countdown.

Sista dagen i juli. Imorgon är det augusti och jag kan börja räkna ner dagarna till ledighet. Fyra dagars jobb, sen är jag klar för i sommar. På torsdag blir det match mot Tyresö och på natten tar jag bussen till Göteborg. Stannar där till lördag, sedan är det match i Stockholm på söndag.
Efter det har jag tre veckors ledighet att se fram emot. Om allt går som planerat kommer jag att spendera dom genom att spela fotboll, umgås med mina vänner i Linköping, umgås med Kripa när han kommer tillbaka, och i raketfart försöka hinna med att flytta innan månadens slut. Tänk att man ska bli sambo igen.
'
Så nu när allt börjar närma sig börjar jag längta hemskt mycket efter livet i Linköping. Jag har suttit och bläddrat igenom lite bilder från den gångna terminen, vilka underbara minnen jag har efter bara 1 ½ år. Jag blir lite ledsen samtidigt, eftersom att min kamera gick sönder vid terminsslutet och att jag förmodligen inte kommer få den lagad eller få en ny(har lämnat in den). Tur att jag har dom bilderna jag har i alla fall, sen får jag väl skrapa ihop nya pengar till en kamera annars.
'

wish you were here.

Sov till 10 idag. Minns inte när jag gjorde det senast, helt underbart.
Dagen började bra redan där, och fortlöpte sedan med serietittande i soffan, löptur och sedan besök i Linköping för att träffa Josse och Lina som jag saknat så mycket.
Bra lördag.
Nästa lördag blir bättre, för då kommer jag att vara med min älskling i Göteborg. Saknar honom så mycket att jag inte vet var jag ska ta vägen.
'

saknar dig.

Saknad har inga gränser. Att det bara är en vecka kvar hjälper inte. Ibland blir saknaden bara extra stor så att det värker i hjärtat av längtan.
'

i love it when i'm right.

Älskar när jag har rätt ibland. Det löste sig.
Det löste sig bra, och nu känns det bra.
Jag har också äntligen något jag längtar till riktigt mycket 5-6 augusti. En kort tripp till Göteborg - så mycket bättre än ingen tripp till Göteborg och inte träffa sin kärlek på en månad.
Sommaren och solen har hittat hit igen verkar det som. Hoppas bara den är kvar och är ännu bättre när jag slutat jobba. Om två veckor. Suck.
Ingen fotbollsträning ikväll, men det bli att supporta tjockisen när hon lirar istället. Det funkar också en fin sommarkväll.

hurt.

Idag har jag vandrat som ett tomt skal,
skrämts så att jag inte kunnat andats,
gråtit så att hjärtat gör ont.
Jag har också tagit mig igenom dagen,
levt i nuet,
hittat andan,
och fått mitt hjärta att le genom tårarna.
Ibland är det bara jobbigt, men det går alltid att härda ut när man vet att det går över.
Och det går faktiskt över, det är redan på väg.
Bara det känns bra.

du stack ett hål i min kevlarsjäl.

Allt för ofta ligger mitt fokus på vad som händer framåt i tiden.
Men ibland, som just idag, kan det vända på några sekunder så att fokus hamnar på här och nu.
Andas in, andas ut. Verkligen här och nu.
Annars går det inte.
In. Ut.
In och ut.

long time no see.

It's been a while.
Sjätte dagen som kattvakt, går skapligt. Nån av dom välte ut en vas på Anna och Christoffers bord medan jag sov, som jag inte upptäckte genast. När jag väl gjorde upptäckten såg jag också vattenskador. Damn you! Åandra sidan så gottgjorde de enfaldiga katterna det genom att mysa med mig inatt när det åskade som värst.
Kripa var här måndag till fredag, idag är det lördag 23 juli(även känt som min namnsdag). Nu dröjer det ca en månad tills jag får träffa honom igen. Det känns sådär kul. Typ skit.
'
Men istället för att bara gå och sakna och vara ledsen tänker jag lägga så mycket energi jag kan på andra saker, typ som jobb, fotboll, vänner, familj, att vara. Framförallt ska jag försöka hitta tillbaka till den positiva och lyckliga tjejen från förra våren. Jag ska jobba på mitt ego. Good luck to me.
'
Snart får jag besök av bex och kex. Behöver jag ens säga att jag kommer ha en bra kväll?
'

shit-bajs.

