emma.k

hela dagen har jag lyckats hålla humöret uppe. jag har skrattat, haft kul med tjockisarna, och lyckats vara positiv för två. nu är jag ensam, och nu rasar allt.

jag vill liksom.. bara veta varför. varför? varför ska jag ha ont i mina ljumskar? varför ska karin ha ont i sitt lår? varför ska idrottare som verkligen älskar sin sport inte få kunna göra det de älskar?

varför är jag så dum? varför, varför, varför lär jag mig inte?

och varför, försvinner de inte? kommer de alltid att finnas i mitt huvud? kommer jag aldrig att bli helt bra?

jag tycker så synd om joel ibland. förlåt älskling.

jag vill egentligen bara lägga mig ner och bryta ihop. men det tänker jag bara inte göra. för en gångs skull vill jag vara stark.