kom igen nu.

åhh, vad jag blir trött på mig själv ibland! varför gör jag ens så mot mig själv? hej enfaldig.

jag vill så mycket. jag kan inte hjälpa det, det är så det alltid har varit. suck.





:)

det är så sköööönt med såna här roliga helger! fredag blev en heldag med drontisen, med en sleep-over också. vi hade självklart en toppendag. igår gjorde jag en hel del, på kvällen var planerna att träffa karink, karini, och sofie på världens bar. så blev det väl också, men det oplanerade som hände var att jag hängde på ut efter en del övertalning. tur det, för jag hade en jättetrevlig (nykter) kväll :)

mindre rolig dag iddag, har städat och nu måste jag verkligen plugga. motivationen är näst intill utebliven (inte ett dugg konstigt). senare i eftermiddag/kväll är det i alla fall träning, älskade five-a-side står på schemat :D

jag lovar mig själv att jag inte ska. till och med jag lär mig något av tidigare misstag ibland. för att avsluta drar jag till med min körskolelärares favoritfras:
"så får vi se, så får vi se!"




måste orka.

det har varit en väldigt skum vecka. jag har verkligen haft fullt upp från det att jag vaknat till att jag gått och lagt mig. när jag väl har gått och lagt mig har jag varit så uppe i varv efter träningar och allt pluggande att det är jättesvårt att somna. jag får helt enkelt inte stopp på alla tankar. så jag är väldigt trött men samtidigt så himla pigg, vilket jag misstänker beror på att min kropp har ställt in sig på slutspurt nu och hjälper mig att orka med allt fastän jag skulle behöva sova lite mer.

fotbollen är så himla rolig just nu, jag ångrar inte mitt val en sekund. det är lite stressigt med skolan och körkortet, men det ska bara fixa sig! om tre veckor är det jullov, det ska bli så skönt att få pusta ut då. och det där satans teoriprovet, det ska jag bara klara. uppkörningen med förstås, men den är jag inte alls lika nervös inför.
 
ikväll åker några nära och kära till barcelona. ni kommer ha det riktigt kul, pass på och njut så länge det varar. snart är ni hemma i äckel-deprimerande sverige igen.

imorgon ska jag umgås med min dront (ullis) och kanske också karin (?). bra fredag!

stor och fet suck.

jag var verkligen glad när jag kom hem från träningen. träningen var inte bara rolig, utan jag kände mig faktiskt mer nöjd med min egen instats än vad jag varit på länge. när jag cyklade hemåt kände jag mig till och med positiv till allt jag har att göra och peppad till att åka hem och plugga.

väl vid datorn slog humöret snabbt över. ni vet den där känslan när man har mycket att göra och hur jobbigt det då är när det går knackigt med ett av de större och viktigare arbetena och känslan man får när man äntligeh hittar flytet och skriver en massa. man är jättenöjd och lättad efteråt. men känslan man har när man upptäckt att det man skrivit är borta känns så jäkla mycket mer - värre också! visst, nu var inte hela mitt arbete borta. däremot saknade jag över en sida som jag lyckats skriva ihop på diskussionsdelen (den svåraste såklart). i ett vanligt läge kanske det bara är att sucka lite åt. nu blir jag bara arg, för jag har inte tid med sånt här! fan också.

egentligen har jag inte tid att skriva blogg om att jag inte har tid heller. det skiter jag i, för just nu är jag så satans irriterad. blöh.

så. nu ska jag skriva på mitt arbete om global uppvärmning. igen. heja mig.


ångest.

en fet jävla klump. en äckligt stor klump - och det är bara ångest.
det finns vissa gränser man har för sig själv, som man inte korsar. en känslig punkt. man träder över den, och allt kommer bara på en gång. jag vill fly, men jag hålls fast.

nu ska jag träna. träna bort äckelångesten och all skit. träningen är min medicin mot negativa tankar. när jag kommer hem har jag rensat huvudet, lugnat mig och jag kommer att hitta lösningar. jag ska klara det, jag ska inte göra mig själv besviken igen.  

buhuu.

det är så roligt att gå upp halv sju på morgonen, för att ha körlektion klockan sju, för att sedan bara få stå där och frysa kinderna av sig för att körskolaläraren inte dyker upp. jättekul - not! ännu roligare är det att gå hem i hård motvind, när det snöar.

