emma.k

alla gånger jag sagt att det bara har stått still, alla gånger jag sagt att jag bara har gått framåt för att sedan ramla tillbaka igen, alla gånger jag sagt att snart orkar jag inte mer. trots det slutade jag aldrig. jag kan inte vara nog lycklig för att jag aldrig gav upp och aldrig tillät mig falla längst ner, dit där det inte ens är säkert att man kommer upp igen.

så här skrev jag i min blogg för exakt ett år sen. jag blir glad när jag läser det nu :)


"Fokus på rätt sak. Använd det på rätt sak. Är jag så jävla envis att jag klarar av att plåga mig i tolv långa kilometer, så kan jag vara så pass envis att jag ska klara mig ur det här. Eller så pass envis att jag ska bestämma mig för att lära mig att tänka annorlunda. Annorlunda, inte bättre. Annorlunda.

Sista dagarna har känts snäppet bättre. Vet inte om det beror på att jag inte har behövt tänka på mina ledsna tankar om fotboll, eller om det kanske beror på att jag har varit mycket med mina vänner och skrattat mer. Något är det, och det är jag glad över.

Jag ska fixa det här. Jag blir ju vad jag tänker, right?"

jag blir vad jag tänker.