ont.

Dom säger jag varit farlig
Alltid har jag varit svag
Dom säger det är nåt med mitt huvud
men ingenting har någonsin
varit så nära ett svar

det är läskigt ibland när man möter människor som på så kort tid lyckas fånga helt rätt bild av en, samtidigt som det finns människor i ens närhet som man umgåtts med längre men som inte alls har förstått sig på en. eller samtidigt som man själv inte har en riktigt tydlig bild av sig själv. sådana människor förvånar mig och berör mig väldigt mycket. det gör nästan ont på samma gång. det gör ont när någon säger att man måste hitta en egen identitet, utan att ta hjälp av några verktyg. det gör ont när någon rör i saker man lämnat bakom sig, saker man vänt ryggen till och försökt att förtränga. det gör ont i mig när jag tänker på allt jag varit med om som jag inte velat vara med om. det gör ont i mig när jag tänker på vad jag varit med om senaste året, det gör ont i mig när jag ser hur det har förändrat mig. det gör ont i mig när jag förstår hur jag har påverkats av det som hänt för länge sen. det gör ont i mig när jag tänker på att jag är någon jag inte vill vara. jag är varken stark eller stabil. jag är ömtålig. jag tror jag är mycket ömtåligare än vad både jag själv och andra har insett.

vissa sår tar tid att läka.

det är svårt. men jag vill inte ha det så här. jag vill inte vara sådan. jag vill sluta önska att jag vore någon annan, med en enkel och okomplicerad tillvaro. jag är den enda som kan göra något.

det är svårt.

jag har min familj, mina vänner, joel, KENT att glädja mig åt. vissa människor gläds åt en dollar om dagen, vissa åt ett litet ruckel att bo i. vissa blir glada om någon ens tilltalar dom. eller tittar på dom. jag är lyckligt lottad. jag måste tänka så. annars kommer jag inte att fixa det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0