hem ljuva hem.

vem hade kunnat tro att söta små 12-åringar kan vara så krävande? "nej, jag kan inte säger jag ju", "men dom gör så, då borde vi få göra så", "men hon gjorde faktiskt det och det mot mig först", "jag har vrickat foten", "jag orkar inte jag är trött", "varför då?". massa gnäll, ifrågasättande, mobbing och ja, gud vet vad. men det var egentligen en grupp med trevliga och glada tjejer. jag hade kul ändå :)

jag sitter här och känner en massa "jag-vill-saker". jag vill ha en digitalkamera, en ipod, jag vill färga mitt hår ljusare, jag vill träna, jag vill bara kunna lata varje dag, jag vill träffa mina vänner, jag vill vara ifred och vila. mest av allt vill jag vara elva år igen. det har jag sagt förut. när jag var elva var min livsglädje som störst. inga större bekymmer. allt var bara bra.

nu ska jag se grey's, sen ska jag äntligen åka till gymmet och få TRÄNA

jag har verkligen utmanat min ångest. jag vann den här gången :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0