den lite mer otrevliga sorten, där man inte känner sig särskilt på topp), gick hem, städade, handlade, duschade och såg på grey's (så jag skulle bli mänsklig igen). funkade inte jättebra, duschen kunde inte få bort min sunkighet. jag suktade efter soffa och grey's, men eftersom släkten kom för julfirande kl.15 hade jag bara tio min till övers för min soffa och grey's. typ som en tease egentligen.

efter en lång (och trevlig) eftermiddag och kväll med galna släkten åkte jag för att hämta bäx. vi åkte på superviktigt uppdrag, top secret ofc. vår fantasi och kreativitet var överflödande igår och vi blev riktigt nöjda. skrattade gjorde vi också, äkta och innerligt. det var det mest udda och roliga jag har gjort på ett tag. jag älskar att skratta med dig.

sjupp sjupp (ja, hur man nu stavar), nu måste jag göra mig redo för gym, för sedan är det förberedelser inför kvällens bravader som gäller. syster har avskedsfest, då hon åker till asien om fem dagar.


MMM BECCA DET LUKTAR SÅ JÄVLA GOTT I MITT RUM, JAG VET ATT DU VILL KOMMA HIT !!




SUCK

jag har nog aldrig varit med om en så lustig juldag. visst, det var första gången i mitt 18 år långa liv som jag skulle gå ut på juldagen, men det var inte det som gjorde det lustigt. inte bara lustigt, långt ifrån tänkt också. vi borde fan ha hållt oss till plan a (jaa, jag blir fortfarande arg när jag tänker på det), då hade vi sluppit stå och frysa tårna av oss. vi hade sluppit gå till drägg-dehli (visserligen hade vi några trevliga ögonblick där, men ändå). vi hade sluppit drägg-otten (visst blev vi ändå lyckliga för en stund att vi lyckades komma in). vi hade sluppit möta vissa persons from the past, som typ vikingkillar, första tonårskärleken, han med stort A, folk från barnsben som man inte tyckte om.. jaa, skum kväll!

typ alla vi kände var på hugo. vi skulle också dit. men nu blev det inte så. vi var på alla andra ställen där ingen annan var (läs: där ingen vi ville träffa fanns). överallt förutom där vi ville vara. suuuuuuuuuuuuuuck. hade åtminstone bästa tänkbara sällskap.

och jaa, jag ska byta bakgrund. men jag är rätt svart, egentligen. så ni vet.


bam bam bam, det kan va han

fet, grym träningsvärk i låren (inte särskilt vanligt).
trött efter sömnbrist (som vanligt).
det var kul att jobba på ica med lönna, karro och jessie (oväntat).
det var kul att bowla med a, b, k och o (väntat)
det är snart jul. känns inte som så. 

jag tänker

en dröm, en plågsam längtan, en innerlig önskan
en värld, så mycket vackrare än vår
en värld bortom illdåd, grymhet, intolerans
en värld utan tvivel, motsägelser, dömande
en värld präglad av koherens, pålitlighet och omtanke
en värld där man skiljer på rätt och fel
en värld där fienden aldrig kommer för nära, där
ingen behöver vara på sin vakt
en värld av likasinnade
en värld full av acceptans och förståelse, där
vi tillåts vara dem vi är
en värld där vi inte behöver vara rädda, där
alla är lika, där alla passar in
en värld utan oro, en värld full av trygghet och ro
en värld där vi lämnas ifred av mörkret och bara
kan få vara
en värld där vi kan leva utan att behöva tänka,
betvivla, ifrågasätta
en värld där vi kan andas fritt och lätt
en värld där hjärtat bara ler och aldrig gråter

en värld så mycket vackrare än vår, endast
existerande i drömmen, och bortom vårt
förstånd. 
 


jag vet inte hur många gånger du har räddat mig, hur många gånger du alltid har fått mig att klamra mig fast när jag bara vill släppa taget, eller hur många gånger du alltid har funnits för mig. du hjälper mig att tro, att hoppas och hjälper mig att lära hela tiden. jag är så evigt tacksam för att du är min mamma, och jag älskar dig så

lilljul och damp.

