it's kind of sad.

Motivation? Nu när jag tänker efter har jag faktiskt en fijävla motivation. Jag har en fijävla vilja. Jag är envis. Det sorgliga är bara att dessa styrkor också är några utav mina största svagheter. Det sorgliga är att jag inte är tillräckligt stark i mig själv. Det sorgliga är att jag betraktas som en fullblodspessimist. Det sorgliga är att jag är olycklig och skulle göra vad som helst för att ändra på mig. Det sorgliga är att jag inte vet hur.

Idag var i alla fall en bra mycket bättre dag än igår. Skrattade mycket med tjockisarna, kändes som old times. Det ska vi fortsätta med tjejor. Oss ska vi ta vara på <3 Har även pluggat lite på engelskan (jävlabajsjagkanintepratamedaccent), läst underbara James Frey's Tusen små bitar, och tränat. Få saker går upp mot den där kicken jag kan få när jag springer, eller den underbara känslan av att vara fullständigt slut i varenda muskel, varenda nerv och varenda cell. Den underbara känslan att koppla bort omvärlden och slippa tänka. Men det är inte ens hälften så underbart som att göra någonting bra på en fotbollsplan...

Bäst för dig att du inte gör mig besviken nu. Jag och förväntningar = oftast ingen bra kombination.

Snart ska jag se älskade remember the titans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0