please god.

Är inte alls på lika bra humör idag. Jag är irriterad för att jag inte kan sova, för att jag har mer sömnproblem än vanligt. Kan inte somna för att jag tänker, för att musklerna tror att det fortfarande är träning och fortfarande jobbar fast jag vill slappna av. Vaknar mitt i natten, är pigg. Vaknar tidigt på morgonen är pigg. Whyyy? Har varit så hela veckan.

Var hos Rickard-med-det-konstiga-och-svåra-efternamnet idag. Inget roligt besök det heller. Förväntat mig att han skulle fixa till ryggen lite, ta bort det onda i foten och få bort äcklig stelhet och stumhet i benen. Istället blev det bara en lång undersökning av min äckliga ljumske som börjat kännas mer igen. Har fått höra på tidigare läkar- och sjukgymnastbesök att jag haft bra rörlighet och styrka. Nu fick jag höra att jag är alldeles för stel och inte är tillräckligt stark i ljumskarna, vilket mycket väl kan resultera i att problemen kan blomma upp igen så att det blir nomore fotboll på ett tag. Kul. Jag vet, precis som mamma säger, man kan inte lyssna på alla när alla säger olika. Men tänk om han har rätt? Jag har inte känt mig helt bra i ljumskarna på ett år. Jag kan ju spela, men det känns fortfarande, jag känner att det inte är hundraprocentigt. Det har känts lite värre den här veckan. Tänk om han har rätt? Jag är rädd. Rädd, rädd, rädd. Får inte hända igen.

Vad har jag mer gjort? Pluggat lite smått. Gick till skolan för att jobba uppdrag med min grupp, men min grupp var inte där. Gick hem, pluggade lite till. Städade övervåningen, handlade, satte på film. Gick promenad med Anna, var nog det bästa på hela dagen. Tack underbaring. Hem, telefonsamtal från Bäx som avbokade kvällen. Film. Illamående. Bråka med mamma. Suck.

Vill bara att det ska bli imorgon. Ge mig imorgon. Och snälla gud, om du nu finns, låt mig vara bra. Låt mig spela bättre än vad jag gjort de senaste pissveckorna, månaderna, sedan jag komm tillbaka från skadan. Låt mig spela bra, så att jag kan få vara riktigt lycklig. Låt mig slippa negativa tankar, prestationsångest, vilja för mycket, frustration... låt mig bara få spela bra, så att jag kan vara nöjd med mig själv. Det är väl inte för mycket begärt?

Wow, ateisten Emma K har just bett till Gud. Otroligt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0