lång dag. många trevliga stunder, några funderingar, människor man tycker om, julklappar, skratt, åka bil runt shell tre varv, björn gustafsson, monika "monkan" mastermind, damp och åter damp. livet.

och den vanliga frågan som emmak och karink älskar att ställa: när ska vi lära oss?

bäääästa






frihet.

snart ska jag åka ut till östra ryd, som var mitt hem mina 15 första år, för att hälsa på drontis-ullis-pullis. så enkelt det kan vara nu, det är bara att fråga om man får låna bilen. sedan är det bara att köra. är det det som kallas frihet? bara bilen, musiken och jag. i love it.

kroniskt? usch, orkar inte ens tänka på det.
trygg? blir jag någonsin det?
livet? ja, vad finns det att säga om det? massor.

puss och granater

LYCKA

åååh, jag kan inte fatta det och jag kan inte sluta le och jag kan inte sluta säga det:

JAG HAR FÅTT KÖRKORT!!!! :D

det gör inte ont.

det gör inte ont 
när jag faller från en barstol
och det gör inte ont
om det piskar ett regn eller bränner en sol '



.
det gör inte ont
att jag kom på andra plats
och det rör mig inte alls
om det är dag eller natt







.
det gör inte ont
att inte leva i slas
och det gör inte ont
att inte leva i sturedalström
.
det gör inte ont
efter tre dar på golvet
det som är skrivet är skrivet
och livet är livet
.
det gör inte ont
när hösten kallar
och det gör inte ont
när kicken skallar
.
det gör inte ont
.
det gör inte ont
alla mil jag vandrat
det gör inte ont
när vänner jag lämnat
det gör inte ont
att få skiten i sig
det gör inte ont
så länge du är med mig

.
så länge du är med mig..

suck.

äckel-geografi. fula utväxt. dumma jävla skit-ljumske.

nog med klagande. nu har jag lämnat in geografin i alla fall. kunde ha gjort det bättre, men nu är det i alla fall no more geografi. min fula utväxt kan jag inte göra mycket åt än, ska vänta på pengar. mina ljumskar kan jag inte bli tröttare på, inget verkar ju funka. men jag är ändå glad att jag har två ben och att jag kan gå. it could be soo much worse.

jag har annat att vara glad åt i livet :)

skam den som ger sig.

vad är det man säger? sluta aldrig hoppas, sluta aldrig kämpa, ge aldrig upp? sant, så otroligt sant. det kändes nästan hopplöst emellanåt, men mitt hjärta kunde inte sluta tro. mitt hjärta visste. vi vet ju, egentligen.

det har varit en rätt bra helg. jag tror att det är mitt sällskap som har lyft den i alla fall. när vi skrattar, ett sånt där skratt där man viker sig dubbel och får ont i magen, då är jag bara så sanslöst lycklig. i den stunden finns ingen oro, där finns bara säkerhet. där finns vår fina, fantastiska vänskap, det viktigaste av allt. anna, ellen, bäx, karin, ullis, vi är så olika allihop men visst är vi så rätt för varandra. vi bara klaffar helt enkelt.

mindre kul är att min dator har kraschat, precis när pappa var klar med allt nytt han har fixat. nu får han göra om det igen, även om jag snällt försöker påpeka att så länge han räddar mitt skolarbete kan han vänta med det tills han har mer tid och energi. men ja, min pappa är ju som han är (envis) och tänker såklart fixa det nu. älskade pappa.

mindre kul är också att jag inte blir klok på dig. vad vill du?

snart lov, snart körkort. i can't wait! :)

hurra!

idag är jag glad, riktigt glad, för jag har klarat av teoriprovet!