Min mamma är rolig ibland. Vi satt i soffan och tittade på Japan-USA, och mamma kommer hela tiden med små konstiga ljud eller kommentarer när USA gör nåt dåligt eller är nära på att göra mål. Inte nog med att hon har lärt mig säga "bajs" när något går dåligt, nu har hon gått över till "shit-bajs". Shit-bajs. Snart säger väl jag det också.
'
De fyra timmarna på Max gick inte snabbt, men kunde också gått långsammare. Ronja gjorde upplevelsen lite mindre plågsam än vad jag väntat mig. Det här var klart uthärdligt, bara lite förödmjukande och väldigt segt. Att sedan få se sin lagkompis i en stor klumpig tigerdräkt drog i alla fall mina mungipor uppåt.
'
Nu tittar jag som sagt på fotboll, och tråkigt nog står det 0-0 även om matchen är långt ifrån tråkig. Heja USA och Pia Sundhage, Sveriges manligaste men kanske också skönaste kvinna. Rätt coolt av henne att bjuda på sång på presskonferens.
Sen blir det sista natten på ett bra tag på pappas soffa, för imorgon flyttar jag in hos Märtis och Mäly(kissarna) i syster och och C:s lägenhet med. Det bästa av allt att min kärlek kommer vara där när jag kommer hem från jobbet.
Sen väntar fotbollsträning på kvällen - vilken bra dag jag har framför mig!!
'


kitty cat.

Idag vaknade jag av två saker: äckligt stor hunger, och ett sms från min kärlek i Göteborg. Imorgon kommer han äntligen upp! Synd bara att jag inte kunde ta ledigt från jobbet och spendera hela dagar med honom..
'
Igår blev det road trip till Finspång och mormor, shopping på willy's, besök hos mamma i stugan, spännande bronsmatch, en grym löptur och sen film och choklad med pappa. Water for elephants såg vi, med bl.a. Robert Pattinson som spelar. Helmysig film!
'
Nu ska jag släpa mig upp från soffan(sover ju på pappas soffa) och få i mig lite frukost. Sen ska jag plågas på Max några(fyra) timmar ihop med Ronja från laget, för att jobba ihop pengar till medlemsavgift. Lagom tagg på att göra det på en ledig dag.
Efter den pinan ska jag packa ihop grejer och flytta över dom till syster min. Hon och C åker bort två veckor, vilket innebär att jag ska vara kattvakt och bo i deras fina trea. Jag klagar inte, jag får fint sällskap av två söta kissemissar och jag får sova i en säng. Lovely!
'

i woke up this morning with my mind, my mi-ind..

Hade ju som sagt chansen till nio timmars sömn inatt. Lyckades inte riktigt, men skrapade ihop mer än sex timmar i alla fall!
Somnade kring tolv. Vaknade fem, men lyckades somna om. Vaknade tjugo över åtta, lyckades inte somna om. Helt okej ändå!
'
Nu bär det av med lillebror och pappsen till Finspång. Bror och jag ska hälsa på mormor, vilket var pinsamt pinsamt längesedan. Inga idealiska barnbarn där inte. Men nu kommer vi i alla fall!
Sedan blir det att titta på fotbollen, hoppas inte svenskorna viker ner sig den här gången. Heja Sverige!

att längta till en måndag.

