bara konstigt.
Var börjar jag? Har varit en helskum dag. Började med duggan imorse. Skrev massor, men ändå kändes det som att jag inte fick med allt. Ju längre tiden går desto mer övertygad blir jag om att det inte gick så bra som jag trodde. Efter duggan var jag helt hjärndöd, men satt ändå tillsammans med Anna, Melina, Tessan, Fredrik och Karin och jobbade lite matte i någon timme. Sedan var det äckellunch, och jag har mått så jävla illa hela dagen sen dess. Äckel slemgryta.
Nästa händelse var dagens viktigaste; besök hos Jan Ekstrand. Han gjorde en noggrann undersökning och lyssnade bra på mig. Han kunde dock inte ställa en diagnos, utan jag ska åka upp till något sjukhus i Stockholm och göra lite mer specifika undersökningar, inklusive magnetröntgen. Förmodligen får jag komma dit inom tre veckor, men får vänta några dagar innan jag får reda på när. Fick en remiss till LFC:s sjukgymnast också, tanken gör mig bara så otroligt trött. Önskar att tre veckor bara kunde flyga fram. Jag orkar inte vänta. Men jag ska väl ändå försöka vara lite positiv, jag hade ju knappast kunnat hoppats på bättre. Jag borde vara jätteglad. Men jag är inte det. Bra Emma. Inte.
Var helt död och slut av trötthet och hunger när jag kom hem. Åt gröt och tog en tupplur på soffan, sen åkte jag till gymet. Misslyckat. Misslyckad. Jävla fan rent ut sagt. Orkar inte, sluta, sluta, sluta. Lämna mig ifred. Låt mig göra som jag vill. Låt mig leva och må bra utan att göra mig illa.
Vill att tiden ska gå fortare fram. Hjälper det? Jag hoppas det.
Beslutsångest.
Nästa händelse var dagens viktigaste; besök hos Jan Ekstrand. Han gjorde en noggrann undersökning och lyssnade bra på mig. Han kunde dock inte ställa en diagnos, utan jag ska åka upp till något sjukhus i Stockholm och göra lite mer specifika undersökningar, inklusive magnetröntgen. Förmodligen får jag komma dit inom tre veckor, men får vänta några dagar innan jag får reda på när. Fick en remiss till LFC:s sjukgymnast också, tanken gör mig bara så otroligt trött. Önskar att tre veckor bara kunde flyga fram. Jag orkar inte vänta. Men jag ska väl ändå försöka vara lite positiv, jag hade ju knappast kunnat hoppats på bättre. Jag borde vara jätteglad. Men jag är inte det. Bra Emma. Inte.
Var helt död och slut av trötthet och hunger när jag kom hem. Åt gröt och tog en tupplur på soffan, sen åkte jag till gymet. Misslyckat. Misslyckad. Jävla fan rent ut sagt. Orkar inte, sluta, sluta, sluta. Lämna mig ifred. Låt mig göra som jag vill. Låt mig leva och må bra utan att göra mig illa.
Vill att tiden ska gå fortare fram. Hjälper det? Jag hoppas det.
Beslutsångest.
Kommentarer
Trackback
