emma.k

jag tror att jag och anna promenerade från ca 21.45-00.30 igår. den bestod av det mesta, mest av skratt, djupa tankar (det kommer vi aldrig ifrån), mycket damp, lövänglar, tappade nycklar och lite galenskap. precis så ska livet vara, tack tjockis.

jag bara vet inte. eller jo, börjar veta mer och mer. jag börjar känna vad som känns mest rätt. trots detta avvaktar jag och ger desto mer utrymme åt min velighet, suck på mig. det känns som att allting spelar väldigt liten roll just nu och jag undrar inte varför...

the pieces don't fit anymore