emma.k

upp till bevis, jobb eller huvudvärk?

yeees, huvudvärk borta (nästan helt)!

yeees, jag kan träna idag!

blev inte många timmars jobb, för

jag ska snart ut i kylan igen och cykla

iväg till läkaren.

jobb lockar helt klart mer.

*

jag känner en sorts rastlöshet, trots

att vi jobbar en massa på lägenheten

hela tiden, trots att det alltid finns

något man ska göra.

jag vill ha något nytt nu.

tick tack, tick tack, klockan går, livet

springer iväg. så har jag alltid känt.

nu är jag faktiskt trött på det.

jag ska verkligen komma tillbaka till

det som jag var duktig på förr; ha

massor att göra varje dag, utan att

känna den minsta stress.

med planering går allt, brukade jag säga.

gymnasiet=planering (loggbok)

efter gymnasiet=ingen loggbok (planering)

jag måste skaffa en loggbok!

*

and now i gotta run!

mitt livs huvudvärk kanske jag ska säga.

igår var det en mycket god väns sällskap och

godsaker som lindrade den. plus ipren förstås.

you know i love you so.

imorse var daniel räddaren i nöden som sprang

upp och hämtade en ipren åt mig, och sen kröp

ner i sängen och gav mig kärlek och tröst.

*

idag är det lite grejer som ska fixas, med hjälp

av den ultimata värktabletten.

jag ska ringa banken, handla, städa i vårt

nymålade sovrum, slipa och spackla i kök

och hall ihop med daniel.

*

det är fjärde dagen i rad utan träning.

jag känner mig som en fet klump i soffan.

jag vill träna och må bra.

jag satte mig ner för att titta lite på onlineshopping, så

att jag vet vad jag kan önska mig till julklapp.

började knappa in adressen i sökmotorn, men så slog

det mig: jag onlineshoppar aldrig. jag kan inga sidor.

zoovillage (aldrig beställt därifrån), nelly (är det min

stil? har bara beställt underkläder därifrån) och... ja,

just det, nada.

jag vill också kunna vara tjejig och drömma om allt

snyggt man hittar på internet.

istället får jag nöja mig med att jag vet hur man bloggar.

*

men gud vad jag längtar till december och ledighet.

anna kommer hem.

14e-16e bär det av till manchester och old trafford med

gudfar och gudmor. upplevelse för livet, för att uttrycka

det milt. längtan.

min ekonomi i december är visserligen inget att hurra för,

men jag hoppas ändå kunna ha råd att njuta lite av juletider.

jag vill köpa julpynt och pynta mitt (och daniels) nya hem,

jag vill kunna köpa julklappar till nära och kära och baka

som en riktig hemmafru. jag vill lyssna på last christmas

och må bra.

*

det är fortfarande kämpigt.

jag vill bli av med den obehagliga känslan av att något är riktigt fel.

jag vill lära mig acceptera att det är något som är riktigt fel.

jag vill kunna njuta av livet trots att hemska saker händer.

jag vill lära mig att sluta oroa mig för det jag har framför mig.

jag vill bli trygg i mig själv igen och lita på min förmåga istället

för att intala mig själv att jag inte klarar av saker.

jag vill hitta figthern inom mig igen.

jag letar varje dag.

jag försöker varje dag.

och varje dag inser jag att jag behöver hjälp.

hämtmat från woktime, glass&brownies,

idol, patetiska fjortisar, gay-sång, barbie,

roffa&kenta, satc och må bra.

må bra. ni är så jävla må-bra för mig.

och anna, vi vill ha dig hos oss <3

*

idag sov jag ut till kl.9, underbart.

hade det inte varit för den där jävla

tvättstugan som man får tid till så sällan

hade jag kunnat sova längre.

nu lyssnar jag på white lies, och njuter.

sen är det diska, träna och stada som gäller!

*

så länge det inte är bara ner så klagar jag inte.

framtiden kan se lite ljus ut ändå, trots allt.

men jag måste lära mig att leva mer i nuet.

idag har jobbet varit riktigt kul. omväxling

förnöjer, och arbetskamraterna kan verkligen

göra att jag kan säga att jag trivs bra med mitt jobb.

men jag strävar ändå efter bättre.

det var bara några minuters prat, men gud vad det

kändes bra. jag saknar verkligen dig anna svensson,

längtar så mycket till jul.

idag kom honey bunny-bk hem också. i've been

missing you.

häromdagen träffade jag kakan för första gången

på länge. det kändes så himla efterlängtat och bra.

på gymnasiet sågs vi varje dag. det saknar jag

något enormt.

oftast när jag tänker på det brukar det göra mig

glad eller stolt.

igår blev jag bara rädd.

vi delar inte bara samma goda egenskaper, utan även

samma brister, eller åtminstone dina gamla brister.

betyder det att jag kommer att gå samma väg?

måste jag också trilla dit för att kunna ändra på mig?

*

jag beundrar dig verkligen för allt det du har åstadkommit

de sista månaderna.

jag önskar att jag kunde ha ditt lugn, din förmåga att lära

sig acceptera sånt som är skrämmande och jobbigt.

jag är inte bra på att acceptera. jag flyr.

du har lyckats uppnå det jag verkligen önskar mig själv

här i livet; sinnesro.

