det är så jag säger det.

annas land med tjockisarna bjöd på mycket mer än bara sol och bad. det var otroligt skönt att få komma bort från stan, och bara njuta av sommaren med de bästa <3

jag är seg, men rastlös. jag är trött, men jag vill springa. jag är ledsen, men ändå glad. jag saknar och längtar, men jag är fortfarande inte missnöjd med det jag har. jag ångrar och jag ångrar inte. men jag ångrar mest, som vanligt. det känns som att det alltid blir så. jag tror jag övervinner, men så visar det sig att så är det inte alls. och inte heller undrar jag längre, för om man läser mellan meningarna så är det inte vad jag vill ha. inte heller något jag kan få. jag ska sluta sträva, sluta vilja ha saker så mycket, sluta drömma så jävla mycket. vad tror jag egentligen? bara kom ner på jorden igen, krymp tillbaka till det lilla kryp jag var. för det är tydligen vad jag egentligen är.

kan klockan gåå, jag ska ut och springa bort allt. jag ska rymma för stunden.


Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så

tyvärr.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0