igår kväll var bra. först inomhusträning (vi älskar inomhus) och sedan var min familj + min faster&hennes sambo på middag hos min andra faster. jag har så roliga fastrar. hur många diskuterar kakaohalt på negrer? "då är ju michael jacksson vit choklad". eller bästa var kanske när faster t frågar faster m:
- komposterar du något nu då?
- ja, allt utom mat!
- jaha, men vadå...?
- ja, tidningar, metall, glas...

haha, så jävla kul! visst, är säkert inte kul att läsa här, men det var riktigt roligt då och alla som känner min faster vet hur rolig hon är som kläcker ur sig sånt.


ska jag begå samma misstag igen? samtidigt vet jag inte vad jag ska göra. jag vet inte ens om det är ömsesidigt. det är i och för sig det man använder munnen till - prata. men vad finns det att säga? det behövs liksom inga ord för att förklara hur det är, för det är väldigt uppenbart. jag känner att det bara känns så konstigt och fel.

glass of water.

det är lustigt hur många andra sysselsättningar som poppar upp i huvudet när man pluggar, när huvudet ibland är helt tomt på idéer när man faktiskt har tid att göra annat än att plugga eller träna. jag sitter här med filosofi-boken framför mig. ja, hej på dig med sokrates. jag tycker inte om dig sokrates. jag tycker inte om någon av er, för ni förstör min lördag.

det är uthärdligt om man tar många pauser i alla fall. det är verkligen uthärdligt om man lyssnar på coldplay. glass of water är bästa låten på den nya EP:n. chris martin har gått ut med att han ska lägga av om något år, vad är det för trams? varför hittar han på något sånt? det måste ju även han inse att det är för tidigt. jag hoppas innerligt på att han ganska snabbt kommer känna att han är långt ifrån klar med musiken och att han hoppar på det igen. för fan, jag och syster ska ju stå nere på golvet på nästa konsert!

ikväll ska jag umgås med anna-sär och kanske becca. hoppas bäxet är med, vi ses alltför sällan numera...




lycka.

jag tycker att lycka är ett väldigt omfattande begrepp. jag tycker att man kan känna lycka i stort och jag tycker att man ofta kan uppleva kortare eller längre stunder av lycka. idag har jag upplevt lycka två gånger.

lycka nr.1: allt kokar över och emma gråter som ett litet barn som gråter av ren trötthet. emma ringer till karin (inleder samtalet på ett ganska ovanligt sätt, men karin tog det bra), som genast hoppar på cykeln och trampar hit. vips, så känns allt bra. emma&karin fikar och går sedan hem för att fortsätta prata och lyssna på underbar musik. lycka är att ha vänner som ställer upp för en och alltid finns där. karin räddade emmas kväll.

lycka nr.2: coldplay har släppt en ny EP - Prospekt's March. ÄLSKADE COLDPLAY


nu är jag riktigt trött. hej sängen. snart hej nya dag med mer plugg. (plus positiva saker, såklart!)





pust!

vad sägs som att ta och skärpa till sig lite? hm. jodå, nu har jag lovat mig själv att ta tag i mig själv och inte vara så himla lat med skolan. nu ska jag vara riktigt flitig och ta igen det jag missat de senaste dagarna (pga. ingen ork). jag ska strunta i att det är jobbigt, jag ska bara mala på. för nu är det inte så himla långt kvar till jul, så jag ska kämpa på så att jag kan ha gott samvete när jag får pusta ut på lovet.

igår var jag på ackupunkturbehandling för ljumskarna. det vara allt annat än behagligt ("uppvärmningsmassagen", som damen kallade det, var ändå riktigt bra!). det var däremot riktigt coolt. jag vill inte veta hur långt inne de där nålarna gick, men den explosiva smärtan kunde i alla fall tala om för mig att hon både kom långt in och träffade exakt rätt med sina nålar. idag känns det faktiskt bättre. tänk om mina ljumskar kan bli bra efter några behandlingar till?! tänk om jag skulle få bli symptomfri, för första gången på två år!!

nej, nu väntar filosofi, geografi, franska, körkortsteori, körlektion och idrottslektion


vi provade förresten mössor till studenten idag. 7 månader kvar, sen är 12 långa år i skolan över. SJUKT! (sjukt härligt) :D


stairway to heaven.

min blinde vän tycker det är jobbigt att jag skriver med blå text på svart bakgrund. min blinde vän får antingen önska sig bättre synförmåga eller helt enkelt stå ut med det tills jag får tid och ork att ändra min design. det är knappast något som står högt på prioriteringslistan just nu.

