jag är fel.
"Så här får det inte fortsätta. Om du mår så här får du lägga av med det."
En halvtimme kan göra mycket. På en halvtimme hinner man inse se inte bara en, utan massa sanningar. På en halvtimme kan man se hur fel man har hamnat. På en halvtimme kan man se hur svårt det är att hitta rätt. På en halvtimme kan man få reda på att det man en gång trodde var ett litet problem nu är ett stort problem. Jag förstår inte hur man kan må så jävla bra av något, och sedan också må så jävla skit av samma sak. Jag förstår inte hur man kan vara så jävla motiverad och vilja något så jävla mycket, för att kunna låta sig slås ned så lätt. Jag förstår inte hur man kan älska något så mycket, och svika det och bli sviken själv av det. Mina ekvationer går inte ihop. Jag förstår inte hur jag fungerar.
"En vinnare lever i nuet", sa du. Du sa också att jag lever för mycket i det förflutna och tänker för mycket på framtiden. Jag inser nu att jag kanske tagit vissa saker lite väl allvarligt. Men det var bara för att jag trodde att det krävdes för att uppnå målet som jag satt upp. Glädjen har försvunnit mer och mer. Den finns alltid där innan, men under och efter passet försvinner den. Den kommer tillbaka lagom innan. Det är rätt så lagom knäckande att längta efter något som innerst inne gör en glad, men som i nästa stund får en att må uselt. Känna sig uselt. Man är inte vad man presterar, finns det folk som har sagt. Jag har inte lärt mig det. Jag vet att man inte är det, men jag låter mig ändå luras. Det är som att öppna upp sig för någon och visa sina alla känslor, sitt hela inre, för att sedan få ett knivhugg i ryggen. Passionen förgyller mig inte längre. Den förgör mig.
Du frågade om jag har andra intressen, jag sa nej. Du frågade om jag umgås med några som inte håller på med fotboll, svaret är fortfarande nej. Du sa att man måste fråga sig ifall det är värt det. Jag har aldrig på allvar funderat på det, för jag svarar innan jag tänker. Ja, det är det. Jag vågar inte tänka efter, för jag är rädd för att det skulle få mig att tänka annorlunda. Du sa att man inte ska låta något så litet ta upp så stor del av livet, låta sig påverkas så mycket av något som ändå tar slut inom ca 20 år. Du sa att jag har för höga krav, alldeles för höga krav. Du sa vad alla säger. Det är hos mig felet ligger. Jag är felet. Jag är fel, fel, fel. OCH JAG HATAR DET. Jag är ett stort jävla fel. Jag förstår inte. Jag skulle ge vad som helst för att förändra mig. Jag vet ju bara inte hur jag ska göra. Ingen annan tycks veta heller. Du sa att jag måste göra något åt det här, för det här kan inte få gå och besvära mig. Jag måste göra något åt det, för jag mår dåligt av det. Mår dåligt av det bästa jag vet. Jag vill bara gråta. Du sa en sista sak också. Du sa att jag är bra. Av allt du sa hade jag kunnat ge dig en kram för just de orden.
So little time
Try to understand that I'm
Trying to make a move just to stay in the game
I try to stay awake and remember my name
But everybody's changing and I don't feel the same
En halvtimme kan göra mycket. På en halvtimme hinner man inse se inte bara en, utan massa sanningar. På en halvtimme kan man se hur fel man har hamnat. På en halvtimme kan man se hur svårt det är att hitta rätt. På en halvtimme kan man få reda på att det man en gång trodde var ett litet problem nu är ett stort problem. Jag förstår inte hur man kan må så jävla bra av något, och sedan också må så jävla skit av samma sak. Jag förstår inte hur man kan vara så jävla motiverad och vilja något så jävla mycket, för att kunna låta sig slås ned så lätt. Jag förstår inte hur man kan älska något så mycket, och svika det och bli sviken själv av det. Mina ekvationer går inte ihop. Jag förstår inte hur jag fungerar.
"En vinnare lever i nuet", sa du. Du sa också att jag lever för mycket i det förflutna och tänker för mycket på framtiden. Jag inser nu att jag kanske tagit vissa saker lite väl allvarligt. Men det var bara för att jag trodde att det krävdes för att uppnå målet som jag satt upp. Glädjen har försvunnit mer och mer. Den finns alltid där innan, men under och efter passet försvinner den. Den kommer tillbaka lagom innan. Det är rätt så lagom knäckande att längta efter något som innerst inne gör en glad, men som i nästa stund får en att må uselt. Känna sig uselt. Man är inte vad man presterar, finns det folk som har sagt. Jag har inte lärt mig det. Jag vet att man inte är det, men jag låter mig ändå luras. Det är som att öppna upp sig för någon och visa sina alla känslor, sitt hela inre, för att sedan få ett knivhugg i ryggen. Passionen förgyller mig inte längre. Den förgör mig.
Du frågade om jag har andra intressen, jag sa nej. Du frågade om jag umgås med några som inte håller på med fotboll, svaret är fortfarande nej. Du sa att man måste fråga sig ifall det är värt det. Jag har aldrig på allvar funderat på det, för jag svarar innan jag tänker. Ja, det är det. Jag vågar inte tänka efter, för jag är rädd för att det skulle få mig att tänka annorlunda. Du sa att man inte ska låta något så litet ta upp så stor del av livet, låta sig påverkas så mycket av något som ändå tar slut inom ca 20 år. Du sa att jag har för höga krav, alldeles för höga krav. Du sa vad alla säger. Det är hos mig felet ligger. Jag är felet. Jag är fel, fel, fel. OCH JAG HATAR DET. Jag är ett stort jävla fel. Jag förstår inte. Jag skulle ge vad som helst för att förändra mig. Jag vet ju bara inte hur jag ska göra. Ingen annan tycks veta heller. Du sa att jag måste göra något åt det här, för det här kan inte få gå och besvära mig. Jag måste göra något åt det, för jag mår dåligt av det. Mår dåligt av det bästa jag vet. Jag vill bara gråta. Du sa en sista sak också. Du sa att jag är bra. Av allt du sa hade jag kunnat ge dig en kram för just de orden.
So little time
Try to understand that I'm
Trying to make a move just to stay in the game
I try to stay awake and remember my name
But everybody's changing and I don't feel the same
Kommentarer
Postat av: b
jag förstår inte heller dina ekvationer, allt jag vet är bara att jag alltid står vid din sida. vad som än händer. du har alltid mig.
Trackback