det var efter några om och men dock. jag var på vägverket i god tid, satt ner i väntrummet och försökte få bort min äckliga nervositet. när det äntligen var dags att skriva på listan, visa leg och sätta sig vid datorerna greps jag av kalla kårar. "leg?" var fan är mitt leg?!!!", tänkte jag i ren panik. dunk, dunk, dunk, sa hjärtat, nära hjärtklappning. tränger mig först i kön och påpekar panikslaget att jag har glömt mitt leg hemma. utan leg, inget prov, blev svaret. då befann jag mig typ i upplösningstillstånd. försökte få igång den sega telefonen som jag stängt av, ringer pappa och yrar något om att han måste komma med min plånbok på momangen. under tio minuter trampade jag bara runt och önskade att pappa kunde komma med mitt leg, visste inte hur länge det fick dröja. farbror v.v. sa åt mig att sitta och andas lugnt, att det skulle gå bra ändå. då insåg även jag att jag skulle få skriva provet, så jag kunde pusta ut lite. då insåg jag också att jag skulle klara det; jag skulle aldrig tillåta mig själv att misslyckas efter att ha slarvat med att få med mig mitt leg.

snart ska pappa och jag övningsköra, sen ikväll ska jag träffa tjejorna. lycka!

COLDPLAY!!!

kring nio imorse fick jag ett sms som nästan fick mig att hoppa av glädje (hade nog gjort det om jag inte befunnit mig ute på s:t persgatan).

"Två biljetter, ståplats. Fanns fyra sektioner
på ståplats, vi fick sektion 1, alltså längst fram :)
Vem är bäst? Puss"

MIN SYSTER ÄR BÄST!

coldplay, stockholm, here we come!


trött och glad.

jag är så jäkla trött.
jag spyr på skola och körkortsteori.
jag är så nervös inför prov och uppkörning.
jag vill så gärna har körkort och jullov.

jag är så himla glad.
jag har en familj som jag älskar.
jag har mina älskade vänner, som är som ljus i mörkret.
jag kan spela fotboll.


imorgon ska sis kämpa för ståplats-biljetter till Coldplay som kommer till Stockholm augusti 2009. vi SKA ha!




finns inte ord för hur mycket ni betyder för mig.

carpe diem.

tisdagen som jag trodde skulle kännas pissjobbig och längre än lång blev inte så farlig ändå. becca var i skolan och vi hade trevligt med vår idrott&hälsa-grupp, som vanligt. hur många får baka och skulptera negerbollssmet på sina idrottslektioner? karin och jag har flummat en del. roligaste var kanske karins citat; "men vilka var med och gjorde er penis då?". haha, bra jobbat karin the slut (zlattan).

det känns lite ljusare ändå. om man bara får pusta ut lite kan man ta fram motivationen igen. en massa positiva saker väntar faktiskt. idag gav du mig hopp och jag vet inte ens om du vet det.


för jag vill leva ett liv där jag hoppas, drömmer och vill någonting.
jag vill leva ett liv där jag vågar ta en risk i min strävan efter vad jag vill.
jag vill leva mitt liv utan begränsningar, utan rädsla.
vi lever bara en gång.



open up your eyes.

idag är en sån dag där det är svårt att få fram ord. det är också en sån dag som det känns meningslöst att ens få fram orden. just nu känns det så uppenbart att inget behövs sägas eller skrivas. jag vill inte uttrycka vad jag vill och vad jag hoppas på, jag vill inte bjuda in besvikelsen. jag vill inte skriva något positivt, jag har för mycket söndagsångest över mig för det. jag vill inte heller skriva om vad som försöker slita ner mig under marken.

jag låter chris martin prata för mig.


Look at earth from outer space
Everyone must find a place
Give me time and give me space
Give me real don't give me fake
Give me strength, reserve control
Give me heart and give me soul
Give me time, give us a kiss
Tell me your own politik

And open up your eyes

ge mig en vinterdrog.

jag tänkte köra en liten specialare idag; dagens gissa.

