emma.k

vad är det man säger? sluta aldrig hoppas, sluta aldrig kämpa, ge aldrig upp? sant, så otroligt sant. det kändes nästan hopplöst emellanåt, men mitt hjärta kunde inte sluta tro. mitt hjärta visste. vi vet ju, egentligen.

det har varit en rätt bra helg. jag tror att det är mitt sällskap som har lyft den i alla fall. när vi skrattar, ett sånt där skratt där man viker sig dubbel och får ont i magen, då är jag bara så sanslöst lycklig. i den stunden finns ingen oro, där finns bara säkerhet. där finns vår fina, fantastiska vänskap, det viktigaste av allt. anna, ellen, bäx, karin, ullis, vi är så olika allihop men visst är vi så rätt för varandra. vi bara klaffar helt enkelt.

mindre kul är att min dator har kraschat, precis när pappa var klar med allt nytt han har fixat. nu får han göra om det igen, även om jag snällt försöker påpeka att så länge han räddar mitt skolarbete kan han vänta med det tills han har mer tid och energi. men ja, min pappa är ju som han är (envis) och tänker såklart fixa det nu. älskade pappa.

mindre kul är också att jag inte blir klok på dig. vad vill du?

snart lov, snart körkort. i can't wait! :)