labil.

jag är inte i balans.

ibland vill jag bara lägga mig under täcket och stanna där. ibland vill jag bara dra långt härifrån, utan att säga till en kotte. bara försvinna helt enkelt. men det kan jag ändå inte. dessutom är det bara impulskänslor, vilket innebär att jag bara upplever det i stunden.

jag är bara så himla ledsen för att det är så här. men jag vet inte hur jag annars ska bete mig. hur jag än gör känns det åt helvete.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0