åandra sidan, vad står högst på den listan? följer jag den? nae. högt upp på prioriteringslistan står för tillfället det som är kvar att göra i den här terminens kurser och att klara av körkortet. samtidigt står saker som fotboll med på självklarhetslistan (vilket egentligen är likvärdig/står över prioriteringslistan). just nu borde jag plugga, men jag gör det inte. jag försöker, men det går för motigt. jag har för lite motivation och energi till att fortsätta ändå. jag har ge-upp-känslor (som jag alltid har, och som jag alltid ignorerar till slut).

jag ska upp tidigt imorrn, jag har körlektion 7.30. jag borde redan ha gått och lagt mig om jag önskar 8 timmars sömn. jag är inte trött, jag är som vanligt uppe i varv. jag lyssnar på led zeppelin (ja tänka sig, var kom dom ifrån) och stirrar in i min proppfyllda loggbok istället. imorrn ska jag ha körlektion, gå i skolan, plugga, gå på ackupunktur, träna, övningsköra igen, och plugga ytterligare. jag borde verkligen sova. åandra sidan, jag vet ju att jag bara skulle ligga och stirra i taket.

jag kom på nu att jag hade tänkt att ta en kvällsdusch. är det för sent nu? kanske. men jag orkar ju inte gå upp ännu tidigare imorrn ju? nu babblar jag om ingenting. eller, jag babblar om ointressant skit. jag ska vara tyst. jag ska avrunda.

JAG ORKAR FÖR ATT JAG VILL!  det löser sig alltid i slutändan.

byee.




vill ha.

yo, tonight we're looking for reasons.

hm, jag är totaldissad på msn (förutom min syster, enda lojala människan tydligen!). jag har skrivit till fyra personer, varav tre visar status online. har jag fått svar? icke. vad kan detta bero på? jag har mina funderingar. beror det på att:

1. mina meddelanden kommer inte fram?
2. jag är en tönt? jag kanske är fruktansvärt tråkig att skriva med, och nu har alla fått nog.
3. jag har en skräckinjagande visningsbild? (skumt, för jag har precis bytt bort hulken-bilden. kanske är mitt verkliga jag läskigare än en stor, grön och argsint snubbe?)
4. mitt personliga meddelande ('jag är snart där') tolkas som att jag är på väg till dem jag skriver till? det skulle i och för sig få fart på dem, för alla vet ju att jag kräver kliniskt rena bostäder och en kopp te när jag hälsar på någon? (att jag hatar te har väl ingen betydelse?)
5. mina föräldrar betalar alla mina msn-kontakter för att de ska skriva till mig. nu har betalningarna upphört, och nu vet jag vilka mina riktiga vänner är - INGA!

jag själv tror på nummer 6. kan ni inte hitta nummer 6? inte jag heller. säg till när ni hittar den.


det är skumt, samtidigt som det inte är det. tänk att något som är så nära kan kännas så långt bort, som h. sjunger. han har ju rätt i det. det som får mig till lite illa mods är att om man saknar något som finns tillgängligt, borde man inte ha skyldigheten att göra något åt det? jag vill, men då kommer den andra rösten fram. låt det bara vara, det är inget onaturligt. människor som är menade för varandra finner alltid varandra i slutet, sägs det i film. jag får hoppas på att jag är med i en film. filmen får gärna börja gå mot sitt slut, för jag vill ha det som förr igen. jag vill känna mig hel.


medans jag har skrivit allt det här har två av de fyra dissarna svarat mig. otroligt!


framgång.

alla gånger jag sagt att det bara har stått still, alla gånger jag sagt att jag bara har gått framåt för att sedan ramla tillbaka igen, alla gånger jag sagt att snart orkar jag inte mer. trots det slutade jag aldrig. jag kan inte vara nog lycklig för att jag aldrig gav upp och aldrig tillät mig falla längst ner, dit där det inte ens är säkert att man kommer upp igen.

så här skrev jag i min blogg för exakt ett år sen. jag blir glad när jag läser det nu :)


"Fokus på rätt sak. Använd det på rätt sak. Är jag så jävla envis att jag klarar av att plåga mig i tolv långa kilometer, så kan jag vara så pass envis att jag ska klara mig ur det här. Eller så pass envis att jag ska bestämma mig för att lära mig att tänka annorlunda. Annorlunda, inte bättre. Annorlunda.

