emma.k

jag är hemma, men jag vill inte vara hemma. jag vill vara på himpa-området, tjata på ungar att dom ska skynda sig på så att vi inte kommer försent, uppmana dom till att äta ordentligt, stå och heja på dom på matcher. jag vill äta frukost (mm, goda frukost), lunch, middag och kvällsmål varje dag, jag vill gå omkring i dåliga badtofflor med den töntiga ryggsäcken på mig. jag vill vara i allrummet med alla andra, snacka skit och skratta. jag vill vara med om alla de där extra roliga ögonblicken igen, särskilt toms farbror frej. jag vill spela gris, jag vill bli grisen sju gånger i rad om jag så måste det, bara jag får köra det med bästa gänget på campen; fotbollsledarna. jag vill vara omgiven av alla sociala människor 24h dygnet. det värsta är att man inte hann säga hej då till alla. jag vill helt enkelt tillbaka till campen, fast jag är så otroligt död efter all brist på sömn. men nu är jag hemma, och jag har en stor känsla av tomhet. det känns bara konstigt och overkligt att vara hemma, som att komma ut ur en bubbla. en lycklig bubbla.

veckan avslutades i alla fall med ledarfest igår. det var trevligt med biljard, skratt, ölspel och "jag-har-aldrig". sedan ville nästan alla ut, men jag och jossan hängde med kim ut till en privatfest i lundby istället. även där hade jag mycket trevligt :)

väntar nu på att mamma och pappa ska komma hem så att vi kan äta och umgås de sista timmarna innan de åker. de ska nämligen på husbilssemester i europa, och de är borta i två och en halv vecka. efter det så kommer tjejerna hit, wiee <3