slit lönar sig.
jag har precis varit hos sjukgymnasten/naprapaten david som har varit vänlig nog att fixa till min rygg och nacke. det var 414 dagar sedan vi såg varandra senast kom vi fram till och han sa något som gjorde mig väldigt glad. på de här 414 dagarna har min kropp verkligen förändrats. nu är det inte den där långa kroppen med dålig hållning, utan nu är det en rakryggad emma med massa muskler som kommer in i rummet. han sa att det såg som att jag gått upp ca 6-7 kilo i muskler och blev jätteglad att jag hade byggt upp mig så bra.
att slita lönar sig, det vet jag verkligen nu. men att få höra det från andra lite då och då är så roligt, för jag blir så glad och motiverad. det är nästan lite tur att jag blev skadad (trodde aldrig jag skulle säga så!), för i och med skadan fick jag verkligen chansen att bygga upp min grundfysik. jag har kört regelbunden styrketräning på gymmet över ett år nu och jag inte bara ser resultat, jag känner det också. jag har mindre problem med ryggen och nacken, jämfört med förut i alla fall. jag känner mig otroligt stark på planen och är riktigt självsäker i närkamperna. jag har en helt ny balans och stabilitet.
jag är så glad att jag är så målinriktad. hade jag inte varit det hade jag aldrig slitit så jävla mycket när jag var skadad. tack vare att jag verkligen bestämde mig för att bli ordentligt tränad, och verkligen slet för det också, så får jag så himla mycket nytta av det nu.
jag tänker våga säga en sak som jag inte alls säger eller känner särskilt ofta. jag är stolt över det jag åstadkommit under tiden som skadad, jag är stolt för att jag verkligen kämpade.