Sista dagarna har känts snäppet bättre. Vet inte om det beror på att jag inte har behövt tänka på mina ledsna tankar om fotboll, eller om det kanske beror på att jag har varit mycket med mina vänner och skrattat mer. Något är det, och det är jag glad över.

Jag ska fixa det här. Jag blir ju vad jag tänker, right
?"

jag blir vad jag tänker.

höhö.

bara för att anna och jag har så mycket för oss en fredagkväll som denna. vi älskar ju listor ;)

PERSONLIGT:
Vad heter du: emma
Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig: elin
Vart bor du: norrköping
Hur lång är du: 174 gissar jag på
Ögonfärg: blå/grön
Hårfärg: för tillfället blont

KLÄDER:
Vad använder du just nu för jacka: mest vinterjackan 
Vad använder du just nu för skor: antingen mina converse eller mina fred perry
Vilka kläder skulle du vilja ha just nu:  massor
Hur mycket köper du kläder för i månaden: köper inte ens kläder varje månad, så det beror på
Vad har du för jeans storlek: haha, hallå, vad är det här?
Vad har du för skostorlek: 39/40
Vad har du för tröjstorlek:  mest medium

SENASTE PERSON SOM..
Du pratade med: anna
Du pratade i telefonen med: min morbror/gudfar
Du gick på bio med: gud, det var svårt att komma ihåg. om det var med cissi och krille så var det verkligen längesen jag gick på bio! eller det kanske var med lillebror?
Du gick på stan med: ellen
Du kramade: ullis J
Som såg dig gråta: mamma tror jag, det är nog inte så många mer som ser mig gråta
Gav dig beröm: henrik hedman, haha

HAR DU NÅGONSIN..
Sagt? jag älskar dig? och menat det: ja
Bråkat med ditt husdjur: oja! dumma hund
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: verkligen!

STUFF:
Är du ensam nu: ja, på sätt och vis
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: 

Vill du gifta dig: aa, en vacker dag
Vill du ha barn: hm, antar väl att jag vill det med en vacker dag

EXTRA STUFF:
Tar du droger: nope
Vad är du mest rädd för: döden
Vilka kläder sover du i: stor t-shirt
Vem hatar du verkligen: ingen
Varit kär: jaa
Kör du bil: snart körkort ;D
Har du ett jobb: jao, eller, är typ av med det nu
Gillar du att ha folk omkring dig: jaa, fast kan gilla att vara ensam med
Är du ett hälsofreak: antar att jag måste svara ja på det
Har du någon tatuering: nix


DE SENASTE 48 TIMMARNA, HAR DU..
Gråtit: nej nej, har varit glada veckan J
Köpt någonting: anna och jag köpte godis ikväll, höhö
Varit sjuk: nää
Sjungit: bara larvsjungit någon fras

Sagt? jag älskar dig?: nää
Velat säga till några att du älskar dem: hm
Träffat någon ny: nä
Saknat någon: väldigt mycket
Kramat någon: japp

VILKEN..
Tidning läser du: nt?
Buss åker du oftast: 117
Frisyr har du: uppsatt för det mesta
Dag fyller du år: 5 september 

SENASTE..
Film du såg: vet inte, prison break var senaste serien jag såg på i alla fall :P
Sak du stal: nää, snälla flickor som jag stjäl inte
Mat du åt: tacos


aj fil god :)

de flesta vet hur underbart det kan kännas när man får utdelning för en längre periods slit. den känslan har jag nu. jag är på rätt spår, hittar tillbaka mer och mer och känner att säkerheten kommer smygandes den med. nu känner jag börjar jag känna igen mig själv igen, delarna börjar falla på plats. det känns så jävla bra :)

jag väntar på att träningen ska börja. jag försöker plugga, men inte ovanligt så strular det med distansportalen. bra på sätt och vis, då kan jag ju ta mig tiden att skriva ett inlägg här.

nu vet jag inte vad jag mer har på hjärtat.. riktigt rolig idrott i skolan idag, trots att det bl.a. stod basket på schemat. jag kan också tjata lite till om att jag så gärna vill ha körkort!

till sist vill jag tillägna anna svensson en extra kärleksfull och varm tanke för att hon är en sån bra vän. hon ställer upp, hon lyssnar, hon stöttar och hon bryr sig. tack för att du finns tjockis!



