unreal.

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

Hatar den här overkligheten. Jag går och väntar, jag vet inte riktigt på vad. Är så rädd att jag har helt fel uppfattning om hur saker var. Jag tänker så mycket på hur saker var förut, och hur jag vill att de ska vara nu. Men tänk om jag har fel? Tänk om det inte alls var så? Och vad gör jag om saker inte blir som jag vill? Jag gillar verkligen inte att leva här och nu, men ändå inte vara närvarande. För jag befinner mig i en annan värld där jag antingen drömmer mig bort eller tänker tillbaka.

För mycket tänk igen som vanligt. Ska åka och städa på pappas jobb nu, så jag kan träffa Karin och Becca sen. Då slipper jag tänka så mycket. Då kan jag bara vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0