emma.k

ibland önskar jag att jag vore elva år igen. allt var så enkelt. världen var inte större än hålan östra ryd som jag bodde i. man gick i skolan, hade läxa någon gång ibland som man gjorde på tio minuter. man spelade fotboll så gott som varenda rast, allt som grabbarna gjorde. fotboll var roligare än roligast. kärleken var inte svårare än att man bara pussades efter skolan när man sa hej då och sen var man som helt vanliga kompisar. vänner hann man vara med varje dag. vi bodde i villa då, vilket innebar att jag hade gott om plats att leka med bollen vareviga dag. jonglera, dribbla, skjuta mot en vägg, och låtsas att jag var zinedine zidane eller david beckham. efter skolan kunde man trycka i sig åtta rostade bröd med sylt på, utan att reflektera över det. man gick till träningen på kvällen och dominerade. det var enkelt och man hade kul. spelade match med 110 % ego och självförtroende, "visste" att man var bäst och blev därför bäst på planen. allt gick för att man ville. och bäst av allt, jag hade ullis.


ibland vill jag vara elva igen. men det skulle innebära att jag skulle gå miste om sånt jag håller av nu. jag skulle inte ha joel. jag skulle inte spela i underbaraste laget i världens, eneby bk, där jag trivs bättre än någon annanstans. nästan värst av allt, jag skulle inte känna anna, karin, becca, ellen m.fl. 


innan man längtar tillbaka till förr ska man komma ihåg vad man har i nuet och uppskatta det.

i miss you honey,