 


full fart framåt.

hej hopp och full rulle. dagarna går verkligen i ett. det är skola, det är plugga (till och med då man känner sig någorlunda effektiv går det för långsamt, för listan på vad som behövs göras är lång och blir hela tiden längre), det är träningar hit och dit. jag gillar fullsmockade dagar, men när man känner sig lite hängig eller bara trött när man helt plötsligt inte kan sova längre,så känner man av det direkt. då får man hitta energi någon annanstans, och än så länge funkar det väl.

klockan är knappt halv sju och jag är riktigt trött. idag var första inomhusträningen, som tog plats i den väldigt fina jönsbergska-hallen. jag älskar inomhusfotboll och det var sjukt kul! dock intensivt, och alla som spelar fotboll vet hur jobbigt inomhusfotboll är när man spelar utan avbytare.


om jag fick välja nu så skulle sätta på en riktigt bra film med en stor godispåse bredvid mig. lockande, men jag har andra förpliktelser. dom heter uppdrag global uppvärmning och uppdrag "min syn på verklighet". guuud, vad spännande. lyckliga mig.

wish me luck.

it's a beautiful day.

min rubrik kanske är lite förvirrande, för visst är vädret extremt deprimerande. men är det ändå inte ganska fint att vädret kan vara skit, att man kan ha en grym träningsvärk så att man knappt kan gå, att man har en seg dag med plugg och ett ännu segare träningspass på gymmet, för att komma hem med näsan begravd i skolarbete, och ändå känna sig så munter?

som sagt, träningsvärken från i söndags är hemsk. igår tyckte jag att det var fruktansvärt (jag är inte alls van vid träningsvärk av någon högre grad, händer ytterst sällan), men idag har jag varit desto mer invalid. min rumpa kapitulerar nog snart, det enda som inte gör särskilt ont är att ligga ner. sitta är hemskt, för att inte prata om att gå. eller böja sig ner och ta på sig strumpor. usch. snälla gå över till imorrn, jag avlider! jag är inte gjord för träningsvärk, jag blir gnällig.

idag hade jag som sagt min första körlektion, det gick galant. nästa vecka ska uppkörning, teoriprov och halka bokas :)

hedda-veckan fungerar bra (inspirationen fick karin och jag från hedvig lindahl, vem annars?). det roliga är att jag knappt har behövt anstränga mig. jag känner mig positiv som aldrig förr. när det är jobbigt fokuserar jag på roliga saker, och får därigenom mer ork. jag är glad, och jag älskar att vara glad :)




och jag älskar det här.

jag ler för att jag ger mig anledning.

tvivel, vad är det? nu tvivlar jag absolut inte längre. min instinkt var rätt, hjärtat ljög inte. jag känner en sorts ny energi, som alltid brukar sprudla i mig när det är något nytt som händer. det är kul, det är faktiskt så himla roligt igen. det ger något, det är som jag vill att det ska vara. man går dit, kopplar bort allt annat, har stenhårt fokus, gör det man älskar, och sen är man klar och bara så otroligt nöjd. jag blir lycklig som jag bara blir av fotboll, och alla problem känns plötsligt varken stora eller viktiga. allting löser sig ju i slutändan, eller hur? det är den här känslan jag vill leva på, det är den här känslan som gör att man alltid klarar sig igenom tuffa perioder med humöret i behåll.

nu ska jag bara skriva lite processdagböcker, träningsdagböcker, loggbok, ja you name it. sedan ska jag somna till älskade grey's.

och imorrn är det min första körlektion!!!

we can do this.