*

efter att ha jobbat sen 00.30.

jag hade svårt att varva ner och svårt att somna (det är

ju liksom den tiden jag sticker till mitt andra jobb i vanliga fall)

men det gjorde mig ingenting, för guess what?

igår vaknade fightern inom mig, och hjälpte mig igenom något

jobbigt.

jag vann tillbaka förtroendet, från mig själv. jag kan faktiskt

klara av saker, om jag bara vill och vågar.

jag tror att det kan bli bra. en dag är det inte så svårt längre.

en dag försvinner klumpen.

nu ska jag hoppa ner i soffan under täcket igen, och kolla mer

på satc.

jag har ett nytt beroende. det är en ersättare.

jag gör vad jag kan för att stänga av allt det jag inte vill

tänka och känna.

jag behövde inte vakna av min klocka vid 05.00.

jag vaknade helt av mig själv, bredvid världens finaste.

bra start, tyckte jag. sen kände jag efter.

TRÄNINGSVÄRK!!!

igår tränade jag ben för första gången på hur länge som helst.

benböj, utfall, you name it. idag känns det i alla fall.

bestämde mig att sticka till gymmet i alla fall.

vet inte vad som varit värst idag, de flera försöken att få på sig

strumporna, att cykla, att gå ner för trappan till gymmet, att

stretcha eller att gå och handla?

jag skrattar nästan åt mig själv när jag går. det är inte att gå.

det är att staka sig fram på styltor, typ. varje steg innebär

kramp och pina.

*

kan man få tillbaka allt det där igen? eller är det meningen att

det som en gång var bara ska fortsätta att tillhöra det förflutna?

kanske finns det en mening till att det inte är som det brukar.

det känns ensamt. jag vill inte tro att jag valt det själv.

hur skulle jag annars kunna sakna den gamla tiden så mycket?

det känns alltid som att jag inte riktigt passar in, hur mycket

jag än vill.

jag förändrades, hur lite jag än vill det. det hände. det gjorde

ont. flera gånger.

repar man sig aldrig helt?

frågan är om jag någonsin kommer att prata om det.

jag vågar inte för jag är rädd för verkligheten.

*

älskling kom hem.

*

jag blir påmind om saker jag bara brukar

gömma undan.

rädsla och oro äter upp mig inifrån, sakta

och plågsamt.

kanske är det för tidigt än, men hur kan

man inte vara rädd och orolig när det

handlar om någon man älskar och inte

kan leva utan?

*

hur ska jag klara mig ekonomiskt slutet av

november till slutet av januari?

kommer jag komma in på utbildningen?

vad gör jag annars?

hur ska jag orka plugga, när jag i flera

månader känt mig som ett vrak som bara

vill ligga kvar i sängen?

hur kommer det att gå för dig?

hur kommer det att gå för oss?

jag vill alltid veta, alltid ha kontrollen, men

vissa saker kan man helt enkelt inte veta.

vissa saker kan man inte styra över.

jag tror inte att jag någonsin kommer att

lära mig.

*

tankarna och orden kan stängas igen,

men jag är värdelös på att undertrycka

mina känslor.

och jag är ett känslomässigt vrak just nu.

upp och ner, upp och ner, dag ut, dag in.

nu ska jag sova, och samla kraft så att jag

orkar vara positiv och stark nästa dag.

skrattretande lite, men man får ta vad man får.

jag har förvaltat mina "lediga" timmar väl;

pappa och jag har tapetserat klart i vardagsrummet,

och nu försöker jag städa undan så mycket som

möjligt innan daniel kommer hem.

soprum, förråd, dammsuga golv, lister, soffa, torka

rent lister och fönster, skura golv.

SEN får jag börja packa upp, vilket jag helst vill göra nu.

har även tvättstuga nu, och ska hinna springa idag.

vi får se, man kan inte få allt. men en viss otålig tids-

optimist kan inte låta bli att sätta ribban högt.

mina dagar är fulla av allt. av allt och ingenting.

jag vill träffa er oftare, att skratta med er är bland det

bästa som finns. jag vill att du ska komma hem snart,

nu har vi väl ändå delat med oss tillräckligt av dig till

amerikanarna?

jag vill tillbaka till det jag var och det jag trodde på.

jag vill komma någonstans där jag inte är nu.

jag känner mig lite fast någonstans i mitten.

i kläm.

men jag är ju inte ensam <3

det har varit dött från mitt håll ett tag nu.
jag har tagit ytterligare att steg ut i vuxenlivet;
jag har flyttat hemifrån. stor flicka nu?
om man ska prata faser är jag i en jobbig sådan,
som många andra i min ålder är i just nu.
man är mitt emellan allt, och man har ingen makt.
skolan är slut, man är beroende av jobb och pengar
och måste knuffa ner socialt umgänge några steg
neråt på prioritetslistan.
jag saknar verkligen att träffa mina vänner och
skratta med dom varje dag.
istället är det fortsatt tidiga mornar, jobba, hem
till röran (nu har vi påbörjat renoveringen), laga
mat, hinna träna, plocka undan, göra matlåda,
umgås med sin älskling, och massa mer.
mitt nya liv. som sambo.

nu har jag i alla fall bredand och ska försöka
vara lite mer aktiv i mitt bloggande.
ibland behöver man verkligen skriva av sig.