emma.k

One tree hill-beroende, skulle det vara jag kanske? Jaa, tror nog det. Becca och jag gick och köpte säsong fyra igår, och hela kvällen gick till att titta på en massa underbara avsnitt. Visst, prison break är bättre.. men one tree hill är speciellt på ett annat sätt. Oss tycka om. Tack för en bra kväll rebbank.

Varför är jag rädd? Jag hatar att vara rädd. Varför blir man mindre och mindre modig, ju äldre man blir? Jag är rädd för att ringa någon jag saknar, och jag kan verkligen inte förstå varför jag är rädd. Jag är rädd för skitljumsken. Jag är rädd för att inte orka. Jag är rädd för att misslyckas. Jag är rädd för att bli sviken. Jag är rädd för att parkera när det står något fast föremål framför (jag har trots allt bara övningskört två gånger). Jag är rädd när jag minns. Jag minns utan att se bilder, det behövs inte. Att känna, det är så mycket starkare. Att uppleva det i andra former, är som att flyttas tillbaka i tiden. Minnas och kännas. Rädsla, hat, obehag, panik, smärta.. det är sår, ärr, som inte har läkt än. Jag vill att de ska göra det snart. Jag vill inte leva mitt liv med olika små rädslor. Livet är för kort för att vara rädd.

Älskling är här nu. Han tror att jag är sur på honom. Det är jag inte. Han vet bara inte, det är ingen som vet. Det är bara det. Vi ska gå på bio ikväll. Ska bli mys. Ska se klart united först nu, se dem vinna. Jag tycker om honom riktigt mycket. Han tycker om mig av någon rolig anledning. Jag är kär och jag är lycklig.