min lördag var en väldigt bra lördag. övningskörning, träffa kvinnan och tjockisen, övningskörning igen, lite körkortsteori, och myskväll med kvinnan (även kallad gandy). vi hade fotbad, fotinpackning (glöm inte de viktiga sockorna för förstärkt effekt), solo-tidning, morots- och gurkstavar med dipp och en varsin apelsinklyfta som tilltugg (ja, ni som vill tro det får jättegärna göra det), och så hade vi såklart bästa och älskade grey's anatomy. vi älskar 'seriously'. vi älskar christina. vi älskar dom alla. verkligen tack karink, hade en kanonkväll <3

det har varit upp och ner med täta intervaller och balansen har haft svårt att infinna sig. jag har känt mig så otroligt långt ifrån hel och delad i bra mycket mer än två delar. ingenting har känts säkert och jag har inte vågat lita på mycket, främst då för att jag inte har litat på mig själv. det känns som att jag mer och mer börjar göra det nu. man måste ju ha sig själv att falla tillbaka på om/när tillvaron sviker. jag vill mer nu och jag tror jag vågar mer nu. jag måste tro på det och jag får inte vara rädd för att uttala mig när det går uppåt, bara för att jag oftast känner att jag vet att det ändå vänder snart. det håller inte. jag måste börja bli personen jag vill vara. en glad, trygg och optimisitisk människa med aptit på livet.

jag ska nog försöka skriva lite om hur kognitiva psykologer och filosofen aristoteles var bästisar en gång i tiden. sen även biologerna och platon då. ja, ni hör ju vad för spännande som väntar mig, så det är bäst jag avslutar här.

fotbollen är igång fullt igen, jag äääääääääääälskar

inspiration.

positiv överraskning minst sagt. inte för att jag hade trott att det skulle vara dåligt. jag hade bara inte trott att h.lindahl skulle vara så underhållande att lyssna på och så inspirerande. vilken skön människa, grymt härlig inställning till fotboll, men framförallt livet. henne kan man lära sig av. är det värt att vara olycklig? våga, våga, våga. hon sa en hel del saker värt att ha med sig.

tvivel är aldrig kul. tvivel sätter sig som en så jobbig sten i bröstet och en fet, äcklig klump i magen. oro är likadant. det finns skäl för mig att tvivla och att vara orolig, det går inte att bortse från. men jag tänker inte lägga ner någon energi på det (ja, göra mitt bästa förstås).


'cause they make me happy.

jag satt just och tänkte igenom vilka mina bästa minnen är. många minnen som kommer upp är fotbollrelaterade (självklart), en del riktigt fina minnen är relaterade till vänner.. men några riktigt bra minnen är konserter. jag älskar musik. jag älskar musik desto mer live. särskilt när det är min favoritmusik jag ska få lyssna på live. när jag var på coldplay i globen och de gånger jag har sett och hört kent har jag så gott som spruckit av lycka. jag vill bara höra det igen, igen och igen. jag vill bara känna det där lyckoruset, det obeskrivliga lyckoruset som man bara får när man hör så underbara band spela sin musik.

några av de lyckligaste kvällarna i mitt liv
17/10 -07  -  kent i globens annex
16/2 -08    -  kent i himmelstalundshallen
1/8 -08      -  kent i lejongropen (folkparken)
18/9 -08    - coldplay i globen

ååååååååååh, jag bara sitter här och lyssnar och njuter. älskade coldplay och älskade kent. mina absoluta favoriter.

idag är jag glad.

onsdagar är bra dagar, i alla fall i den här perioden. för onsdagar innebär att den enda lektionen på schemat är fotboll. är det fotboll på onsdag innebär det också spelträning, vilket är roligast. fotbollen var riktigt rolig, äntligen fick man spela efter ett litet uppehåll från det under lovet. trivs riktigt bra med gruppen, tränarna och självklart själva spelet. me löv.

gjorde ett sånt där övnings-teoriprov förut, lite för skojs skull för att se var jag ligger till nu innan jag börjar plugga teorin ordentligt (läste lite i somras). jag tänker inte nämna siffror, men det var en liten bit från godkänd. haha, ouch. nu blir det att ligga i!

snart kommer the girls hit (dock saknas min pärla ellen). kuuuuul :)




the start of something new.

något gammalt, något nytt. slutet på något, början på något nytt. igår kände jag väl mest av den där vanliga ta-slut-ångesten (jag har väldigt svårt för slut av alla dess slag) och jag kände mig riktigt sorgsen. efter samtalet var det en tung sten som föll från bröstet, det var bara lättnad. sedan kände jag mig ledsen när jag tänkte vad för underbara minnen jag har i eneby, och vad jag verkligen lämnar.

