it's sad, so sad.
klockan var visade 00.00 för inte alls längesedan. 00.00, 080814, torsdag = min älskade vän råttan kommer hem från spanien. jag har verkligen saknat henne.
ikväll har jag tänkt en del sorgliga tankar som jag oftast tränger undan. ikväll ville tankarna helt enkelt bara fram, och de fick fritt spelutrymme. jag saknar många personer. jag saknar den speciella relation som jag hade med var och en av dessa. jag är ledsen, väldigt ledsen för att vi glidit isär. jag vet att människor glider isär, det är en del av livet. men, det känns som att dom faller av som trädens löv på hösten. givetvis är ju det viktigaste att jag fortfarande har mina närmsta (tjockisarna), och det är jag riktigt glad för. men det betyder ju inte att de andra människorna inte varit viktiga för mig. jag vet att man ska vara glad för de minnen man har, men tyvärr så har jag svårt att acceptera att saker tar slut. därför är det svårt för mig att njuta av minnena, för jag tycker det blir jobbigt. jag blir påmind om hur bra det en gång var, och att det aldrig kommer att bli så igen.
annars är det fullt krig i huvudet, precis som vanligt. skolan närmar sig, och det känns jobbigt. det känns jobbigt när det finns för mycket orosmoment och störningar. jag vill leva i nuet, jag vill vara nöjd och jag vill vara lycklig. ibland försöker jag verkligen, men det slutar ändå i ett nederlag. vad är hemligheten till att inte bry sig? för jag försöker att inte bry mig, men sen gör jag ju det i alla fall. alltid, jämt. i det mesta. i allt. jag vill för mycket, alldeles för mycket.
nu ska jag sova och hoppas på en trevlig dröm. good luck with that.
ikväll har jag tänkt en del sorgliga tankar som jag oftast tränger undan. ikväll ville tankarna helt enkelt bara fram, och de fick fritt spelutrymme. jag saknar många personer. jag saknar den speciella relation som jag hade med var och en av dessa. jag är ledsen, väldigt ledsen för att vi glidit isär. jag vet att människor glider isär, det är en del av livet. men, det känns som att dom faller av som trädens löv på hösten. givetvis är ju det viktigaste att jag fortfarande har mina närmsta (tjockisarna), och det är jag riktigt glad för. men det betyder ju inte att de andra människorna inte varit viktiga för mig. jag vet att man ska vara glad för de minnen man har, men tyvärr så har jag svårt att acceptera att saker tar slut. därför är det svårt för mig att njuta av minnena, för jag tycker det blir jobbigt. jag blir påmind om hur bra det en gång var, och att det aldrig kommer att bli så igen.
annars är det fullt krig i huvudet, precis som vanligt. skolan närmar sig, och det känns jobbigt. det känns jobbigt när det finns för mycket orosmoment och störningar. jag vill leva i nuet, jag vill vara nöjd och jag vill vara lycklig. ibland försöker jag verkligen, men det slutar ändå i ett nederlag. vad är hemligheten till att inte bry sig? för jag försöker att inte bry mig, men sen gör jag ju det i alla fall. alltid, jämt. i det mesta. i allt. jag vill för mycket, alldeles för mycket.
nu ska jag sova och hoppas på en trevlig dröm. good luck with that.
Kommentarer
Trackback
