värt att tänka på.

ortorexia nervosa - ortorexi

ortorektiker är besatta av hälsosam kost, fysisk träning, och är tvångsmässigt fixerade vid att leva hälsosamt. personer med ortorexi är ofta deprimerade eller har ett problem av något slag, och då blir träningen tillflyktsorten. 

ortorektiker är fixerade vid mat och sin vikt. det är inte mängden mat som spelar roll, utan kvaliteten på mat. ortorektikerna lägger ned mycket tid på att tänka på och planera sin mat, och kan planera in dagens måltider flera dagar i förväg. 

de kroppsliga symptomen är yrsel, frusenhet, irritation, sömnlöshet, magsmärtor, hudförändringar, håravfall och depression. sjukdomen kan leda till att den drabbade isolerar sig från familj och vänner, eftersom att denne upplever en konflikt om vad maten ska innehålla.

det som gör ortorexi svårt att varningssignalerna är svåra att upptäcka. man kan vara besatt av träning och fettfri kost, men ändå se ut att leva ett hälsosamt liv. många tränar, ofta flera gånger om dagen, för att hålla kroppen i form. träningen blir ett redskap för att kontrollera vikten.

tecken

* man undviker konsekvent fett och blir mer eller mindre besatt av kost och träning. man är fixerad vid sin vikt och räknar kalorier i livsmedel.
* svårt att äta tillsammans med andra, och undviker därför sociala sammanhang där mat serveras.
* lyckas man inte äta perfekt eller om man inte hinner/kan/orkar träna så hårt som önskat får man en fruktansvärd ångest. har man stoppat i sig något onyttigt kompenserar man det med hårdare träning.
* enda sättet att känna sig nöjd med sig själv är att träna och äta nyttigt.

när detta börjar styra hela livet, och annat kommer i kläm, förstår man att problemet har tagit överhand. det är i de lägena man förstår hur svårt det är att avstå från träningen, eller hur svårt det är att äta annorlunda än vad man vill.

ortorexi kan ses som inkörsport till mer allvarliga och svårbehandlade sjukdomar som anorexia och bulimi. att tidigt ta tag i en sådan ätstörning och vända den onda cirkeln kan därför rädda liv.


snälla, förstå att det här är allvarligt. det är inget man tar sig ur på nolltid, även om det ser så ut. även om man lyckas dra ner på träning och äta mer onyttigt, så betyder inte det att allt är bra. det här sitter i huvudet. det är små djävulsdemoner som hela tiden, och då menar jag hela tiden, bråkar med ditt rationella jag. det är en fight i huvudet varje dag.

det är inte lätt att ta sig ur, det tar tid. döm inte och påstå att man inte lyssnar eller tar emot den hjälp man får. man gör sitt bästa, men liksom andra beroenden är det svårt att ta sig ur det. vissa har sagt till mig att tankarna kommer att finnas kvar i många, många år. så snälla, förstå.

ibland måste man ha varit med om det själv för att se det hos andra. det här är så himla mycket vanligare än vad man tror, men vad ska man göra åt det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0