men idag var det annorlunda tänk (behövdes en så gott som sömnlös natt för att komma dit). slutet innebär alltid början på något nytt. jag lämnar något bra, men det är ju för att hjärtat och magen säger att det jag går till är bättre. ibland behöver man bara något nytt, ibland kan det miljöombyten göra mycket. jag tror att det här gynnar min utveckling och min motivation bäst. det var nervpirrigt, läskigt och roligt på samma gång den fjärde november, cirkus kvart i fyra på eftermiddagen. jag har skrivit på för smedby och jag tror att jag kommer få det bra :)

idag var ett typexempel på ett av de ögonblicken vi upplevde mer förr än nu. vi fyra och skrattattacker. man mår så bra av att skratta. man mår bra av att ha vänner.




så nära får ingen gå.

när det kommer till kritan är det alltid svårt. jag vet vad jag vill, men det finns en spärr. det är svårt att vända ryggen till något man verkligen håller av. det är svårt att tacka ja och gå in helhjärtat för något när hjärtat inte riktigt hänger med. jag vet vad jag vill, jag vet bara inte om jag kan. lögn, trots tvivel vet jag att jag kan, givetvis. det är bara vemodigt och svårt.

jag vill ha bort klumpen. den trycker och gör ont. jag vet bara inte hur den försvinner. jag vill göra allt bra igen. tillvaron just nu är ostabil. jag tror att det beror på yttre omständigheter, det ständiga tumultet och kaoset som råder. saker som förändras, nytt och gammalt. oro och rädsla. vad kan man veta säkert och inte? vad vågar man lita på? hur vet man att inte allt bara blir fel? mamma tror inte på yttre omständigheter, utan det motsatta. jag blir arg bara jag hör det och säger emot. först nu slår det mig att allt självklart har ett samband. det är en kombination, det är ju alltid en kombination. måendet är en cocktail, en mix av många ingredienser.

i'm sorry, i can't. just.. let it be


Jag vill ha din ryggrad här

Fäst den i mig

Jag är alltid tryggast när

du är en liten bit ifrån

en rörelse i ögonvrån...

en rörelse i ögonvrån..


Lägg dig ner i gräset nu

Du är så varm här

Jag vill ha min tunga där

du är, så nära att du blir våt

men så nära får ingen gå...

sä nära får ingen gå, så nära får ingen gå.


Lägg dig ner precis

som du alltid gör när

Jag vill ha min tunga där

du är, så nära att du blir våt

men så nära får ingen gå...

så nära får ingen gå....


så nära får ingen gå,

så nära får ingen gå,

så nära får ingen gå


uppesittarkväll.

det är uppesittar kväll med anna. vi är seriösa till tusen. vi heter gravallvarlig i andranamn. vi älskar damp-kvällar. vi älskar ironi. vi älskar oseriöshet. (seriously?!)

jag borde sova, egentligen. men.. det är ju inget kul. åandra sidan är det inte kul att vara död imorrn. för nu är det fjärde natten på raken det blir liiite sömn. bra jobbat emmak.

min ljumske får gärna må lite bättre. jag får gärna bestämma mig snart.

haha, nu har anna typ somnat. fast hon säger att inte gör det. jag tror hon pratar i sömnen. scary.


ge mig mitt körkort!

jag älskar att köra bil. jag vill så gääääärna ha körkort. längtar. ska skriva in mig på körskola på måndag, äntligen!

hopplösa mig! jag säger att jag är säker, men det saknas ändå en promille för att det ska vara 100 %. och jag har redan från början sagt att ska det ske så ska jag vara hundra på det. jag vill bara få det här beslutet överstökat, men känner att jag ändå måste vänta till kommande vecka.

jag borde bara rycka på axlarna och tänka "det är väl bara så livet är". men sen när gör man det åt något som är viktigt för en? inte jag i alla fall. det som fanns där är borta, kanske bara tillfälligt, kanske inte. jag är bara så besviken att det blev som det blev och att det är som det är. jag hoppas att det är ömsesidigt.

snart kommer dampiga anna hit, hon skulle dra med sig fredrik också. ska bli mycket trevligt, även om jag är väldigt trött och verkligen känner av min brist på sömn de senaste dagarna :P men det har det varit värt!

and i miss you most of all <3


RSS 2.0