seriously.
även gårdagens kväll och natt var utöver det vanliga. "seriously" var det enda som dök upp i mitt huvud hela tiden. jag vaknade med "seriously" i pannan, och den alldeles för bekanta dagen-efter-känslan (av den mindre trevliga sorten ja). tre timmars sömn har gjort mig till en zombie, ett vandrande lik.
det är inte jag, det är bara en enda stor bluff. helt bekymmersfri på några timmar och visar upp en helt annan fasad. men det är inte jag. hur mycket jag än vill det, så är det inte jag. för det första är det inte min plats, det är inte där jag hör hemma på riktigt. för det andra blir jag bara så besviken när jag önskar att fasaden inte var en fasad, och att bluffen inte är en bluff. det känns inte hållbart. bara förvirrande och plågsamt som vanligt. på en kväll kan jag leva en dröm och börja hoppas, för att sedan nästa morgon bara sjunka lägre. jag fixar inte det här.
jag får väl avsluta med att jag ändå hade riktigt roligt igår. för roligt antar jag.
jag vill inte :(
