gör mig liten.

sitter och försöker plugga, gissa hur det går? tankarna någon helt annanstans, huvudet bultar, benen är trötta och samtidigt rastlösa. tankarna flyger och far. inget ovanligt egentligen kanske, men jag brukar faktiskt tänka mindre när jag tränat. i vanliga fall. inte ikväll.. eller de senaste kvällarna de senaste veckorna.

det här känns inte bra. jag vill, vill, vill, men kan inte. jag kan inte, för jag vill inte. det här börjar kännas allt för välbekant, och jag vill bara inte. låt mig vara. sluta bara.

men det spelar ingen roll vad jag än säger. nu förstår jag innerbörden av personlighetsklyvning.

jag gillar inte det här. jag önskar jag kunde, men det går bara inte.

kan inte jag få bli liten igen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0