for blue skies.

vädre är ju toppen, men jag är ändå inte riktigt glad. jag var glad förut, då jag var på picknick i folkparken med karin, becca och ellen. men nu är jag hemma igen, och inte längre glad.

jag tänker inte säga att jag inte vet varför jag blir sån, det vore lögn. oro och rädsla skapar bara problem. historien upprepar sig, jippi.

i can't get used to it
i'll never get used to it

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0