Trött, trött, trött, trött.
Det underbara är att det är lördag imorgon. Jag kan inte sova hur länge jag vill, men jag kan åtminstone få sova ut till nio. Lyckas jag så kan jag få ca nio timmar. När hände det senast? Som det är nu blir det sällan mer än sex och en halvtimme per natt. Plus en massa jobbiga drömmar.
'
Imorgon innebär två dagar kvar.
Två dagar kvar tills K kommer hit.
Två dagar kvar tills fotbollen sätter igång igen. Äntligen något att fokusera på, det behöver jag.
Det är inte varje dag jag längtar till en måndag på en fredag!
'

mardrömmar.

Jag sover inte bra.
Jag sover för kort och jag sover oroligt. Jag vaknar, men inte för att jag tänker. Jag har mardrömmar nästan varje natt. Ibland förstår jag knappt vad dom handlar om, och ibland kan jag mycket väl tänka mig vad de återspeglar från min vardag. Ibland förstår jag att mardrömmarna är överdrivna uttryck för vad som finns i mitt undermedvetna.
De värsta mardrömmarna är dom som man har svårt att vakna upp ur, och mardrömmarna som sitter i. Man vet att man är vaken, man vet att det bara var en dröm. Men känslan hänger i sig, för på något sätt var det ju faktiskt så att mardrömmen återspeglade det undermedvetna. Mina rädslor, mina tankar. Ibland även min verklighet.
Vissa dagar går jag med mardrömmen fast i bakhuvudet, och fast som en klump i magen hela dagen.
Idag är en sån dag.
Idag är en dag där det bara känns tungt och jobbigt och jävligt.
Idag är en sån dag där jag saknar dig extra mycket. Min trygghet.
För är det något jag saknar i mitt liv just nu, så är det trygghet. Jag är en orolig människa, som alltför lätt och ofta tappar fotfästet. Jag saknar någon slags inre frid.
Kanske borde jag försöka upptäcka gud? Kanske borde jag uppsöka någon att prata med?
Kanske borde jag bara hålla ut och vänta ut det. Men precis som Bosse är jag inte så bra på att vänta.
'

saknad.

Så kom även dagen vi skulle skiljas åt. Igen.
Fyra dagar fick vi denna gång, nu dröjer det sex till nästa gång vi träffas. Vetskapen om detta faktum är en viss tröst, men återigen vill jag konstatera att det man känner inte är logiskt. Varje gång jag tvingas vara ifrån dig får jag ett hål i mitt hjärta, ett hål av saknad. Jag saknar inte mindre för att jag vet antalet dagar.
Jag är återigen en tjej i saknad. Saknad efter min kärlek, efter mina vänner och min skola i Linköping. En saknad efter allt jag drömde men inte fick. En saknad av något jag aldrig haft.
Utöver stor saknad lider jag av viss, lindrig antar jag, sömnbrist. Saknad och sömnbrist är inte en bra kombination, i alla fall inte vad det gäller mig.
Jag är inte sur, men jag är inte glad. Jag är inte ledsen, men inte heller glad.
Jag tappar fotfästet, svävar ut i en sorts dimma där jag alltid känner mig vilse.
Jag är kvar här, med saknaden och funderingarna. Jag grubblar över meningen med livet. Och kan inte hitta den. Ny frustration.
Om man nu kan påverka sitt liv, om man nu har makten att styra sitt liv i den riktning man vill gå, varför känner inte jag att jag kan det?
Kanske är det helt enkelt så att jag inte vet vad jag vill göra av mitt liv, fastän jag tror det. Jag kanske tror jag vet, men jag kanske har fel.
Jag är en saknande och tänkande tjej.
Och jag är inte särskilt glad över att det är sommar.
'

lugnet efter stormen.

