emma.k

vissa dagar orkar man helt enkelt inte vara positiv. idag är en typisk sån dag. det är inte det att jag känner mig så värst negativ, snarare mer orkeslös. jag ser alla olika pusselbitar som inte riktigt har hittat sin plats än, men är för trött för att orka rätta till det. jag orkar inte gå in på djupet, för då blir jag stressad, får beslutsångest och allt sånt. jag vill heller inte strunta i det, får då blir det svårare att tas med när jag väl bestämmer mig för det.

jag vet inte riktigt hur det gick till, helt plötsligt fångades jag bara av den här extrema tröttheten. jag är "sova-trött", jag är trött och sliten i kroppen, och jag har en del andra psykologiska stressorer som får mig trött. visst använde jag ett fint psykologiskt begrepp nu?

vet inte vad jag ska säga om det. jag fattade ingenting, samtidigt som jag ändå gjorde det. jag orkade inte mycket, samtidigt som jag visst gjorde det. jag sög, samtidigt som jag inte gjorde det. det var roligt, samtidigt som det inte var det. det var lockande, samtidigt som att tänka på det bara får mig att vilja slänga mig på marken och gråta av utmattning. jag orkar inte just nu, min energi försvann igen (bara tillfälligt hoppas jag)

i hopp om att få tillbaka energin ska jag nu vara duktig och plugga psykologi och filosofi som jag har lovat mig själv, istället för att bara lägga mig och slappa som jag verkligen känner för att göra. när jag har pluggat kan jag göra mig välförtjänt av sängen.

byee.