emma.k

ÄNTLIGEN kommer jag in på bloggjäveln.

nu har min syster åkt iväg. just nu sitter dom väl på arlanda och väntar på att det är dags att kliva på planet som ska föra dom till asien-paradiset. i tre månader ska dom backpacka i bl.a. thailand, laos och malaysia. det händer mycket på tre månader. det är också mycket jag kommer att sakna under dessa tre månader.

jag kan inte sticka in huvudet genom din dörr, göra den där fula minen och säga; "möh?", för du är inte där.
på tre månader kan vi inte stå bredvid varandra framför spegeln, klaga på världens fulaste profil och på våra plufsiga kinderna (varför fick inte vi några kindben?).
vi kan inte tillsammans klaga på mammas eviga principsaker, eller himla med ögonen åt pappas värdelösa skämt och underliga humor.
jag kan inte komma till dig när jag absolut inte vet vad jag ska ha på mig på en fest.
jag kommer inte få se hur du lyser upp varje gång du berättar något du har lyckats med. du vågar vara stolt över dig själv, och jag blir faktiskt bara så glad av att se dig så.
jag får inte sitta på din säng och höra om dina killbekymmer.
jag får inte se dig sitta i pappas fåtölj och mysa med hunden, som om han vore din bebis.
jag får inte höra om dina spännande äventyr på ica.

så finns det väl även kanske vissa små fördelar med att min syster åker (jag slipper den jättestarka vitlökslukten när hon lagar mat, jag slipper pilla stora lökbitar ur hennes köttfärssås och jag slipper känna lukten av chips på övervåningen). men det är småskitsaker som jag kan stå ut med. jag tror att jag aldrig skulle kunna förklara med ord hur mycket min syster betyder för mig, kanske inte ens motivera vad det gör som att jag älskar henne så mycket. det är alla småsaker, det som inte syns. hon finns alltid där, hon ställer alltid upp. vi har ett band. vi är ex och kex, det har vi alltid varit. vi har alltid varandra.

jag saknar dig redan anna. var rädd om dig och se till att du kommer hem, annars vet jag inte vad jag tar mig till. älskar dig obeskrivligt, älskade syster <3