det kallas livet, min vän.

det är fel tillfälle, men det skulle det vara oavsett. det blir inte rätt tillfälle, för det kommer aldrig att kännas rätt. det kommer alltid göra ont, det kommer alltid att påminna om det som redan varit, och det kommer alltid att väcka obehag. jag undrar var du tog vägen och jag undrar var du är. things get damaged, things get broken. det är väl så det är.

det händer en hel del bra saker nu med ändå, och jag önskar att jag kunde njuta lite mer av det. snart kan jag det. fotboll är riktigt roligt, jag har snart körkort, jag har snart jullov och kan då vara nöjd med att jag lyckades hålla ut. på lovet väntar lilljul, julafton, fest, utgång och fotbollscup. jag ska umgås med vänner och bara leva.

jag känner mig trött och bedövad. just nu är jag glad att jag slipper känna något.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0