jag kan inte.
jag vill bara skrika just nu. skrika: "VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED", "HUR FAN BLEV DET SÅ HÄR", "VARFÖR ÄR JAG INTE STARK NOG ATT GÖRA NÅGOT ÅT DET?"
det bara kokar inom mig. jag vill skrika, skriiiika. jag vill lägga mig ner och bara gråta. men jag kan inte. jag kan varken skrika eller gråta. det spelar ingen roll. även om jag gör det, så förändrar det inte ett skit.
det är samma visa som vanligt. det är bara jag, jag och ingen annan, som kan göra något åt det. bara jag kan bestämma hur jag ska vara och hur mitt liv ska se ut. det sorgliga är att jag inte är stark nog. jag är rädd för att det kommer att bli försent, rädd, så rädd. jag klarar det inte själv, men det finns ingenstans att gå.
jag önskar att jag kunde prata om det, men ingen vet. för jag kan inte.