Okej, någon storm var det kanske aldrig fråga om, men jag blev riktigt upprörd. Och arg.
Att inte få någon ersättning när en resa tog nästan 9 timmar istället för 4, och var en mardröm som bara blev värre och värre. Särskilt när vi fick åka med den jättetrötta busschauffören, och särskilt när alla norrköpings- och linköpingsbor fick åka en omväg på 5 mil.
Ibland är livet riktigt surt.
Ett löppass i högt tempo gjorde att min ilska mattades av. Ägg- och tonfiskmackor, te, vindruvor och jordgubbar, till solsidan i pappas sällskap gjorde mig ännu lugnare.
Livet är inte rättvist, så är det. Och gudarna ska väl veta, och jag också såklart, att mycket värre saker hänt. Både mig och andra.
Nu ska jag snart sova, vilket innebär att det snart är fredag.
Fredag = kripa.
Kripa = lycka.
'

brända jävla köttbullar.

Jag ångrar mig, köttbullarna blev misslyckade och brända.
Sedan tänker jag nu släppa ut mitt mindre fina språk för jag är så förbannad på SJ.
HELVETES JÄVLA AS, KUKHUVEN, IDIOTER, LUDER, FITTJÄVLAR, OHHH VAD JAG HATAR SJ!!!!!!
Jävla SJ.
Eller kanske fel att klandra SJ.
Men nu gör jag det. För jag är så arg att jag inte kan tänka.

helt okej köttbullar.

Ännu en helt okej dag. Inte toppen, inte botten.
Jobbet är helt okej. Jag dör inte av uttråkning, men det är sällan roligt. Det är inte jättelätt, men inte heller särskilt utmanande.
Utmaningen skulle i såna fall ligga i att inte rulla med ögonen eller säga något sarkastiskt när tant B snabbt växlar från att vara snäll till att bli bossig/jävlig. Eller att inte fråga fröken BF varför hon är så jäkla torr, ohjälpsam, otacksam, och osocial när man i sin tur är trevlig och hjälpsam. Eller att inte be en viss kollega låta mig vara och hålla munnen stängd för bara en hel minut, det skulle vara rekord. Det skulle också få mig att må bättre, temporärt. En annan utmaning är att inte sätta upp lappar på avdelningarna och be dom att inte vara så slarviga och slavsiga, utan visa att de är vuxna människor och kan slänga saker i papperskorgen eller ställa in något i diskmaskinen eller kylen. Dom kan inte skylla på tidsbrist varje gång.
Vad är jättelätt och roligt då?
Att göra dom glada. Och det är något jag älskar, att göra en annan människa glad.
'
Efter jobbet blev det en skogspromenad i vrinneviskogen med bk. Trevligt, uppiggande, och mycket lökigt.
Hemma blev det frosseri, fastän jag inte skulle(inte alls ovanligt, inträffar dagligen). Till och med min far ber mig tänka på vad jag stoppar i mig. Chokladmonster sa han också. Stämmer nog bra.
Nu misslyckas jag med mina köttbullar, mina första egna köttbullar. I officially suck. Eller, dom blir väl inte jättedåliga. Men inte jättebra. Helt okej köttbullar.
Drar ut på spänst- och snabbhetspass sen, med mina tunga stockar till ben.
'
Imorgon kommer min kärlek!!!

kärlek som aldrig dör.

Idag såg jag något så fint att jag nästan blev rörd till tårar. Nästan så att jag kunde känna mitt hjärta gråta.
På dagens musikcafé på jobbet såg jag ett gammalt pars kärlek till varandra. Man och hustru sedan länge, bor inte på samma avdelning.
G är blind och kommer vanligtvis aldrig på de dagliga aktiviteterna i terapin. R ser jag där varje gång. En bit in på dagens café rullade G in(med hjälp av personal) och ropade efter R. R blev överraskad och så glad att hon fick tårar i ögonen.
Så satt dom där ihop resen av caféet - så tätt dom kunde sitta -, höll varandras händer, klappade på kinden, pussade på händer, och berättade hur mycket dom tyckte om varandra. Som om dom inte setts på flera år.
Det fanns i deras ord, det fanns i deras kroppsspråk. Det fanns i deras ögon.
Riktig kärlek.

too early.

