jag är ingen struts.

Förvirring. Ilska. Sorg. Besvikelse. Tomhet. Uppgivenhet.

Jag vet ingenting, varken vad som är bäst eller vad jag vill. Jag blir så jävla förvirrad över att jag får höra olika saker, jag blir så arg och ledsen på det som händer.

Det enda jag vet är att jag måste kämpa på. Det gör jag. Men det är motigt. Jag vill bli struts och begrava huvet i sanden. Gömma mig tills allt har ordnat upp sig. Men så enkelt är det inte. För jag är inte en struts.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0