"jag är ful, jag är svart och hårig. jag blir lyrisk när det kommer folk. jag gillar att leka med bollar och grisar. jag gillar särskilt mycket att trycka upp en blöt, kall och slemmig gummigris mot emmas ben. det är dels en handling av kärlek och dels ett tecken på att hon ska leka med mig och min roliga gris. för vem tycker inte att det är det roligaste som finns? jag har dessutom en väldigt liten hjärna"

nu ska vi äta hemmagjord pizza, mumma! sedan kommer karin (+karlsson?), då är det dags att baka kakor och ha lite julmys. anna ville inte vara med oss, utan hon var bara tvungen att åka ända till linköping för att få göra en paj. ja, klart att paj i linköping är attraktivare än chocolate chip cookies i norrpan.

and i can't wait :)




det kallas livet, min vän.

det är fel tillfälle, men det skulle det vara oavsett. det blir inte rätt tillfälle, för det kommer aldrig att kännas rätt. det kommer alltid göra ont, det kommer alltid att påminna om det som redan varit, och det kommer alltid att väcka obehag. jag undrar var du tog vägen och jag undrar var du är. things get damaged, things get broken. det är väl så det är.

det händer en hel del bra saker nu med ändå, och jag önskar att jag kunde njuta lite mer av det. snart kan jag det. fotboll är riktigt roligt, jag har snart körkort, jag har snart jullov och kan då vara nöjd med att jag lyckades hålla ut. på lovet väntar lilljul, julafton, fest, utgång och fotbollscup. jag ska umgås med vänner och bara leva.

jag känner mig trött och bedövad. just nu är jag glad att jag slipper känna något.




jag undrar.

tiden rullar på och tankarna likaså.
jag undrar var det blev fel, jag undrar om det är för sent.
jag undrar vad det är eller om det ens är något. kan det bli något?
jag undrar om jag vågar lita på något.
jag undrar vad som är värt något här i livet. spelar det någon roll om jag är glad idag?

jag var rädd, men sa åt mig själv att inte vara det. nu inser jag att jag hade rätt från början.
jag vågar inte lita på något. allting förändras, det är ju inget nytt. lever man fullt ut är
man dömd att få känna på både livets glädje och besvikelser. det är dock bara
besvikelserna som känns.


Jag vill att du älskar mig, men jag vill att du lämnar mig med

Och kunde du älska mig om jag föll i tusen bitar?
Och kan du älska mig så tjackpundarn älskar sin barndom?
Kan du älska mig som Teo Jensen älskar gitarren
Som en gammal vän?
Ja, som en gammal vän.
 

 

go, go, go!

nu har jag ryckt upp mig igen - skönt. i måndags kunde jag inte stänga av alls. igår kunde jag stänga av allt, jag var åter som en maskin. idag har jag lyckats stänga av det som jag inte behöver känna eller tänka på just nu, utan bara tillåtit glada tankar och glada känslor. very good emmak! det sämre (för visst ligger det och lurar i mitt undermedvetna) får jag ta itu med när jag har tid och energi.

igår var det re-union då a&b har kommit hem från barcelona. de hade roliga rövarhistorirer att bjuda på och becca hade hetare röst än en mångårig kedjerökare. skönt att se att de varken dog i någon flygplanschkrasch eller blev överfallna av några läskiga spanjorer. och att de inte söp ihjäl sig förstås.

idag har jag gjort halkan, vilket var riktigt kul! nu är det inte långt kvar. jag har också haft ännu en superrolig träning i jönsbergska. jag längtar redan till alla roliga inomhuscuper i januari.

nu ska jag ägna mig åt det mindre roliga - plugga. nu jävlar måste jag hålla ut, för tisdag v.51 har jag den sista inlämningen och den sista redovisningen.


jag tror fortfarande, och jag kommer vänta ända tills vi hittar tillbaka.

skitmåndag.

jävla skitmåndag. första december brukar alltid vara en bra dag för mig. uppenbarligen inte i år då. igår ville jag allt, idag vill jag ingenting. jag vill krypa in i ett skal och bygga upp höga murar, murar som inte rasar. skydda mig från alla besvikelser som träder in en efter en. hur länge ska man behöva bita ihop och köra på som en maskin?

jocke bergs ord kunde inte vara mer passande denna pissiga måndag.

Låt mig gå i bitar
Jag har gjort något så dåligt igen
Låt mig ha ont
Låt mig skrika färdigt
tills bröstkorgen blir tom...
Låt mig spricka sönder
Det har jag verkligen förtjänat
Hallå, hallå
Låt mig vara dum
det blir din tur om en liten stund



RSS 2.0