Känner fortfarande av bristen på sömn efter söndagnatten, att gå upp klockan sex på morgonen är en ren pina.
Det är det alltid i och för sig, men just nu känns det extra mycket.
Och jag ska gå upp så tidigt två dagar till.
Det suger faktiskt med jobb fem av sju dagar i veckan. Lever vi för att arbeta, eller arbetar vi för att leva?
Tycker att livet är för kort för att jobba bort det. För i slutändan är det ju ändå aldrig jobbet som är det viktiga. Kanske om det är meningsfullt, eller roligt, vad vet jag? När jag är färdig sjukgymnast kanske jag älskar att jobba mycket.
Just nu är jag bara trött, framförallt trött på tidiga mornar!

livet i linkan.

Sommarlov och paus från skolan i all ära,
men fan vad jag saknar livet i Linkan vissa dagar.
Jag saknar vardagen, träffa sina vänner varje dag, lära sig nått nytt varje dag, klaga ihop, glädjas ihop, stötta varandra, skratta med varandra, och drömma om livet som sjukgymnast.
Jag saknar helgerna med kravall, hemmamys, utgång i stan, slappandet, varandet, människorna.
Det bästa av allt med livet i Linkan är att allt känns rätt, tryggt och bra. Det är min bubbla, det är min värld. Det är precis var jag hör hemma.
'

back to being human.

Som jag skrev i tidigare inlägg var jag sådär sugen på att jobba idag efter helvetesresan igår/inatt,
och inte var jag pigg när jag gick upp imorse.
Var inte heller pigg när jag kom till jobbet.
Tack vare en stressfylld morgon med grötkokning, frukost, kaffekokning, disk, gubbar som ramlar etc. lyckades jag koppla bort den värsta tröttheten.
Stressen gynnade dock inte min mage som gjorde ont och knep redan när jag vaknade. Snacka om att vara känslig för oregelbunden sömn- och matrytm. Min kvällsmat igår bestod av lite nötter, ett äpple, och en korv med bröd från pressbyrån i Falköping. Tack Falköping.
Jag jobbade på som en myra och blev tack vare detta klar redan till lunch. Då bar det av till mammas kolonilott - en jättemysig stuga med en underbar trädgård fylld med blommor, bärbuskar, fruktträd och kryddor. Mamma betalade för en flottig, men helt okej god, vesuvio med kebabsås. Bosse fick lite skinka och en pizzakant, så blev även han lite lyckligare.
Jag lyckades få nästan tre timmars sömn i stugan. Det tackar jag för! Det tog mig ett steg närmare att vara en homo sapiens.
Hemma blev det en löptur på 45 min och en lång skön dusch, följt av äggmackor och en kopp varm choklad. Ytterligare ett steg mot mänskligheten.
Nu har jag och pappa ätit SIAs goda chokladglass och jag tittar på grey's. Jag känner mig mänsklig igen.
Men hur mänsklig jag känner mig imorgon bitti blir väldigt intressant att se.
'


helvetesresa, en kort sammanfattning.

Min resa hem från göteborg gick bra. Tåget stannade efter ca 20 min. Stod stilla 2½ timme. Fick åka till Falköping. Vänta på buss en timme i Falköping. Åkte med livsfarligt trött busschaufför till jönköping. Fick åka till Nässjö(varför?!). Byta buss, mot Norrköping.
Hemma 01.40 istället för 21.20.
Jobb 07.30.
Skjut mig.
Min resa hem från göteborg gick bra. Nästan bra.
Tåget avgick 17.07, stannade efter ca 20 min. Stod stilla 2½ timme. Fick åka till Falköping. Vänta på buss en timme i ett öde Falköping, utan info. Åkte med livsfarligt trött busschaufför till jönköping. Vågade inte försöka sova. Fick åka till Nässjö(varför?!), innan jag fick hoppa på buss till Norrköping.
Hemma 01.40 istället för 21.20.
Väckning 06.20, jobb 07.30.
Åt ingen kvällsmat igår, kan inte äta frukost nu. Min mage är helt fuckad.
Skjut mig.

RSS 2.0